Två klassiker
Kan ni skämtet om Prästen, Rabbinen och Taylor Doose? Här är en av de absolut roligaste scenerna ur Gilmore Girls. För mig som är kyrk-människa blir den bara ännu roligare. Helt fantastisk!
The Priest, the Rabbi and Taylor Doose
Och Cecilia, du behöver inte vara orolig. Den här scenen spoilar absolut ingenting av serien. Fast den är i tredje säsongen tror jag så du kanske inte vågar titta på den ändå...
(För er som inte tittar lika extremt mycket på amerikanska teve-serier som jag eller är insatta i den amerikanska kulturen kan jag tala om att man brukar dra historier om The priest, the rabbi and the...sheep till exempel. Lite som våra Bellman).
När jag ändå är i gång måste jag visa ett annat klipp från samma serie (som är det enda jag tittar på just nu) som jag skrattar åt varje gång jag ser det. Gilmore-flickorna har ett annorlunda mor-dotter-förhållande. Men här har det nästan vänt totalt och det är mamman som är barnsligare än sin 16-åriga dotter...
Your boobs are bigger than mine!
/ELIN
The Priest, the Rabbi and Taylor Doose
Och Cecilia, du behöver inte vara orolig. Den här scenen spoilar absolut ingenting av serien. Fast den är i tredje säsongen tror jag så du kanske inte vågar titta på den ändå...
(För er som inte tittar lika extremt mycket på amerikanska teve-serier som jag eller är insatta i den amerikanska kulturen kan jag tala om att man brukar dra historier om The priest, the rabbi and the...sheep till exempel. Lite som våra Bellman).
När jag ändå är i gång måste jag visa ett annat klipp från samma serie (som är det enda jag tittar på just nu) som jag skrattar åt varje gång jag ser det. Gilmore-flickorna har ett annorlunda mor-dotter-förhållande. Men här har det nästan vänt totalt och det är mamman som är barnsligare än sin 16-åriga dotter...
Your boobs are bigger than mine!
/ELIN
Leda...
Låten med Sinéad O'Connor som jag la ut för någon vecka sen har jag lyssnat på ganska mycket. När jag satt hemma och lyssnade på den på datorn förra veckan kände mamma igen den. Hon sa att den spelades konstant på radion när hon var gravid med mig och satt och åkte till jobbet om mornarna. Fascinerande att tänka sig att jag tagit till mig den för att jag undermedvetet känner igen den sedan innan jag var född.
Mer än så har jag inte att säga just nu. Det verkar inte vara så många andra av mina bloggarvänner som har det heller. Jag står stilla just nu. Men jag ska i alla fall försöka ta mig ut och köpa en ny fjärrkontroll till min dvd-spelare. Att ha ett femtio-tal dvd-filmer men ingen dvd-spelare känns ganska meningslöst. Dator blir inte samma grej liksom.
Om en månad åker jag till Falun för tio veckors praktik. Sen har jag fem veckor plugg här i Östersund igen. Och sen är det bara ett år kvar på universitetet. Pluggandet kan jag nog klara mig utan, men att jag sen inte kommer vara scoutledare här i Östersund längre, det är mer än jag står ut med. Jag tycker mer och mer om scout för varje vecka.
/ELIN
Mer än så har jag inte att säga just nu. Det verkar inte vara så många andra av mina bloggarvänner som har det heller. Jag står stilla just nu. Men jag ska i alla fall försöka ta mig ut och köpa en ny fjärrkontroll till min dvd-spelare. Att ha ett femtio-tal dvd-filmer men ingen dvd-spelare känns ganska meningslöst. Dator blir inte samma grej liksom.
Om en månad åker jag till Falun för tio veckors praktik. Sen har jag fem veckor plugg här i Östersund igen. Och sen är det bara ett år kvar på universitetet. Pluggandet kan jag nog klara mig utan, men att jag sen inte kommer vara scoutledare här i Östersund längre, det är mer än jag står ut med. Jag tycker mer och mer om scout för varje vecka.
/ELIN
En stund i Elins huvud
Nu har jag fått sån där information igen som bara chockar mig och bara intresserar mig och därför måste jag dela med mig av den till DIG! Grattis.
Jag vet bara inte vart jag ska börja. Jo, jag satt och skrev på min pm och kom av helt naturliga anledningar in på att sitta och titta på imdb.com. Där satt jag och bläddrade igenom skådisarna i Rederiet och fick plötsligt upp namnet Therese Akraka. Först trodde jag att hon spelade den lilla ungen som Micki tar hand om men sen kom jag på att det måste ju vara hennes mamma. Det var alltså Bella, Mickis syster, som dör så att Micki får ta hand om hennes dotter (som jag inte minns vad hon heter skamligt nog). Men det som intresserade mig med henne var efternamnet. För en annan som heter Akraka är ju före detta friidrottaren Maria Akraka, och mycket riktigt visade det sig att de är systrar. Men inte nog med det: Gympaläraren i Eva & Adam som jag trott var Maria Akraka (vilket var väldigt konstigt eftersom hon var friidrottare och inte skådis) är i själva verket hennes syster, Therese Akraka!
Det var den insikt jag fick när jag satt och skrev om kvalitativa forskningsmetoder. I bland är det intressant att leva i Elins huvud. Nu tror ni kanske att jag sitter och tittar på Rederiet varje dag och att jag därför har det där färskt i minnet. Men jag har inte sett det där sen det gick på tv för tio år sen och det är bara så att jag har gott minne. Jag minns alla intriger i de såpor jag har tittat på. Jag minns hur Beatrice son Peter kom tillbaka och tog över hela Dahléns-rederiet innan det avslöjades att han inte var Peter(!) utan en bedragare. Den riktiga Peter var narkoman och såg ut som en slusk (ursäkta de dömande orden men detta var nioåringens bedömning). Men det gick bra för honom också, han gifte sig med Anja, Alexandras dotter och de fick tio barn (källa: det sista och 318 avsnittet av Rederiet där vi fick reda på vad som hände tio år senare).
