efteralladar

Jag håller på med det roligaste skolarbetet någonsin, och risken är att det gör det andra skolarbetet lite lidande. Men det struntar jag i! På tisdag ska vi ha rollspel på lektionen i American Conservation History; vi ska spela pilgrimer och indianer som argumenterar för sina ståndpunkter i det nya landet. Jag är med i gruppen pilgrimer som som åkte till USA för icke-ekonomiska skäl. Vi kom dit för att Gud sagt att vi skulle göra det, och vårt problem är att de där himla vildarna som bott där i flera tusen år står i vägen för vårt ädla motiv. Ni hör ju själva hur kul det här kan bli. Jag ska inte säga för mycket om våra planer eftersom de andra grupperna inte får veta vad vi ska göra, men så mycket kan jag säga att jag håller på att skriva en predikan. Jag blandar alla de predikningar jag hört i mitt liv (och det är en hel del kan jag säga!) med fördömande ord om indianer och sektliknande tendenser. Det är helt underbart!

 

Sen har jag också på senare tid (som så många andra före mig) upptäckt det musikaliska underverket First Aid Kit. De är helt underbara och jag kan inte sluta lyssna. Det går rakt in i hjärtat.

 

Lyssna på New Year's Eve. Det är tyvärr ingen video utan bara låten men det räcker gott det.

 

Och så den här härliga hippieaktiga videon. Hoppas bara att ni inte också tittar via ett folkhögskoletrådlöstnätverk, för i så fall kommer den att hacka som om någon tappade datorn i golvet varannan sekund...

 

/ELIN

Det fanns stora planer på att titta på film med klassen, om världen när Columbus upptäckte Amerika. Men istället stannade jag inne på mitt rum och upptäckte Amerika på egen hand. Sedan jag i somras fick reda på att jag skulle få åka till Chicago har jag försökt undersöka om jag har några släktingar i USA. Jag frågade mina far- och morföräldrar om de mindes att några av sina äldre släktingar tog sitt pick och pack och korsade Atlanten. Av farfar fick jag då låna en bunt gamla brev från USA sedan hans mamma brevväxlade med sin amerikaboende kusin. Det var långa beskrivningar av alla sjukdomar och plågor de hade men samtidigt stiliga kort på farfars släktingar i tjusiga hattar och pälsar. Lite poserande kanske?

 

Jag sökte också på internet, ett tag såg det ut som att de dött ut allihop, men ikväll återupptog jag sökandet cirka tusen gånger ivrigare. Och gissa om det gav resultat! Jag hittade säkert tjugo avlägsna släktingar (jag är lite för trött i huvudet för att komma på exakt hur vi är släkt men jag tror att de jag hittade är mina femmänningar) i Kansas och Colorado. Rätt långt i från Chicago alltså, men hur ofta brukar jag egentligen besöka mina andra femmänningar? Inte särskilt ofta. Alltså gör det nog inget att det skiljer några hundra mil. Mindre press liksom.

 

Det läskigaste med den här upplevelsen (förutom alla sjukdomar och skumma uppgifter om folk som gift sig med sina brorsdöttrar som poppade upp lite här och var) var att jag för en stund sen hittade sidan findagrave.com. Där kan man titta på fotografier av folks gravstenar. En till sak som vårt utvecklade samhälle kände ett trängande behov av..

 

Tjingeling!

 

/ELIN

Jag läser Harry Potter. Jag har kämpat med de två första böckerna i flera veckor, för även fast de är kortast, har lättast språk (läser på engelska) och mest barnslig handling så är de lite sega och trista och därför tar det ett tag innan jag kommer igenom dem. Men jag måste ju läsa alla för att det ska gå rätt till. Man kan ju liksom inte strunta i ettan, där all magi börjar, eller tvåan där viktiga Voldemort-relaterade saker (som tex dagboken) händer som man måste ha läst för att fatta de sista böckerna. Men nu är de två första avklarade, och därför är jag nu inne i den tredje boken, Fången från Azkaban. Medan jag var irriterad på ettan och tvåan råkar trean vara min favoritbok, och därför kan jag inte lägga den ifrån mig. Jag tar den med mig vart jag än går och sitter och läser (och fnissar eller gråter, beroende på vad som händer) bland folk jag borde umgås med.

