efteralladar

Trots turistande och annat skoj som jag berättat om redan var lördagen den bästa dagen förra veckan. Då började nämligen Svenska Scoutrådets årsmöte, där jag var ombud för SMU Scout. Svenska Scoutrådets årsmöte innebär till min stora glädje Påverkanstorg! Påverkanstorg är för en diskussionsnörd bland det bästa som finns. Det finns till för att man ska slippa en massa debatt i plenum, alltså från talarstolen. Istället ställer man upp alla frågor som ska behandlas på skyltar i ett rum och så kan man gå omkring i rummet och diskutera de olika frågorna. Om man tycker att något är fel på det förslag som styrelsen gett kan man skriva ett yrkande om en ändring eller bara lämna en kommentar. Och så får man små färgglada plastpluttar som man kan klistra fast om man tycker att ett förslag är bra. Dessutom får man pepparkakor och får dricka hur mycket kaffe man vill. Om man har egen kåsa med sig.

Det bästa med ett Påverkanstorg är att man när som helst kan vända sig till en fullkomlig främling (ett vanligt ombud eller ordföranden för ett av scoutförbunden eller vem man vill) och börja diskutera det som engagerar en. Till slut kan det ju tyvärr också spåra ur, vilket jag också fick se exempel på. När torget var slut och man började organisera om stolarna till en annan programpunkt var vi nägra stycken som stod kvar och hade en hejdlöst seriös diskussion om den nya strukturen för den svenska scoutrörelsen. Vi ritade även några modeller för olika alternativ:


Det enda jag förstår och kan säga som bildtext är att hjärtat mellan KFLUM och den tomma rutan betyder att de två förbunden är kära i varandra och att någon tränat på att göra &-tecken till vänster i bild.


Här tror jag vi ser två ritningar ovanpå varandra, en med bläck och en med röd whiteboard-penna...

Båten som är ritad längst till vänster på den nedre bilden är ett exempel som Tua drog och som jag blev totalt fascinerad av och med glädje skulle ha dragit för alla på årsmötet. Exemplet är kort och konkret och ingen metafor: "Organisationen Scouterna äger en båt; har vi rätt att använda båten?" Briljant. Om ni som finns utanför scoutvärlden känner att ni inte förstår det här briljanta exemplet så behöver ni inte känna er dumma på något sätt. Det var ingen annan än Tua och jag som förstod vad exemplet betydde heller. De andra som vi diskuterade med hade dessutom vid det laget tröttnat på oss och börjat fundera på annat.

Förutom Påverkanstorget var det mest småtrevligt på lördagen. God vegetarisk mat (skojigt att slippa skriva upp sig på specialkost då all mat som lagades var vegetarisk), julpyssel och fackeltåg upp på ett berg i storm. Kvällen avslutades med några partier Neger och president (Trots att slagordet för SMU lyder "Vi är unga av rätta sorten, vi tycker spel och snusk är botten. S M U!". Kan tillägga att det är kanske sextio år sen slagordet löd så...).

Fortsättning följer... Joho då! Jag har en massa till att berätta. Jag filar till exempel på ett spännande inlägg om rulltrappor och dörrar kopplat till den svenska mentaliteten.

/ELIN

I fredags var det min stora dag. Jag planerade i flera veckor på förhand vilka platser jag skulle besöka när jag hade en dag till att turista ensam i Stockholm. När man turistar ensam kan man ju välja exakt vilka konstiga och nördiga saker som helst. Till slut hamnade jag på de här platserna:

• Kungliga Tekniska Högskolan (Riktigt häftiga byggnader som ser ut som en borg)
• Humlegården (Det är ju dit Ture Sventon åker när han ska testa Omars flygande matta!!!)
• Kungliga biblioteket (som förvarar allt som trycks i Sverige)
• Julskyltningen på NK
• Kulturhuset (för att mamma och pappa säger att man inte ska gå på toa på t-centralen)


• Barista Fair Trade Coffee på Söder (hyfsat etiskt försvarbart och sjukt gott)
• Stockholms Stadsmission på Söder
• Kupan på Söder (köpte en fin klänning att ha på jul)
• Myrorna på Söder, som också var bra för att det låg nära:
• Den indiska restaurangen som min syster skulle bjuda mig på middag på. Tyvärr fanns det två av samma namn och vi gick till varsin. Men efter ett par promenader och några tunnelbanebyten träffades vi till slut och åt en jättegod middag. Tack syster!