I Skilda världar minns jag hur Micke Toivonen hade en tjej som hette Anna och som hade en jättestrikt polsk mamma. Ja, mycket mer var det inte av den plotten. Sen minns jag ju Mickes andra tjejer också: Sofie, Frida, Louise, Nora. Ja det var tider det. Intressant förresten att han hade nästan exakt samma tjejer som Daniel.
Om vi ska ta en annan serie då så har vi ju Sunset Beach också. Den tittade jag på konstant under en tid på mellanstadiet. Det var Ben och hans onde tvillingbror Derek, det var badvakterna och deras magrutor (inte för att jag någonsin brytt mig om magrutor men jag minns dem i alla fall), det var folk som låtsades att de var döda fast de levde, folk som låtsades att de levde fast de var döda (ja, det förekom säkert också). Men en sak minns jag väldigt väl och det kanske kan räknas som min första skräckfilms-upplevelse. Det var när några av karaktärerna åkte ut på en ö och bodde där, och så härjade en man med scream-mask (det visade sig förstås senare att det var Bens onde tvillingbror Derek som var mördaren) och han högg en kille som hette Mark i magen med en stor spade. Jag upplevde det som oerhört läskigt och elva år senare minns jag det fortfarande.
Jag måste bara köra Glamour också, även om den är mer nutida. Jag kan knappt fatta att jag inte skrivit något om Glamour i bloggen än. Om det är något som är en såpa så är det Glamour. Eller soppa kanske man skulle säga. Det enda de gör i den serien är att springa mellan varandras hus och diskutera det som hänt. Dessemellan hinner de med att ligga med varenda (OBS av det motsatta könet såklart) kotte som man inte råkar vara direkt släkt med. En kvinna har haft ihop det med en gubbe, hans bror, hans pappa, två av sin dotters killar och sin andra dotters kille. En gång (nördvarning!) gjorde jag ett släktträd över förhållandena i Glamour. Det var ganska äckligt faktiskt. Värre inavel får man leta efter.
'
Min favoritgrej är ändå när två personer som hela sina liv trott att det var biologiska syskon fick reda på att de inte var det, och då kom de på att de skulle ligga med varandra! Efter att ha levt som syskon i kanske tjugofem år... Bra idé där.
Ja, det var vad jag hade att säga om kvalitativa forskningsmetoder idag.
Det sjuka är att det är ju sånt här jag funderar på om dagarna...
/ELIN
Jag vet bara inte vart jag ska börja. Jo, jag satt och skrev på min pm och kom av helt naturliga anledningar in på att sitta och titta på imdb.com. Där satt jag och bläddrade igenom skådisarna i Rederiet och fick plötsligt upp namnet Therese Akraka. Först trodde jag att hon spelade den lilla ungen som Micki tar hand om men sen kom jag på att det måste ju vara hennes mamma. Det var alltså Bella, Mickis syster, som dör så att Micki får ta hand om hennes dotter (som jag inte minns vad hon heter skamligt nog). Men det som intresserade mig med henne var efternamnet. För en annan som heter Akraka är ju före detta friidrottaren Maria Akraka, och mycket riktigt visade det sig att de är systrar. Men inte nog med det: Gympaläraren i Eva & Adam som jag trott var Maria Akraka (vilket var väldigt konstigt eftersom hon var friidrottare och inte skådis) är i själva verket hennes syster, Therese Akraka!
Det var den insikt jag fick när jag satt och skrev om kvalitativa forskningsmetoder. I bland är det intressant att leva i Elins huvud. Nu tror ni kanske att jag sitter och tittar på Rederiet varje dag och att jag därför har det där färskt i minnet. Men jag har inte sett det där sen det gick på tv för tio år sen och det är bara så att jag har gott minne. Jag minns alla intriger i de såpor jag har tittat på. Jag minns hur Beatrice son Peter kom tillbaka och tog över hela Dahléns-rederiet innan det avslöjades att han inte var Peter(!) utan en bedragare. Den riktiga Peter var narkoman och såg ut som en slusk (ursäkta de dömande orden men detta var nioåringens bedömning). Men det gick bra för honom också, han gifte sig med Anja, Alexandras dotter och de fick tio barn (källa: det sista och 318 avsnittet av Rederiet där vi fick reda på vad som hände tio år senare).
I Skilda världar minns jag hur Micke Toivonen hade en tjej som hette Anna och som hade en jättestrikt polsk mamma. Ja, mycket mer var det inte av den plotten. Sen minns jag ju Mickes andra tjejer också: Sofie, Frida, Louise, Nora. Ja det var tider det. Intressant förresten att han hade nästan exakt samma tjejer som Daniel.
Om vi ska ta en annan serie då så har vi ju Sunset Beach också. Den tittade jag på konstant under en tid på mellanstadiet. Det var Ben och hans onde tvillingbror Derek, det var badvakterna och deras magrutor (inte för att jag någonsin brytt mig om magrutor men jag minns dem i alla fall), det var folk som låtsades att de var döda fast de levde, folk som låtsades att de levde fast de var döda (ja, det förekom säkert också). Men en sak minns jag väldigt väl och det kanske kan räknas som min första skräckfilms-upplevelse. Det var när några av karaktärerna åkte ut på en ö och bodde där, och så härjade en man med scream-mask (det visade sig förstås senare att det var Bens onde tvillingbror Derek som var mördaren) och han högg en kille som hette Mark i magen med en stor spade. Jag upplevde det som oerhört läskigt och elva år senare minns jag det fortfarande.
