efteralladar

Jag skrev för någon vecka sen att jag inte ber om ursäkt. Det ber jag om ursäkt för. För ungefär en månad sen skrev jag nämligen att jag skulle publicera en lista i veckan, och det skulle jag aldrig ha gjort. Jag är den mest inkonsekventa människan i världshistorien och jag ber om ursäkt för att jag ger löften som jag sen inte håller. Men jag kan lova att ni åtminstone får en lista (tack och lov säger ni, hur skulle ni annars klara er?) och den kommer här:

Lista nummer 1: Mina favoritfilmer (utan inbördes ordning):

1. Notting Hill. En film jag sett säkert femtio gånger sen jag var åtta år. Vissa filmer, varav flera återfinns i den här listan, drabbar mig så att jag kan se dem hur många gånger som helst, oavsett när jag såg dem senast.
2. Juno. Juno är min stil på något sätt. Den är inte överväldigande mäktig eller extravagant, den är bara rolig, sorglig och jordnära.
3. Titanic. Say no more.
4. Sagan om konungens återkomst. Den här filmen utgör min enda stora bioupplevelse. Jag såg den på bio i Ockelbo och blev alldeles hänförd. Under hela sista timmen satt jag med handen stilla i popcornpåsen utan att kunna slita ögonen från filmen.
5. Ronja Rövardotter. Den bästa filmatiseringen av någon av Astrid Lindgrens böcker. Mäktigt, sorgligt, fint, allt.
6. Fucking Åmål. Enligt mig den bästa svenska film som någonsin gjorts.
7. Mamma Mia. Folk må tycka att den är fånig och jag skulle gärna vilja slå ihjäl Pierce Brosnan och några andra skådespelare jag inte tål, men den har ett stort känsloregister och jag mår väldigt bra av att se den. Vad mer kan man begära? Jag såg den svenska musikalen på Cirkus i Stockholm och blev som förtrollad, och köpte sen det svenska soundtracket som jag fortfarande kan utantill. Sen gick jag på filmen på bio och började gilla den också. Resultatet är att jag kan (och ofta blandar ihop) tre olika versioner av låtarna: Originaltexten (som ABBA sjöng på den gamla goda tiden), musikaltexten (något korrigerad) och den svenska texten (översatt till svenska). Alltid något att skryta med.
8. Into The Wild. Den här filmen såg jag med några vänner i Falun (med surroundljud vill jag tillägga, det gjorde sitt till), och det var riktigt mäktigt. Jag fick en sån frihetskänsla av att se de höga bergen och de vidsträckta landskapen. Jag rekommenderar den väldigt starkt.
9. The Matrix. När jag var tretton år och var på ett läger hade de Matrix-maraton sista kvällen. Jag älskade den första filmen, sov under den andra och fattade inte ett dyft av den tredje. Några år senare gick de två sista filmerna på någon kanal vi inte hade men som de körde på prov för att man skulle vara sugen på att skaffa kanalen. Problemet var bara att de efterhand tog bort ljudet för att man skulle bli så irriterad att man skaffade kanalen omedelbart. Det var under den perioden jag spelade in Matrix Reloaded och Matrix Revolutions. Utan ljud. Under den tredje filmen var det inte heller någon text. Det kan jag varmt rekommendera: att se en krånglig science fiction-film utan ljud och utan att veta vad de säger. Nu har jag dem i alla fall på dvd, inte för att jag förstår så mycket mer för det...
10. Livet är underbart. Det är helt sjukt hur en film kan få en att må. Jag skrattar, gråter, skriker förtvivlat och mår bra när jag ser pappan som använder humor och lek för att hans son inte ska förstå vad koncentrationslägret de hamnat i går ut på. Helt fantastisk film. Det faktum att jag själv besökt ett koncentrationsläger förstärker bara alla känslor.

Om ni har något att tillägga eller en egen lista att visa upp är ni varmt välkomna att skriva en kommentar. Nu ska jag återgå till mitt skolarbete som jag flytt från ända sen jag insåg att det var panikbråttom att klara av det.

/ELIN