Jag kan tillägga att en ekoaffär och några till second hand-affärer också fanns med på den planerade listan, men då Gud inte begåvade mig med något lokalsinne ödslade jag tid på att gå vilse ett par gånger och fick ringa till mamma som guidade mig med karta på internet.

 

Fortsättning följer...

 

/ELIN

Ofta när bloggare har varit i väg på något stort har de varit med om så enormt mycket att det inte får plats i ett blogginlägg. Därför ägnar de de två följande veckorna på att dra ut på händelserna så mycket som möjligt för att kunna fylla en sju-åtta inlägg. Det här är tydligen ett vinnande koncept och jag ska härmed följa den modellen.

I onsdags åkte jag nämligen ner till Uppsala där min kompis Martina bjöd mig på hemlagad risgrynsgröt och en plats på hennes soffa (som visade sig vara fruktansvärd att sova på varför jag nästa natt sov på golvet).

På torsdagen åkte jag sen in till centrum och hälsade på Tua, som pinsamt nog är en student som bor i en femma vid Fyrisån med bara en rumskompis ("Här är finrummet, sitt inte i soffan tack" "Det kanske är bäst att ni går hem nu, jag måste putsa kristallkronan". Typ. Kanske inga direkta citat, men det är ju tanken som räknas). Sen hängde jag på Tua och hennes kompis när de skulle studera de som pluggar på Ekonomikum. Jag visste inte innan att de på Ekonomikum tillhör ett eget släkte, men jag kände mig verkligen lite dum och konstig när vi gick igenom byggnaden. Alla andra hade kostym och välputsat hår, medan jag gick runt i mammas gamla byxor och en jacka från Överskottsbolaget.  Ändå satt de bara där i korridorerna och pluggade. Skumt.

När studien var över gav jag mig av för att utföra mitt brådskande ärende: Att skaffa pass och id-kort hos polisen. Jag mötte upp min bror där för att han skulle kunna legitimera mig och själv skaffa pass, och inom en kvart hade vi i teorin två pass och ett nationellt id-kort, alla prydda av en vettskrämd människa på kortet (tidigare såg man ju kriminell ut på passfotot, men de nya reglerna gör att man ser livrädd ut i stället, är det framsteg?). Sen bjöd jag min käre bror på lunch för att han är så snäll.

Är det något man förknippar med Uppsala, förutom universitet och domkyrka, så är det ju ändå Pelle Svanslös. Tua tog med mig och visade upp var stadens naivaste katt hör hemma. Därför presenterar jag nu, efter förfrågan, lite kort på mitt Pelle-äventyr.


GammelMajas hem och det läskiga stället i filmen Pelle Svanslös och den stora (s)kattjakten


Gatan itself (och jag)


Spoiler Alert: Här bor Maja och Pelle när de blivit sambos. Längst till höger på den nedre bilden sover deras tre barn.


Gropgränd, där Måns skrämmer livet ur både Pelle och mig när de elaka katterna tar Pelles fina medalj (Gården på bilden ligger på Gropgränd, men jag kan inte vara hundra på att det skedde just på den. Men vi säger att det var så).

Efter ovanstående upplevelser begav vi oss till biblioteket Carolina Rediviva och undersökte gamla böcker och försökte smyga i de tysta läsesalarna. Fascinerande. Till sist gjorde vi ett besök på Myrorna där vi mötte upp Martina och gick hem till Tua och spelade Strategifia med knuff. Jag förlorade. Kvällen avslutades med att jag och Martina i hennes lägenhet åt pizza och tittade på en ganska intressant men konstig film om norska ungkarlar och deras sysselsättning i köket på femtiotalet.

