efteralladar

För en liten stund sen var jag med om något helt fantastiskt! Under tiden jag upplevde det insåg jag att det måste in på min lista över 100 saker jag måste uppleva innan jag dör. Listan skapades i samma stund som jag fick insikten. Här är den alltså:

 

1.

2.

3.

........

45. Lyssna på en smålänning som sjunger Fattig bonddräng

........

100.

 

Kommer ni på fler saker jag måste vara med om får ni gärna säga till.

 

Imorgon har jag ledigt, så då ska jag ligga ute på gräsmattan och sola hela dagen, medan resten av gården och resten av öland är stressade av de tusentals extra invånarna som fyllt alla campingar som finns.

 

Tiddeloo!

 

/ELIN

Ungefär hälften av min tid här på Öland har nu gått, och jag antar att jag har det ganska bra. Varannan dag känns jobbet jättebra, varannan dag känns det skit. Det är så pass krävande mentalt i och med att man ska kunna så otroligt mycket om allting samtidigt som man ska kunna stå på tre ställen samtidigt och ibland hantera irriterade människor samtidigt som telefonen ringer i ett kör. Men det är också roligt att träffa folk; att sälja godis eller glass till små barn är ungefär det roligaste som finns. När det kommer in en fyraåring som har fått sju kronor att handla godis för och försöker räkna ut hur mycket hon kan köpa så blir man lite lycklig i hjärtat. Det kanske inte är förbi med dagens ungdom ändå, när de är sådär söta.

 

På måndag kommer min mamma, pappa och syster hit och vi ska turista och umgås lite. Framförallt ska jag som receptionist ta emot alla klagomål de har på stugan jag hyrt ut åt dem. Det kan bli kämpigt.

 

Jag har förresten kommit in på en magisterutbildning i Freds- och utvecklingsarbete i Växjö! Jag ska inte gå den i höst men det känns riktigt coolt att jag kom in. Vi får väl se hur det blir i framtiden.

 

 

/ELIN

 

Idag var en ganska typisk dag på Klintagården, och därför tänkte jag försöka beskriva den för att ni ska få en inblick i hur större delen av min sommar ser ut.

 

6.45 "vaknade jag" (=snoozade i tjugo minuter och försökte förtränga att jag hade tänkt tvätta håret). Sen tvättade jag håret, tog på mig min prydliga cerisa receptionsskjorta och gick och åt frukost. Vissa dagar öppnar jag butiken (/receptionen/cafét) men idag var det min kollega som öppnade och därför kunde jag bara lösa av honom när jag ätit frukost så att han fick äta frukost.

 

Förmiddagen spenderade jag sen i receptionen med att svara i telefon, checka ut gäster, skopa glass, googla Löttorps antennservice och försöka förstå norska. Det ena gick bättre än det andra kan man säga, men jag ska berätta om dagens höjdpunkt. En före detta gäst hade ringt igår kväll och hade tappat bort en axelremsväska med en Ipad i. Idag ringde han igen och frågade om vi hade sett den, och en stund senare kom hans pappa och frågade samma sak. Bara minuter efter att pappan gått ut ur receptionen kom en gäst in med väskan. Jag blev jätteexalterad och ringde till killen som tappat den, och ni skulle bara veta hur glad han blev! Hans liv var tydligen räddat i och med att Ipaden var återfunnen och jag var en räddande ängel. Pappan kom tillbaka, hämtade väskan och så levde pojken och hans Ipad lyckliga i alla sina dagar. Åtminstone tills nästa Ipad kommer ut på marknaden.

 

Vid tolvtiden gick jag på lunch, och då sitter man och snackar skit en stund, lättar på trycket liksom. Eftermiddagen fortskred ungefär som förmiddagen, med det undantaget att människor nu skulle checka in istället för ut. Det blir lätt fel vid bokningarna och ju mer folk som bor på campingen (det är snart fullt), desto svårare är det att fixa till. Därför är risken att vissa tar tillbaka sina pengar och åker hem arga. Men sånt är livet, det är bara att lära av misstagen.

