Simba, ah Lycka till
Stress är som om en liten tomte har flyttat ner i magen på en och rycker inifrån för att man inte ska få någon ro utan bara vill bli av med tomten. Och ju mer man försöker ignorera tomten desto mer frenetiskt drar den i en.
Det mesta i mitt liv upplevs som stressmoment. Det finns alltid något att bli stressad över. Är det inte skola så är det julklappar, fritidsaktiviter eller känslan av att man inte gjort tillräckligt fast man är väl medveten om att man gjort allt som behövdes. Ibland när jag sitter och pluggar kan jag till och med rycka till, titta upp från boken och bli stressad över att jag inte pluggar fast det är just det jag gör. Ledighet är en ständig dröm för mig. Jag har drömt om pension i flera år nu. Tänk dig att vara pensionerad. Kliva upp klockan nio varje morgon, äta frukost i lugn och ro, läsa en bok hela dagen med bara eftermiddagskaffet som avbrott.
Men jag har inte ens fått det oranga kuvertet än så det är väl ett tag kvar...
I dag såg jag Lejonkungen för första gången på länge. Jag snodde den när mina grannar gick bärsärkargång på sina videoband. HÄDELSE säger jag. Jag tänkte att "Åh, idag ska jag för första gråta när Mofasa dör som alla säger att de gör". Men inte då. Däremot grät jag på några andra ställen. Inte ens det kunde jag få till rätt!
Bye bye birdie som jag brukar säga. Jag tror att det är en film som heter så och de nämner den i Vänner när de spelar Pictionary. Monica ritar något som ser ut som ett flygplan och de gissar på en massa saker. När tiden går ut säger hon Bye. Bye. Birdie. eftersom det är rätt svar. Väldigt bestämt, och det låter så fint att jag brukar säga så när jag säger hejdå. Eller när jag säger något över huvudtaget. Eller, jag brukar egentligen inte säga det till andra så det gills nog inte eftersom få har hört mig säga det. Det här är sånt jag gör för att slippa plugga ifall någon undrar. Jag babblar. Men babbla i skrift är mer utstuderat och uppmärksamhetskallande. Så ni kan ignorera det här stycket. Sa hon efter att jag läst det... Skit unge. Japp det är jag.
/ELIN
Det mesta i mitt liv upplevs som stressmoment. Det finns alltid något att bli stressad över. Är det inte skola så är det julklappar, fritidsaktiviter eller känslan av att man inte gjort tillräckligt fast man är väl medveten om att man gjort allt som behövdes. Ibland när jag sitter och pluggar kan jag till och med rycka till, titta upp från boken och bli stressad över att jag inte pluggar fast det är just det jag gör. Ledighet är en ständig dröm för mig. Jag har drömt om pension i flera år nu. Tänk dig att vara pensionerad. Kliva upp klockan nio varje morgon, äta frukost i lugn och ro, läsa en bok hela dagen med bara eftermiddagskaffet som avbrott.
Men jag har inte ens fått det oranga kuvertet än så det är väl ett tag kvar...
I dag såg jag Lejonkungen för första gången på länge. Jag snodde den när mina grannar gick bärsärkargång på sina videoband. HÄDELSE säger jag. Jag tänkte att "Åh, idag ska jag för första gråta när Mofasa dör som alla säger att de gör". Men inte då. Däremot grät jag på några andra ställen. Inte ens det kunde jag få till rätt!
Bye bye birdie som jag brukar säga. Jag tror att det är en film som heter så och de nämner den i Vänner när de spelar Pictionary. Monica ritar något som ser ut som ett flygplan och de gissar på en massa saker. När tiden går ut säger hon Bye. Bye. Birdie. eftersom det är rätt svar. Väldigt bestämt, och det låter så fint att jag brukar säga så när jag säger hejdå. Eller när jag säger något över huvudtaget. Eller, jag brukar egentligen inte säga det till andra så det gills nog inte eftersom få har hört mig säga det. Det här är sånt jag gör för att slippa plugga ifall någon undrar. Jag babblar. Men babbla i skrift är mer utstuderat och uppmärksamhetskallande. Så ni kan ignorera det här stycket. Sa hon efter att jag läst det... Skit unge. Japp det är jag.
/ELIN
Kommentarer
Trackback