Fortsättning följer...

/ELIN

Varför gör jag alltid så här? Jag är expert på att drömma, grotta ner mig i något och helt plötsligt bara se ett alternativ.

Jag började läsa min brors gymnasiekatalog när jag gick i sjuan. Jag läste, rankade och föreställde mig själv på en massa olika utbildningar som alla skulle vara helt annorlunda från den värld jag levde i just då. Till slut fastnade jag för ett gymnasieprogram (som för övrigt inte alls fanns med i min brors gymnasiekatalog). Det var helt fantastisk, perfekt för mina intressen och det enda jag kunde tänka mig att gå. Som tur var kom jag in, och fick tre av de bästa åren i mitt liv. Men när det började närma sig slutet började jag drömma igen, om helt andra saker. Nog för att jag trivdes där jag var, men samtidigt ville jag vidare i livet och se något helt annat. Så blev jag helt besatt av tanken på att bli volontär utomlands. Det var allt jag tänkte på ett tag. Jag tänkte ut vad som skulle stå i ansökan och förberedde intervjusvar två år innan det var aktuellt. Därför var det nästan outhärdligt när jag fick Nej på min ansökan. Dagarna efter satt jag framför tv:n och grät när tjejerna åkte ur Top Model, för att jag visste hur det kändes att få sina drömmar krossade. Men jag hade ändå en annan plan vilken tog mig dit jag är i dag, 2,5 år in på en kandidatexamen. Och här trivs jag också, men jag har inte en sekund planerat att stanna i den vardag jag är i nu.

Jag drömmer vidare och tror fortfarande att det finns större och bättre saker där ute. Vilket för mig till dagens poäng: just nu är jag helt fast vid en folkhögskoleutbildning för nästa höst. Jag får fjärilar i magen och har svårt att sitta still när jag läser om det. Exakt samma känsla som när jag var på öppet hus på min kommande gymnasieskola eller läste på equmenias hemsida om Praktikantprogrammet (volontärtjänst). Plötsligt framstår alla andra alternativ som värdelösa och jag riskerar att krossas om igen. Men det är väl så livet ska vara. Att ge sig in med hela hjärtat och vänta på domen.

/ELIN

Jag gjorde ikväll misstaget att börja läsa om Tvillingarna på Wikipedia. Tvillingarna är ungdomsböcker som jag läste när jag var yngre och jag äger över trettio stycken (tillåtelse att skratta, särskilt med tanke på vad som komma skall). På Wikipedia kan man läsa den huvudsakliga handlingen i varje bok och det enda jag nu kommer göra är att visa några exempel på vad böckerna kan handla om (det feta är titeln på boken och tvillingarna heter Jessica och Elizabeth (Liz)):

• Meet Me at Midnight "The twins go to a weekend camp, and Elizabeth falls in love with a counselor, while Jessica has an internal conflict over which swimsuit to wear."
• A Model Flirt "Elizabeth's new mentor at the fashion magazine steals her idea for a column and attempts to murder Elizabeth to keep her secret."

Nästa exempel behöver en förklaring (och jag som har boken som kommer före bidrar gärna med den). Jessica har innan detta supit sin syster full för att själv få bli balens drottning. Elisabeth som inte vet om att hon är full sätter sig i en bil med Jessicas också fulla pojkvän Sam. Sen händer alltså detta:

• The Arrest "Elizabeth is arrested for manslaughter for the death of Sam, in a drunk-driving accident. In revenge, Jessica steals Todd away from Elizabeth."

• My Best Friend's Boyfriend "Liz finds out that her boyfriend, Todd, is also dating Jessica, who is also dating Bruce, who is also dating Cara, who is also dating John, who is also dating Lila, who is also dating Steven, who is also dating Betsy Martin, who is also dating Winston, who is also dating Liz."

• Kidnapped by the Cult "Jessica is grounded for her poor math grades, and she feels that nobody cares about her plight. She gets taken in by a group of people called The Good Friends, but by the time she realizes what they really are it might be too late."