Jag måste bara köra Glamour också, även om den är mer nutida. Jag kan knappt fatta att jag inte skrivit något om Glamour i bloggen än. Om det är något som är en såpa så är det Glamour. Eller soppa kanske man skulle säga. Det enda de gör i den serien är att springa mellan varandras hus och diskutera det som hänt. Dessemellan hinner de med att ligga med varenda (OBS av det motsatta könet såklart) kotte som man inte råkar vara direkt släkt med. En kvinna har haft ihop det med en gubbe, hans bror, hans pappa, två av sin dotters killar och sin andra dotters kille. En gång (nördvarning!) gjorde jag ett släktträd över förhållandena i Glamour. Det var ganska äckligt faktiskt. Värre inavel får man leta efter.
'Min favoritgrej är ändå när två personer som hela sina liv trott att det var biologiska syskon fick reda på att de inte var det, och då kom de på att de skulle ligga med varandra! Efter att ha levt som syskon i kanske tjugofem år... Bra idé där.
Ja, det var vad jag hade att säga om kvalitativa forskningsmetoder idag.
Det sjuka är att det är ju sånt här jag funderar på om dagarna...
/ELIN
Sinéad O'Connor
/ELIN
Det här inlägget är inte till för att läsas...
Jag är så sjukt uttråkad just nu! Jag ligger i sängen och har just tittat på nio Vänner-avsnitt på raken. Planen var att jag skulle lämna in min pm idag men jag hade inte ork och kunde inte koncentrera mig. Men tydligen hade jag ork till att skriva ett meningslöst blogginlägg! Suck.
Det enda jag kan komma på att göra just nu är att berätta en oerhört tråkig historia.
Jag har inte ätit någon lunch idag. Istället har jag ätit av chokladen som jag köpte med hjälp av en av värdecheckarna jag fick från det namnlösa godisföretaget. Jag har inte ätit vanlig mjölkchoklad på tre år eftersom jag haft godisförbud och nu har jag gått omkring och väntat hela veckan på att det skulle bli fredag. Och guess what? Choklad är inte så gott som jag tror att det ska vara! Det är faktiskt ganska äckligt. I alla fall när man äter ihjäl sig på det. Så Blööööööö på dig choklad.
Jag kan passa på att skriva om allt jag är arg på, nu när jag ändå är igång. För det första är jag irriterad på Jack Black. I går tittade jag på School of Rock och jag insåg att jag äger FYRA filmer med honom: The Holiday, School of Rock, Be kind Rewind och Min stora kärlek. Och i alla filmer ska han ha så stor och fånig roll. Han har sin grej han gör i alla filmer ("Kookoo") och det är som om alla skulle falla ner på knä och avguda honom för att han är så otroligt skojig. Jo visst serru.
För det andra...okej skit också, jag kom inte på något mer. Men arg är jag i alla fall. Jo, förresten! Jag är arg på att jag sover tio timmar per natt och ändå vill gå och lägga mig så fort jag sätter mig för att skriva pm. Det bästa vore om jag kunde sova konstant tills jag blev frisk. Då skulle ni slippa det här blogginlägget också. Alla skulle vinna helt enkelt. Och så är jag arg på att Martina ignorerar mig när jag vill tala om för henne hur arg jag är. Skitunge.
Och nu är jag arg på min kompis Sara också för hon brukar säga att hon skrattar när hon läser min blogg. Och nu kommer hon skratta åt det här för att jag är så bitter, men vet du? Ja ä int bitter!
Ha en bra dag:)
/ELIN
Det enda jag kan komma på att göra just nu är att berätta en oerhört tråkig historia.
Jag har inte ätit någon lunch idag. Istället har jag ätit av chokladen som jag köpte med hjälp av en av värdecheckarna jag fick från det namnlösa godisföretaget. Jag har inte ätit vanlig mjölkchoklad på tre år eftersom jag haft godisförbud och nu har jag gått omkring och väntat hela veckan på att det skulle bli fredag. Och guess what? Choklad är inte så gott som jag tror att det ska vara! Det är faktiskt ganska äckligt. I alla fall när man äter ihjäl sig på det. Så Blööööööö på dig choklad.
Jag kan passa på att skriva om allt jag är arg på, nu när jag ändå är igång. För det första är jag irriterad på Jack Black. I går tittade jag på School of Rock och jag insåg att jag äger FYRA filmer med honom: The Holiday, School of Rock, Be kind Rewind och Min stora kärlek. Och i alla filmer ska han ha så stor och fånig roll. Han har sin grej han gör i alla filmer ("Kookoo") och det är som om alla skulle falla ner på knä och avguda honom för att han är så otroligt skojig. Jo visst serru.
För det andra...okej skit också, jag kom inte på något mer. Men arg är jag i alla fall. Jo, förresten! Jag är arg på att jag sover tio timmar per natt och ändå vill gå och lägga mig så fort jag sätter mig för att skriva pm. Det bästa vore om jag kunde sova konstant tills jag blev frisk. Då skulle ni slippa det här blogginlägget också. Alla skulle vinna helt enkelt. Och så är jag arg på att Martina ignorerar mig när jag vill tala om för henne hur arg jag är. Skitunge.
Och nu är jag arg på min kompis Sara också för hon brukar säga att hon skrattar när hon läser min blogg. Och nu kommer hon skratta åt det här för att jag är så bitter, men vet du? Ja ä int bitter!