 

15.30 fick jag äntligen sluta, så då slappade jag lite i personalrummet, körde en tvätt i maskinen och pratade med mamma och pappa i telefon. Sen var det dags för det stora ögonblicket då jag skulle få besöka Kenneth på Torget för första gången. Kenneth på Torget är ingen sjaskig staty på torget föreställande en man vid namn Kenneth, utan ett gatukök i Borgholm som tydligen är helt fantastiskt. De har pratat om det sedan jag kom hit så mina förväntningar var aningen för höga. Den vegetariska hamburgaren var okej, den nyanställde tonåringen var en smula oerfaren vilket gjorde beställningen lite skum. Efter Kenneth gick vi på stan en stund innan vi åkte hem till Klinta igen. Där bakades det kakor i mängder (som det oftast gör hos personalen här), jag åt min första Oreo-kaka med mjölk och så skrålade vi (o)samstämmigt till Allsång på Skansen. Efter ett avsnitt av ett drama och en kvarts tittande på en film om drakar bestämde jag och min kompis Hilma oss för att vi skulle skapa en egen film. Den är inte helt färdigplanerad än, men den ska i alla fall innehålla Christian Bale (Batman, och han i drakfilmen), Helge Skoog (Ture Sventon, och mitt livs stora kärlek), en heffaklump, en liten hårig gubbe som gör kullebyttor över en gräsmatta och så ska alla förväntade filmkyssar avbrytas av att fotografen tappar kameran. Vi kommer att tjäna storkovan på det här projektet!

 

Sen gick jag och la mig i sängen och kom på att jag skulle skriva om den här dagen, och sen gjorde jag det. Imorgon har jag ledigt. Eventuellt blir det ett äventyr då! Eller bara slapp.

 

Natti natti!

 

/ELIN

Det här mina vänner, är mina rekommendationer till eder:

 

1. Se till att inte både öppna en butik klockan 8.00 och sen stänga den igen klockan 22.00. Visserligen känns det som din egen butik, som du både öppnar och stänger, men du blir väldigt trött och dagen känns väldigt lång.
2. Om du har sex timmars rast efter det att du öppnat den just nämnda butiken (som jag alltså rekommenderar dig att inte öppna), så ta inte en cykeltur till Borgholm och tillbaka. (Särskilt inte om du inte bor på Öland, för då är risken att du inte hinner tillbaka till jobbet inom de sex timmarna.) Men har du lika trevligt sällskap som jag hade kan du strunta i den här rekommendationen. Tröttheten är värt det.
3. Tro inte på myten att variation är bra för variationens skull. Om du tycker att Brownie och Apelsinchoklad är de överlägset godaste glassmakerna så ska du banne mig bara köpa just dem också. Allt annat kommer att bli en besvikelse.
4. Gå och lägg dig.

Orwak. Han är min enda vän här i livet. Jag ska aldrig överge Orwak.

 

/ELIN

Ja, jag jobbar nu alltså på Klintagården, som är en av Missionskyrkans sommargårdar i Köpingsvik på Öland. Här jobbar och bor ett tjugotal människor, däribland jag. Jag jobbar i receptionen, vilket även innefattar en butik och ett glasscafé med galet många goda glassorter (av vilka jag inte smakat en enda än, men jag känner på mig att de är suveränt goda). Jag har hittils jobbat två pass, fast det är bara utbildning för at jag ska kunna receptionsjobbet sen, så jag får inga pengar för det. Men jag får gratis logi och mat.

 

Efter två dagar måste jag säga att jobbet i receptionen är galet roligt! Men krångligt. Jag ska bland annat kunna sköta kassan, hantera kortköp, göra glasstrutar, grilla mackor, checka in och ut gäster, boka gäster på rätt plats och tid och svara på frågor som kan röra allt från hur man får igång det trådlösa nätverket på någons smartphone till vilket som är det bästa turistmålet i närheten (har jag talat om att jag knappt varit på Öland förut? Nu ska jag alltså föreställa någon som är kunnig inom Ölandssevärdheterna, och geografin). Alltså, utmanande och roligt.

 

Just den här veckan är det lite speciellt då det är två stycken stora läger som bor i nästan alla gårdens rum; ett konfirmationsläger och ett barnkörläger. Barnen på barnkörlägret har bara tillåtelse att handla precis efter lunch och middag, och just de två tiderna blir det därför proppfullt i butiken när de ska köpa leksaker, godis och glass. Idag sålde jag till säkert fyrtio barn i rad, och då blir man rätt van vid att hantera kassaapparaten vill jag lova.

 

Jag är väldigt stolt över mina små framsteg inom receptionistyrket, och risken är att mina kollegor tittar konstigt på mig när jag börjar hoppa upp och ner av glädje för att jag kommit på hur prismärkningsmanicken fungerar, eller för att jag just sålt min första glass utan att bli utskrattad.

 

 

/ELIN