Mm, jag brukar också gå med i en sekt när jag fått dåligt betyg...

• Dear Sister "Liz wakes up from a coma following her accident and has turned into ... Jessica. She dumps Todd and starts flirting with the other boys like nobody's business. Jessica is not happy - she wants her old twin back."
• "R" for Revenge "Elizabeth must eventually save Jessica and the cheerleading squad when they are kidnapped by their new advisor."

Här är de lite yngre och det är bara knäppt:

• Keeping Secrets "The twins' father teaches them a secret language passed down the family, but they both have trouble keeping it a secret."
• Jessica's Cookie Disaster "Jessica's bakes the best cookies ever and everyone loves them. She's even going to appear on a Cooking Show! ....Only she can't remember the secret ingredient."

Innan jag berättar om hur jag kom på att jag skulle läsa om allt det här och sen ägnade två timmar av mitt liv åt att skriva ett blogginlägg som ingen kommer läsa måste jag avsluta med ett litet fint tema, som måste vara varje flickas dröm eftersom de har med det i minst tre böcker, nämligen:

• In Love With a Prince "Dana, lead singer of the band The Droids, falls in love with Prince Arthur, the twins' friend."

• Princess Elizabeth "Elizabeth's pen-pal from Santa Dora comes to Sweet Valley...and he's a prince!"

(Och ja, jag kan räkna till tre, men jag hittade inte texten just nu. Men den tredje prinsen heter Lorent i alla fall.)

 

Så ja, den enda anledningen till att jag började med den här soppan var att en tjej i Dawson's creek refererade till tv-serien som handlar om tvillingarna. Så jag började roa mig med att läsa massor av information om de miljontals böcker och tv-serien som kom av fenomenet. Och nu, när bloggskrivandet började närma sig slutet går jag in på International movie database och upptäcker att skådespelerskan som pratade om tvillingarna själv spelade Jessica, den ena tvillingen i hela serien! Där ser man.

 

Tack och godnatt

 

/ELIN

Ska livet vara så här lätt? Det är små svackor ibland men oftast ser det väldigt stabilt ut. Kanske är för att jag tittar så mycket på dramaserier som jag förväntar mig stora livsomvälvande händelser och djupa depressioner varannan dag. Eller så har jag helt enkelt för tråkigt liv för att det ska kunna ske några stora saker.

I ett svep ordnade hela mitt liv upp sig och jag ser fram emot en toppenhelg i Uppsala och Stockholm nästa vecka:

• Häng med Tua i Uppsala, då min bror också ska följa med mig och hjälpa mig skaffa ny legitimation
• Mys på kvällen med mina så kallade "systrar"
• Ensam dag i Stockholm med allehanda second hand-affärer och ekologiska caféer. Tips någon?
• Middag med syster i Stockholm
• Scoutrådets årsmöte under hela helgen med övernattning i sovsäck och en massa debatt och beslut.

Awesome!

Och som grädden på moset fick jag bra betyg på tentan och har läst i Studentliv att jordnötssmör är ett "nyttigt" pålägg! Kan det bli bättre?

/ELIN

När allt strular till sig vill jag gärna fly. Det finns flera sätt att fly på, men när man vill fly från sitt eget huvud krävs mer sofistikerade metoder än att åka till Långtbortistan. Ett sätt är att lyssna på så hög musik att jag inte hör mina egna tankar, men det är kanske inte så uppskattat hos grannarna. Annars kan man också göra så att man släcker alla lampor och gräver ner sig i ingentinget. Men det blir jag bara mer deprimerad av. Därför är det mest oslagbara förslaget så enkelt som att läsa en bok. Helst en roman då, för att verkligen kunna sjunka ner i någon annans sinnevärld istället för min egen. Jag får handskas med och klura på Jane Eyres (boken jag läser just nu) värld istället för att grubbla över min egen.

/ELIN

Jag har nyss vaknat efter att ha varit uppe till tre inatt för att jag hade filmkväll med Elise. Senare idag ska jag försöka ta mig hem till mina föräldrar (vilket jag fortfarande inte berättat för mina föräldrar). Men innan dess måste jag skriva färdigt min litteraturuppgift. Det är alltså en del jag måste göra med gröt i huvudet idag men det brukar ju gå så...