Ha en bra dag:)
/ELIN
Kill me now
I dag är jag sjuk, trött, har gröt i huvudet och måste skriva pm. Så för att pigga upp mig själv och slippa skriva nämnda pm har jag sammanställt en liten lista på de fem finaste klippen ur amerikanska tv-serier:
5. That 70's show - Eric kommer tillbaka Egentligen inte den perfekta scenen, men det är det perfekta slutet på serien.
4. Dawson's creek - Joey och Pacey Stillsamt, finkänsligt och vackert
3. One Tree Hill - Heartbeats Det här klippet har jag sett miljontals gånger
2. Vänner - Alla får reda på Samma här, har sett det hur många gånger som helst
1. Gilmore girls - Sång I förrgår såg jag de sista avsnitten av Gilmore Girls, och som jag grät vid den här scenen (och några andra)
Av respekt för min vän Cecilia som specifikt bett mig att inte spoila Gilmore Girls länkar jag bara till klippen så får ni öppna dem själva om ni nu skulle vara intresserade. Det här är ju mina favoritserier, och därför säger de antagligen mer till mig än de gör till er.
Det är något som dunkar. Det läskiga är att jag inte vet om det är någon i huset som spelar väldigt hög musik eller om det är mitt huvud som håller på att explodera...
/ELIN
5. That 70's show - Eric kommer tillbaka Egentligen inte den perfekta scenen, men det är det perfekta slutet på serien.
4. Dawson's creek - Joey och Pacey Stillsamt, finkänsligt och vackert
3. One Tree Hill - Heartbeats Det här klippet har jag sett miljontals gånger
2. Vänner - Alla får reda på Samma här, har sett det hur många gånger som helst
1. Gilmore girls - Sång I förrgår såg jag de sista avsnitten av Gilmore Girls, och som jag grät vid den här scenen (och några andra)
Av respekt för min vän Cecilia som specifikt bett mig att inte spoila Gilmore Girls länkar jag bara till klippen så får ni öppna dem själva om ni nu skulle vara intresserade. Det här är ju mina favoritserier, och därför säger de antagligen mer till mig än de gör till er.
Det är något som dunkar. Det läskiga är att jag inte vet om det är någon i huset som spelar väldigt hög musik eller om det är mitt huvud som håller på att explodera...
/ELIN
Snart är det dags igen...
För dem som försöker förtränga Melodifestivalen så länge det är möjligt ber jag om ursäkt, men jag måste få skriva av mig om den här skiten.
I år är det nya regler för Melodifestivalen. Surprise, surprise. I stället för fem svenska och sex utländska jurygrupper ska det vara elva jurygrupper, allt för att det ska likna Eurovision Song Contest så mycket som möjligt. Har ni hört något så puckat?
När det gäller Melodifestivalen har jag en något konservativ och naiv föreställning om hur det ska vara. Jag tycker att tävlingen ska kora det bidrag som vi i Sverige tycker är bäst, och sen ska bidragen mötas ute i Europa. På så sätt blir det ett kulturutbyte. Vi får se hur Ukraina och Malta är, och de får se hur vi är och vad vilken musik vi tycker är bra. Som det är nu tittar vi på andra länder, försöker få andra länder att tycka något om oss och på så sätt vinna. Det är som en liten unge som bara vill bli omtyckt, och ju mer den försöker desto mer hånar vi den.
För övrigt är jag glad i dag! Rapporten är klar och så har jag fått ersättning för sveda och värk. Fast jag aldrig hade någon sveda och värk. Det var så att jag under jul skulle hälla upp godis i en burk hos mamma och pappa, och så trillade en pinne ur. Ungefär åtta centimeter lång och med en av skumgodis. Jag fick en stor chock och blev så äcklad att jag...nej jag blev faktiskt överlycklig för att jag skulle få skriva ett klagobrev. Jag skrev ett brev till tillverkarna* och drog en snyfthistoria om hur stora konsekvenserna hade kunnat bli. Och nu, fast det inte var min påse och mamma inte ens var säker på om de betalat för påsen eller fått den gratis, har jag fått 125 kronor i värdecheckar så jag kan frossa i godis helt gratis.
*Av osäkerhet om det skulle gynna eller skada tillverkarna låter jag bli att nämna företagets namn. Dock kan jag nämna att de inte tillverkade så mycket godissorter som jag trodde/hoppades...
/ELIN
I år är det nya regler för Melodifestivalen. Surprise, surprise. I stället för fem svenska och sex utländska jurygrupper ska det vara elva jurygrupper, allt för att det ska likna Eurovision Song Contest så mycket som möjligt. Har ni hört något så puckat?
När det gäller Melodifestivalen har jag en något konservativ och naiv föreställning om hur det ska vara. Jag tycker att tävlingen ska kora det bidrag som vi i Sverige tycker är bäst, och sen ska bidragen mötas ute i Europa. På så sätt blir det ett kulturutbyte. Vi får se hur Ukraina och Malta är, och de får se hur vi är och vad vilken musik vi tycker är bra. Som det är nu tittar vi på andra länder, försöker få andra länder att tycka något om oss och på så sätt vinna. Det är som en liten unge som bara vill bli omtyckt, och ju mer den försöker desto mer hånar vi den.
För övrigt är jag glad i dag! Rapporten är klar och så har jag fått ersättning för sveda och värk. Fast jag aldrig hade någon sveda och värk. Det var så att jag under jul skulle hälla upp godis i en burk hos mamma och pappa, och så trillade en pinne ur. Ungefär åtta centimeter lång och med en av skumgodis. Jag fick en stor chock och blev så äcklad att jag...nej jag blev faktiskt överlycklig för att jag skulle få skriva ett klagobrev. Jag skrev ett brev till tillverkarna* och drog en snyfthistoria om hur stora konsekvenserna hade kunnat bli. Och nu, fast det inte var min påse och mamma inte ens var säker på om de betalat för påsen eller fått den gratis, har jag fått 125 kronor i värdecheckar så jag kan frossa i godis helt gratis.
*Av osäkerhet om det skulle gynna eller skada tillverkarna låter jag bli att nämna företagets namn. Dock kan jag nämna att de inte tillverkade så mycket godissorter som jag trodde/hoppades...