Här kommer andra och sista delen i min lista över skådespelare jag hatar. Bapapa ba ba baaa:

Skådisar som skrämt mig så mycket att jag aldrig kan se dem igen utan att bli rädd (dvs att de kanske är för bra skådespelare för sitt eget bästa):

1. Sofia Helin. Ni vet, hon som har huvudrollen i Masjävlar (och Arn för den delen, men det har jag inte sett). Det var inte där hon skrämde mig, utan jag såg i somras en barnserie där hon är med, Svaleskär. Där är hon så obehaglig att jag inte kan se henne mer utan att bli obehaglig till mods.

2. Kris Marshall. Han är söt och rolig i Love Actually men så har han fräckheten att vara superläskig och hur bra som helst i Doktor Zhivago så att jag kommer hata honom för evigt.

3. Thomas Gylling. Kanske snarare programledare än skådespelare, men han var i alla fall hur läskig som helst i barnprogrammen 100 kilo godis och Mosquito på nittiotalet. Jag undvek dem så gott jag kunde. Kan ni klandra mig?

 

 

4. Per Ragnar. Alltså, jag är ledsen, men om man tar rollen som psykopaten som spränger en hel tv-serie i luften i en tid då även lågstadieungar tittar på såpor, då får man räkna med att vissa kommer ha traumatiska minnen resten av livet.

 

Det här klippet är ju helt fruktansvärt! Tänk då att jag var åtta år när jag såg det för första gången. Hej ärrad för livet. Och så det där eländiga visslandet i signaturen efteråt! Sjukt.

/ELIN

Jag har fått en utmaning av min vän Lisen: blogg.passagen.se/loutho Den går ut på att jag ska berätta sju saker ni kanske inte visste om mig ("kanske" la jag till själv, för att vara på den säkra sidan när folk protesterar och säger att de redan visste det där om mig). Så vi gör väl ett försök:

1. Jag skulle helst bo i vatten och kan göra tio kullerbyttor i rad under vatten utan att andas. På land kan jag inte ens göra en halv.
2. Jag drömmer om att besöka något gammalt dammigt universitet i USA.
3. Jag köper nästan aldrig nya kläder, utan tar gärna emot gamla paltor från min omgivning. Förutom lite underkläder och en bikini har jag bara införskaffat några få nya plagg det senaste året, och samtliga var såna som ingick i priset för lägret jag åkte på i somras.
4. Det bästa jag vet är att sitta övertrött sent på kvällen på ett läger och bara prata en massa strunt. Många fina idéer har uppkommit på det sättet (Farbror Johans klubba, skämtet Kvittot, Aron hoppar, för att bara nämna några få).
5. Jag kan knäppa tårna, slicka mig på näsan och sitta i lotusställning (fast inte samtidigt).
6. Den värsta person jag vet är Jan Björklund.
7. Jag bestämde i ett svagt ögonblick att jag i framtiden ska bo i en liten by i Polen som heter Brodła. Min käre dåvarande klassföreståndare skulle nämligen bo i grannbyn Babice, bara för att namnet lät så roligt. Det roligaste med tanken på att bo i Brodła är att det är den absolut gråaste och tristaste platsen jag någonsin sett, och jag skulle bo där, längst uppe på en kulle i ett grått fallfärdigt hus och min lärare skulle bo längst ner i dalen i Babice och så skulle vi vinka till varandra. Tänk vilka högtflytande drömmar man har när man sitter i en buss på väg till Auschwitz...