/ELIN
En liten rättelse (som i alla seriösare medier)
Jag funderade lite på gårdagens inlägg och kom fram till att jag på något sätt lyckats blanda ihop det här med att vara snygg och att vara en man tycker om som person. För ärligt talat, jag vet ingenting och har aldrig vetat ett smack om hur Orlando Bloom är. Jag har heller inget större behov av att ta reda på det. På samma sätt är Stefan Holm en sån jag fascineras av och till viss del identifierar mig med, fast jag inte tycker att han är särskilt snygg.
Man säger alltid "Det är insidan som räknas". Och kanske det är sant, för även när jag meddelat att jag ska lista "snygga" människor så får jag med en som jag egentligen inte ser som speciellt snygg, men om det är någon kändis jag haft en crush på så är det honom.
Jag är för övrigt väldigt stolt över att min kära vän Frida kom till skott och också slösade bort några värdefulla pluggtimmar på att lista sina crushes. Nu är det bara några kvar...Antar du utmaningen?
Nu ska jag återgå till att skriva på rapporten om "ungdomar", gammal som jag är...
/ELIN
Man säger alltid "Det är insidan som räknas". Och kanske det är sant, för även när jag meddelat att jag ska lista "snygga" människor så får jag med en som jag egentligen inte ser som speciellt snygg, men om det är någon kändis jag haft en crush på så är det honom.
Jag är för övrigt väldigt stolt över att min kära vän Frida kom till skott och också slösade bort några värdefulla pluggtimmar på att lista sina crushes. Nu är det bara några kvar...Antar du utmaningen?
Nu ska jag återgå till att skriva på rapporten om "ungdomar", gammal som jag är...
/ELIN
Crushes genom åren
Cecilia uppmanade sina vänner att lista sina kändiscrushes genom åren och jag tänkte "Yeah, vad kul!" innan jag insåg hur pinsamt det skulle kunna bli...
Egentligen har jag nog aldrig haft någon riktig kändiscrush. Jag har aldrig drömt om att gifta mig med någon kändis direkt. Därför blir det här mer om såna jag har tyckt varit snygga genom åren. Vissa tycker jag fortfarande är snygga och vissa vill jag helst stoppa huvudet i sanden och glömma att de funnits.
Anders Svensson
När jag var i så där tio-årsåldern så tyckte jag att Anders Svensson var riktigt snygg. Över huvud taget gillade jag såna det var meningen att man skulle gilla och som man nu kan tycka är slemproppar.
Som jag tidigare nämnt tittade vi mycket på friidrott i min familj, och när jag var tio eller elva år gammal så var jag oerhört förtjust i Patrik Kristiansson (sedermera Klüft). Samtidigt tyckte jag om Christian Olsson också, och båda hade under en säsong av någon outgrundlig anledning rött och svart hår. Och det tyckte jag var coolt.
Patrik Kristiansson
Ett år var jag och min familj på friidrotts-sm i Gävle, och jag fick hans autograf! Eller snarare, jag fick hans autograf två gånger på två olika lappar för att jag ville att han skulle gå förbi en gång till och jag skulle kolla om han kände igen mig. Det gjorde han inte.
Sen kommer vi till dem jag inte skäms lika mycket för, och det finns heller inte mycket att säga om dem.
Orlando Bloom
Adam Brody
Det är något med de bruna lockarna och poplooken...
Stefan Holm
När jag var på friidrotts-sm fick jag inte bara Patrik Kristianssons autograf, utan Stefan Holms också. Och även om jag då inte brydde mig så mycket om den blev jag desto gladare för det några år senare när Stefan tog OS-guld och jag var imponerad av honom. För vad är egentligen coolast, att ha autografen av en kille med rött och svart hår som man mest tycker är slemmig, eller en OS-guldmedaljör?
Milo Ventimiglia
Den här crushen skaffade jag mig i går kväll, så den är rätt färsk kan man säga. Milo Ventimiglia är med i Gilmore Girls och i de första säsongen är han en bad boy som springer runt och ställer till med oreda. Men så i näst sista säsongen kommer han tillbaka för ett avsnitt och då har karaktären fått ordning på sitt liv och jobbar på ett konstgalleri/bokhandel/musikcafé och har fin frisyr och kavaj på sig. Fint...
Men nu känner jag inte riktigt att jag gjort mig själv rättvis. Det finns andra som kanske också borde finnas med på den här listan. Henrik Ståhl, Colin Firth och Håkan Hellström till exempel. Och det vore ju knäppt om jag inte hade med någon tjej på listan. Så här kommer två såna också:
Anna Ryrberg, aka Rosa Rachel Bilson
Tack Cecilia, för att du fick mig att ägna två timmar åt att lista snygga människor istället för att skriva skolarbeten...
/ELIN
Egentligen har jag nog aldrig haft någon riktig kändiscrush. Jag har aldrig drömt om att gifta mig med någon kändis direkt. Därför blir det här mer om såna jag har tyckt varit snygga genom åren. Vissa tycker jag fortfarande är snygga och vissa vill jag helst stoppa huvudet i sanden och glömma att de funnits.
Anders Svensson
När jag var i så där tio-årsåldern så tyckte jag att Anders Svensson var riktigt snygg. Över huvud taget gillade jag såna det var meningen att man skulle gilla och som man nu kan tycka är slemproppar.
Som jag tidigare nämnt tittade vi mycket på friidrott i min familj, och när jag var tio eller elva år gammal så var jag oerhört förtjust i Patrik Kristiansson (sedermera Klüft). Samtidigt tyckte jag om Christian Olsson också, och båda hade under en säsong av någon outgrundlig anledning rött och svart hår. Och det tyckte jag var coolt.
Patrik Kristiansson
Ett år var jag och min familj på friidrotts-sm i Gävle, och jag fick hans autograf! Eller snarare, jag fick hans autograf två gånger på två olika lappar för att jag ville att han skulle gå förbi en gång till och jag skulle kolla om han kände igen mig. Det gjorde han inte.
Sen kommer vi till dem jag inte skäms lika mycket för, och det finns heller inte mycket att säga om dem.
Orlando Bloom
Adam Brody
Det är något med de bruna lockarna och poplooken...
Stefan Holm
När jag var på friidrotts-sm fick jag inte bara Patrik Kristianssons autograf, utan Stefan Holms också. Och även om jag då inte brydde mig så mycket om den blev jag desto gladare för det några år senare när Stefan tog OS-guld och jag var imponerad av honom. För vad är egentligen coolast, att ha autografen av en kille med rött och svart hår som man mest tycker är slemmig, eller en OS-guldmedaljör?
Milo Ventimiglia
Den här crushen skaffade jag mig i går kväll, så den är rätt färsk kan man säga. Milo Ventimiglia är med i Gilmore Girls och i de första säsongen är han en bad boy som springer runt och ställer till med oreda. Men så i näst sista säsongen kommer han tillbaka för ett avsnitt och då har karaktären fått ordning på sitt liv och jobbar på ett konstgalleri/bokhandel/musikcafé och har fin frisyr och kavaj på sig. Fint...
Men nu känner jag inte riktigt att jag gjort mig själv rättvis. Det finns andra som kanske också borde finnas med på den här listan. Henrik Ståhl, Colin Firth och Håkan Hellström till exempel. Och det vore ju knäppt om jag inte hade med någon tjej på listan. Så här kommer två såna också:
Anna Ryrberg, aka Rosa Rachel Bilson
Tack Cecilia, för att du fick mig att ägna två timmar åt att lista snygga människor istället för att skriva skolarbeten...
/ELIN
Nödlista
Just nu ska jag egentligen inte skriva här men eftersom jag tittar på tv på datorn och det är väntetid trettio minuter emellan så har jag inget annat att göra. Därför ska jag härmed skriva årets första lista. Tänkte jag tills jag upptäckte att jag började hela året med att skriva en lista: Elins årskrönika. Där sprack det. Men det får väl bli årets andra då. Jag har en bok där jag brukar anteckna mina briljanta idéer och ibland har jag en grej där jag skriver "Bäst just nu". Så det är precis vad jag ska göra just nu:
Bäst just nu:
Film: Inception. Jag såg den i går kväll (tyvärr uten textning för att min dvd är dum i huvudet) och den var riktigt bra. Den hade det mesta.
Bok: Hm, jag har inte läst ut någon bok än i år så det måste nog bli God natt Mister Tom, som hade den stora äran att komma med i Elins årskrönika.
TV: Gilmore Girls. Som förresten är det jag väntar på just nu. Jag har precis börjat på sjunde säsongen. Egentligen tittade jag på det när det gick på helgmornarna, men efter ett tag fick jag dåligt tålamod så nu ser jag allt i ett svep.
Artist: Sinéad O'Connor. Jag har precis börjat tycka om henne och nu älskar jag hennes röst.
Låt: (Varning för utläggning:) Förut hade Kristian Luuk ett program som hette Videokväll med Luuk där kändisar spelade upp sina favoritmusikvideor. Fyra stycken som betytt något för dem och till slut en som de skämdes för. Skämslåten. Jag har råkat börja gilla låten Halo som Haley sjunger i One Tree Hill. Egentligen är det en bra låt, men jag läser så mycket in i den eftersom jag har sett serien och vet storyn de försöker koppla den till. Så när jag lyssnar på den tänker jag på Haley och Nathan och hur fel allt blev och...ja ni hör. Därför är det här min skämslåt. Den finns på Spotify och jag har lyssnat på den alldeles för mycket. Vid det här laget kan jag sjunga med i hela texten...
Mat: Rätten jag uppfann igår kväll. Jag följde ett recept på Kycklingsoppa med ingefära. Men jag struntade i kycklingen och ingefäran (och ärligt talat blev det inte så mycket soppa heller) och kokade quorn och nudlar i kokosmjölk med grönsaksbuljong och kryddade med chilipeppar, salt och någon konstig pepparmix som jag fått med mig från Ockelbo. Superenkelt och supergott. Jag var själv chockad. Sen gjorde jag det till middag i dag också.
Sysselsättning: Sova.
Replik: -No! They closed the door. I can't see anything with the door closed!
-And the inventor of the door rests happily in his grave
Ross och Chandler
/ELIN
Bäst just nu:
Film: Inception. Jag såg den i går kväll (tyvärr uten textning för att min dvd är dum i huvudet) och den var riktigt bra. Den hade det mesta.
Bok: Hm, jag har inte läst ut någon bok än i år så det måste nog bli God natt Mister Tom, som hade den stora äran att komma med i Elins årskrönika.
TV: Gilmore Girls. Som förresten är det jag väntar på just nu. Jag har precis börjat på sjunde säsongen. Egentligen tittade jag på det när det gick på helgmornarna, men efter ett tag fick jag dåligt tålamod så nu ser jag allt i ett svep.
Artist: Sinéad O'Connor. Jag har precis börjat tycka om henne och nu älskar jag hennes röst.
Låt: (Varning för utläggning:) Förut hade Kristian Luuk ett program som hette Videokväll med Luuk där kändisar spelade upp sina favoritmusikvideor. Fyra stycken som betytt något för dem och till slut en som de skämdes för. Skämslåten. Jag har råkat börja gilla låten Halo som Haley sjunger i One Tree Hill. Egentligen är det en bra låt, men jag läser så mycket in i den eftersom jag har sett serien och vet storyn de försöker koppla den till. Så när jag lyssnar på den tänker jag på Haley och Nathan och hur fel allt blev och...ja ni hör. Därför är det här min skämslåt. Den finns på Spotify och jag har lyssnat på den alldeles för mycket. Vid det här laget kan jag sjunga med i hela texten...