Detta är en chans att försöka slå lite liv i gamla trötta inaktiva bloggarkompisar (även om bara vissa av följande namn bör ta det som en pik). Därför utmanar jag: Helena - justhelena.blogg.se Cecilia - ceciliamonica.wordpress.com Frida - dykeonbike.wordpress.com Marit - maritsblogg.blogg.se Elise - ienstadvidstorsjön.blogg.se och Sara - sara-lotta.blogspot.com

/ELIN

Här kommer en av mina egenkomponerade listor. Jag har jobbat på den här länge och kommit fram till att skådespelare som jag hatar kan delas upp i två kategorier. En mer uppenbar och en annan som mer handlar om att få ärr för livet. Jag börjar med den första kategorin så ni hinner smälta den innan nästa kommer: Därför presenterar jag Bapa ba ba ba baaaa! (En fanfar om ni undrar):

Skådisar jag inte tål:

1. Andie MacDowell. Fyra bröllop och en begravning hade antagligen varit en av mina absoluta favoritfilmer utan hennes ”Is it still raining?” Hon är helt enkelt en kass skådespelare.

 

 

2. Adam Sandler har också förstört en del filmer för mig. Han pratar konstigt, ska alltid stå i centrum och vara gulligt knäpp i filmer. Blä.

 

3. Hälften av skådisarna i Mamma Mia: Pierce Brosnan, Christine Baranski och Julie Walters. Brosnan är tillgjord och en fånig sångare och de andra två är helt enkelt för skrikiga. Och det sårar mig eftersom jag älskar Mamma Mia.

 

4. Chase Parker som spelade lille Benjy i Sunset Beach. Som tur är visade sig Benjy inte vara barn till någon av sina föräldrar så han skrevs snart ut ur manus. Visst att det är svårt att hitta bra barnskådisar, men den skitungen var verkligen under all kritik. Åh vad jag hatade honom...

 

5. George Stults. Sannolikt den absolut sämsta skådis som någonsin setts på tv. Spelar Lucys fånige man Kevin i Sjunde himlen och egentligen kanske jag borde skylla på det bristfälliga manuset men det vore en för stor eloge till George Stults. Ett tag var Kevin och Lucys pussar det värsta jag visste. Varje gång de blir sams (de bråkar minst ett par gånger varje avsnitt) pussar de varandra fint på munnen och ler fånigt. Det här är dessutom något av det fånigaste klipp jag har sett. Har jag sagt att det är fånigt också?

 

6. Johnny Depp. Okej, det där skrev jag mest för att få provocera hälften av jordens befolkning, men jag förstår verkligen inte poängen med honom. I min värld är han bara konstig.

 

Nästa lista är ännu bättre och kommer inom kort!

 

/ELIN

 

Gårdagens inlägg skulle mynna ut i en diskussion om vetenskap men blev istället någon slags arg bokrecension som inte är så intressant att läsa om man inte har någon koppling till den aktuella boken. Det jag ville komma fram till var egentligen att jag har svårt att acceptera fantastiska lösningar på problem för att jag vet hur tidens gång ser ut. Vetenskapen förändras ständigt och det som ses som revolutionerande idag är förkastat imorgon. När jag läser en bok som är fullkomligt okritisk till sitt ämne känner jag det som om jag läste en några hundra år gammal text om hur jorden är platt och universums medelpunkt och att månen är en ost som det bor en gubbe i. Det är förlegat och eftersom världen och dess invånare förändras kommer även vetenskapen att göra det.

Det som är roligast med Toyota-bokens innehåll är att hela arbetssättet den handlar om (Lean) bygger på ständiga förbättringar. Ändå framställs det som att det nuvarande arbetssättet är fulländat. Det tyder på brist på självinsikt och reflektion. Det var egentligen allt jag hade att säga i det ämnet (förutom att jag nu markerar i boken varje gång jag ser tecken på att Toyota i själva verket är en sekt, men det kan vi ta en annan gång).

För övrigt har jag totalt rubbat mina rutiner idag. Jag klev upp vid nio och har sedan dess tittat på hela första säsongen av en tv-serie som heter Skins. Klockan halv sex drack jag så en gigantisk kopp kaffe och satte mig och läste igen allt plugg jag skulle ha börjat med i morse. Då blev jag supertaggad att skriva litteraturuppgiften som ska in nästa vecka. Man kan antingen se det som att jag har ett väldigt tråkigt liv när jag gärna skriver inlämningsuppgifter en fredagkväll, eller så kan man säga att jag hade min fredagkväll mitt på dagen på fredagen istället. Det andra alternativet känns bara en gnutta bättre.