Mat: Rätten jag uppfann igår kväll. Jag följde ett recept på Kycklingsoppa med ingefära. Men jag struntade i kycklingen och ingefäran (och ärligt talat blev det inte så mycket soppa heller) och kokade quorn och nudlar i kokosmjölk med grönsaksbuljong och kryddade med chilipeppar, salt och någon konstig pepparmix som jag fått med mig från Ockelbo. Superenkelt och supergott. Jag var själv chockad. Sen gjorde jag det till middag i dag också.
Sysselsättning: Sova.
Replik: -No! They closed the door. I can't see anything with the door closed!
-And the inventor of the door rests happily in his grave
Ross och Chandler
/ELIN
Simba, ah Lycka till
Stress är som om en liten tomte har flyttat ner i magen på en och rycker inifrån för att man inte ska få någon ro utan bara vill bli av med tomten. Och ju mer man försöker ignorera tomten desto mer frenetiskt drar den i en.
Det mesta i mitt liv upplevs som stressmoment. Det finns alltid något att bli stressad över. Är det inte skola så är det julklappar, fritidsaktiviter eller känslan av att man inte gjort tillräckligt fast man är väl medveten om att man gjort allt som behövdes. Ibland när jag sitter och pluggar kan jag till och med rycka till, titta upp från boken och bli stressad över att jag inte pluggar fast det är just det jag gör. Ledighet är en ständig dröm för mig. Jag har drömt om pension i flera år nu. Tänk dig att vara pensionerad. Kliva upp klockan nio varje morgon, äta frukost i lugn och ro, läsa en bok hela dagen med bara eftermiddagskaffet som avbrott.
Men jag har inte ens fått det oranga kuvertet än så det är väl ett tag kvar...
I dag såg jag Lejonkungen för första gången på länge. Jag snodde den när mina grannar gick bärsärkargång på sina videoband. HÄDELSE säger jag. Jag tänkte att "Åh, idag ska jag för första gråta när Mofasa dör som alla säger att de gör". Men inte då. Däremot grät jag på några andra ställen. Inte ens det kunde jag få till rätt!
Bye bye birdie som jag brukar säga. Jag tror att det är en film som heter så och de nämner den i Vänner när de spelar Pictionary. Monica ritar något som ser ut som ett flygplan och de gissar på en massa saker. När tiden går ut säger hon Bye. Bye. Birdie. eftersom det är rätt svar. Väldigt bestämt, och det låter så fint att jag brukar säga så när jag säger hejdå. Eller när jag säger något över huvudtaget. Eller, jag brukar egentligen inte säga det till andra så det gills nog inte eftersom få har hört mig säga det. Det här är sånt jag gör för att slippa plugga ifall någon undrar. Jag babblar. Men babbla i skrift är mer utstuderat och uppmärksamhetskallande. Så ni kan ignorera det här stycket. Sa hon efter att jag läst det... Skit unge. Japp det är jag.
/ELIN
Det mesta i mitt liv upplevs som stressmoment. Det finns alltid något att bli stressad över. Är det inte skola så är det julklappar, fritidsaktiviter eller känslan av att man inte gjort tillräckligt fast man är väl medveten om att man gjort allt som behövdes. Ibland när jag sitter och pluggar kan jag till och med rycka till, titta upp från boken och bli stressad över att jag inte pluggar fast det är just det jag gör. Ledighet är en ständig dröm för mig. Jag har drömt om pension i flera år nu. Tänk dig att vara pensionerad. Kliva upp klockan nio varje morgon, äta frukost i lugn och ro, läsa en bok hela dagen med bara eftermiddagskaffet som avbrott.
Men jag har inte ens fått det oranga kuvertet än så det är väl ett tag kvar...
I dag såg jag Lejonkungen för första gången på länge. Jag snodde den när mina grannar gick bärsärkargång på sina videoband. HÄDELSE säger jag. Jag tänkte att "Åh, idag ska jag för första gråta när Mofasa dör som alla säger att de gör". Men inte då. Däremot grät jag på några andra ställen. Inte ens det kunde jag få till rätt!
Bye bye birdie som jag brukar säga. Jag tror att det är en film som heter så och de nämner den i Vänner när de spelar Pictionary. Monica ritar något som ser ut som ett flygplan och de gissar på en massa saker. När tiden går ut säger hon Bye. Bye. Birdie. eftersom det är rätt svar. Väldigt bestämt, och det låter så fint att jag brukar säga så när jag säger hejdå. Eller när jag säger något över huvudtaget. Eller, jag brukar egentligen inte säga det till andra så det gills nog inte eftersom få har hört mig säga det. Det här är sånt jag gör för att slippa plugga ifall någon undrar. Jag babblar. Men babbla i skrift är mer utstuderat och uppmärksamhetskallande. Så ni kan ignorera det här stycket. Sa hon efter att jag läst det... Skit unge. Japp det är jag.
/ELIN
Elins årskrönika
Så här i årsskiftet brukar man ju göra en liten årskrönika för att sammanfatta det gångna året. Ett exempel på en sån är Gävle-Dalas årskrönika som jag och mamma och pappa tittade på häromdagen. Det var det absolut sämsta jag har sett. Titta på den, den finns antagligen på svtplay. De där regionalreportrarna vill ju gärna vara lite fyndiga. Det är synd att de inte lyckas. Det värsta var nästan att de i alla inslag la in en ljudeffekt då mikrofonen flyttades mellan reportern och intervjupersonen. Det var precis som om en tioåring hade gjort det...
Så därför tänkte jag att jag gör ett eget försök. Jag vill sammnafatta 2010 på något sätt. Och eftersom jag är Elin gör jag det genom en liten lista. Det här är alltså inte bara företeelser som är nya 2010 utan sånt jag tagit del av just det året:
Årets bästa film: Livet är underbart. Framkallar alla känslor som över huvudtaget är möjliga.
Årets bästa bok: God natt mister Tom. Se ovanstående motivering.
Årets bästa tv-serie: The Office. Det tog tio avsnitt innan jag fattade grejen, men som jag fattade den då!
Årets roligaste: Elfte Timmen. Alla totaldissade svt:s försök att göra politisk satir men jag kunde inte få nog.
Årets mest minnesvärda dag: Rojalist eller ej, jag har aldrig känt mig så lokalpatriotisk och varm om hjärtat som den 19 juni. Det var något speciellt att sitta och äta tårta i leran med tusentals andra och jubla så fort något Ockelbo-relaterat skedde på storbildsskärmen.
Årets låt: Från och med du med Oskar Linnros. Det betyder inte att jag tycker den var bäst men den har spelats konstant i månader och blivit som ett tema för året.
Årets artist: Annika Norlin, min favorit
Årets skandal: Haha, jag är inte så bra på skandaler. Men om man räknar bort det faktum att sossarna tror att allt blir bra bara de avskedar alla som råkar vara kompetenta så måste jag få lyfta fram kungen. För det första är det kul att han är kung över huvudtaget. Han passar inte något vidare och han skulle nog helst ha velat bli rallyförare istället. Så kom det en bok om honom med en massa avslöjanden: Han kommenterade det nästan inte alls, och så plötsligt var alla nöjda med det och allt dog bort. Jag var på ett föredrag om kommunikation med skolan och föreläsaren sa så roligt: "Kungen och Ryanair är de enda som kan bryta mot alla medieregler och ändå klara sig".
Årets nyhet: Det jag först kommer att tänka på är faktiskt jordbävningen i Haiti. Ett av världens fattigaste länder drabbas av en av världens värsta katastrofer och det är uppståndelse ett tag. Men sen dör allting bort. Vi sitter i våra villor med våra iphones och bakmaskiner och reflekterar inte ens över att vissa inte ens har mat. Det gör mig frustrerad.
Jag har inte varit på några konserter eller teatrar. Men jag har däremot varit på bio och sett Till vildingarnas land, Avatar, I rymden finns inga känslor och Änglagård - Tredje gången gilt. Till vildingarnas land var mysig och rolig, Avatar var överfinansierad och snodd, I rymden finns inga känslor var rolig och smart och Änglagård skrattade jag konstant åt under första halvan. Eventuella klagomål på dessa recensioner hänvisas till kommentarsfältet.
Ha ett trevligt 2011 vänner!
/ELIN
Så därför tänkte jag att jag gör ett eget försök. Jag vill sammnafatta 2010 på något sätt. Och eftersom jag är Elin gör jag det genom en liten lista. Det här är alltså inte bara företeelser som är nya 2010 utan sånt jag tagit del av just det året:
Årets bästa film: Livet är underbart. Framkallar alla känslor som över huvudtaget är möjliga.
Årets bästa bok: God natt mister Tom. Se ovanstående motivering.
Årets bästa tv-serie: The Office. Det tog tio avsnitt innan jag fattade grejen, men som jag fattade den då!
Årets roligaste: Elfte Timmen. Alla totaldissade svt:s försök att göra politisk satir men jag kunde inte få nog.
Årets mest minnesvärda dag: Rojalist eller ej, jag har aldrig känt mig så lokalpatriotisk och varm om hjärtat som den 19 juni. Det var något speciellt att sitta och äta tårta i leran med tusentals andra och jubla så fort något Ockelbo-relaterat skedde på storbildsskärmen.
Årets låt: Från och med du med Oskar Linnros. Det betyder inte att jag tycker den var bäst men den har spelats konstant i månader och blivit som ett tema för året.
Årets artist: Annika Norlin, min favorit
Årets skandal: Haha, jag är inte så bra på skandaler. Men om man räknar bort det faktum att sossarna tror att allt blir bra bara de avskedar alla som råkar vara kompetenta så måste jag få lyfta fram kungen. För det första är det kul att han är kung över huvudtaget. Han passar inte något vidare och han skulle nog helst ha velat bli rallyförare istället. Så kom det en bok om honom med en massa avslöjanden: Han kommenterade det nästan inte alls, och så plötsligt var alla nöjda med det och allt dog bort. Jag var på ett föredrag om kommunikation med skolan och föreläsaren sa så roligt: "Kungen och Ryanair är de enda som kan bryta mot alla medieregler och ändå klara sig".
Årets nyhet: Det jag först kommer att tänka på är faktiskt jordbävningen i Haiti. Ett av världens fattigaste länder drabbas av en av världens värsta katastrofer och det är uppståndelse ett tag. Men sen dör allting bort. Vi sitter i våra villor med våra iphones och bakmaskiner och reflekterar inte ens över att vissa inte ens har mat. Det gör mig frustrerad.
Jag har inte varit på några konserter eller teatrar. Men jag har däremot varit på bio och sett Till vildingarnas land, Avatar, I rymden finns inga känslor och Änglagård - Tredje gången gilt. Till vildingarnas land var mysig och rolig, Avatar var överfinansierad och snodd, I rymden finns inga känslor var rolig och smart och Änglagård skrattade jag konstant åt under första halvan. Eventuella klagomål på dessa recensioner hänvisas till kommentarsfältet.
Ha ett trevligt 2011 vänner!
/ELIN