Dock har min skrivbordslampa gått sönder för att jag råkade slå till den med en bok så nu sitter jag alldeles förtvivlad i min jakt efter information om halogenlampor på internet. Vilket är det bästa alternativet? Ska man köpa halogen fast det snart blir olagligt? Och var i helskotta köper man lampor? Det är i såna här stunder man ångrar att man flyttat hemifrån. Ska nog ringa pappa imorgon... 

/ELIN

I kursen i kvalitetsteknik jag läser just nu finns en bok som heter The Toyota way. Den handlar om hur Toyota har blivit ett stort företag genom vissa värderingar, såsom att eliminera slöseri i verksamheten och att skapa ett långsiktigt tänkande. Liker (2004) som skrivit den har ägnat tjugo år åt att studera Toyotas arbetssätt och tydligen kommit fram till att det är perfekt! För i de kapitel jag läste fanns inte ett ont ord om The Toyota way. Då jag drillats i att ifrågasätta allt jag ser är det här något som stör mig något oerhört. För enligt min upfattning är ett reflekterande och kritiskt synsätt på sitt eget arbete något av det viktigaste som finns inom den akademiska världen. Man kan läsa rapporter och avhandlingar där författarna ägnat hälften av sidorna åt att bara berätta hur de gått till väga och vad de hade kunnat göra bättre. Men Liker går på med sitt sida efter sida om hur fantastiskt på alla sätt Lean (arbetssättet Toyota arbetar med och för övrigt titeln på kursen jag läser) är.

Vid ett tillfälle (på sida 237 för de som är intresserade) talar Liker om hur Toyota tillämpar Maslows behovstrappa. Där finns följande stycke som gjorde mig smått äcklad:

De som arbetar på Toyota får sina grundbehov tillgodosedda. De är välavlönade, känner sig trygga på sin arbetsplats och arbetar i en säker och kontrollerad miljö. Teamet kan tillgodose deras sociala behov med en mängd aktiviteter på och efter arbetstid. I Toyotas kultur betonar man vikten av utmanande arbetssituationer för att bygga upp självförtroende hos personalen. De ska kunna experimentera och se resultat av sitt arbete och på så sätt förverkliga sig själva.

Någon mer än jag som anar att himmelriket i själva verket ligger i Japan?

Det som gör mig mest konfunderad med det här påståendet är det faktum att Toyota anses kunna tillföra allt som krävs för att kunna förverkliga sig själv. Att förverkliga sig själv innebär att man får det man drömt om (till exempel den man älskar, drömjobbet och den dyraste hunden) och dessutom utåt vara den man innerst inne vill vara. Detta är något Maslow själv menar är praktiskt taget omöjligt att genomföra i verkligheten. Han talar om att det är strävan mot målet som en stor del av livet består av. Därför är det väldigt intressant att Liker hävdar att Toyotas bilfabriker kan ge detta till sina anställda.

En annan sak att anmärka på är Likers brist på underlag. I hela kapitel 16, som jag just citerade ifrån, finns en enda referens noterad, och den handlar om något helt annat än det citatet säger. Liker kan alltså utan omsvep tala om hur Toyotas anställda känner sig utan att ens berätta hur han fått den informationen (om det nu inte är något han hittat på själv, vilket han kan ha gjort eftersom det inte går att kontrollera).

The Toyota way är en väl rekommenderad bok och pryds på framsidan av texten "Nu på Svenska", det är alltså en bok man längtat efter. I min värld är The Toyota way okritisk propaganda för Toyota och ett arbetssätt som snart är utbytt till förmån för något nytt. Det är väl helt okej, folk får väl skriva vad skit de vill. Men ska de ge det till mig som kurslitteratur som jag ska kunna diskutera på ett akademiskt sätt, då får de allt ta och omarbeta den lite först.

/ELIN, who is not likely to like Liker