 

Detta gör mig väldigt sugen på att göra listor, och därför presenterar jag nu:

 

Elins 5 favoritkaraktärer:

1. And tears came before he could stop them, boiling hot and then instantly freezing on his face, and what was the point in wiping them off, or pretending? He let them fall, his lips pressed hard together, looking down at the thick snow hiding from his eyes the place where the last of Lily and James lay, bones now, surely, or dust, not knowing or caring that their living son stood so near, his heart still beating, alive because of their sacrifice and close to wishing, at this moment, that he was sleeping under the snow with them.
2. "You are nearly there, very close. We are... so proud of you."
3. “But some part of him realized, even as he fought to break free form Lupin, that Sirius had never kept him waiting before.... Sirius had risked everything, always, to see Harry, to help him.... If Sirius was not reappearing out of that archway when Harry was yelling for him as though his life depended on it, the only possible explanation was that he could not come back."

 

Elins 5 favoritrepliker av Dumbledore (Världens citatmaskin, och en av mina favoritkomiker):

 

Nu ska jag sluta nörda och snyfta och återgå till mina läxor. Måste bara passa på att nämna hur komiskt det är att jag har läxor nu för tiden. Eftersom varken universitetet eller det gymnasieprogram jag gick var särskilt förtjusta i att ge hemläxor är det i princip första gången sedan högstadiet som jag har läxor varje vecka. Lite gulligt faktiskt.

 

/ELIN

Jag håller just nu på att jobba på min ansökan till North Park University där jag ska gå i vår. Ingen har riktigt fattat varför vi ska ansöka när vi redan har kommit in men det har säkert sina orsaker. I alla fall så skriver jag just nu första utkastet på uppsatsen som ska bifogas med ansökan. Det roligaste med det är att jag, nörden, tycker att det är jättecoolt att man ska göra precis som de gör när de söker till college på amerikanska tv-serier (Gilmore Girls, Dawson's Creek). Man ska skriva en uppsats om sig själv, om någon person man ser upp till eller vad man kan bidra med till skolan (Hade jag levt i Dawson's Creek hade jag också fått i uppgift att utse den som känner mig bäst som ska skriva en uppsats om mig, bara för att jag ska vara tvungen att välja mellan min bästa kompis (dvs mitt ex) och min kille (som konstigt nog inte blir så glad när jag väljer exet)). Dessutom ska man redovisa sin rastillhörighet. För oss svenskar verkar det lite suspekt och 1930-talsaktigt, men i USA är det tydligen inte kontroversiellt att ange sin hudfärg, särskilt eftersom tillhörigheten till en kulturell minoritet kan ge dig större chanser att komma in. Jag hoppas att det är så det är tänkt i alla fall, och att de inte stoppar alla ansökningar från dem som angivit att de är "Black" eller "Alaska Native"...

 

Något annat jag roar mig med (förutom att föreställa mig att universitetet ligger i trettiotalets Tyskland) är att fundera på vilka kurser jag ska läsa. Till skillnad från i Sverige läser man flera småkurser samtidigt, och därför kan jag prova på lite vad jag är sugen på. Jag sneglar lite på Internationella relationer, Globala studier, Politisk vetenskap, Psykologi, Filosofi, Litteraturvetenskap... Mm. Kurskataloger har alltid varit bland det härligaste som finns. Kurserna i sig kanske inte alltid visar sig vara enbart underbara, men i mina tankar kan de vara helt fulländade.

 

/ELIN

Jag har inte skrivit så mycket om lektionerna och ämnena vi läser. Jag läser i alla fall engelska, amerikansk historia, miljövetenskap, internationell politik och medelhavshistoria. Skum blandning, jag vet, men så går det när man både ska förbereda sig för en usa-resa, lära sig mer om Europa tillsammans med amerikaner och diskutera kulturskillnader inom en och samma utbildning.

 

Idag var en sömnig dag. 75% av klassen kom hem från en Tysklands-resa i natt och alla var helt borta hela dagen. Läraren i medelhavshistoria sa att vi var den tröttaste klassen hon någonsin haft (men att hon tycker om oss ändå), och det är ganska roligt att sitta i ett klassrum och titta runt på trettio personer som alla stirrar rakt framför sig som om de vore döda.

 

På fredag kommer min arma moder och fader hit för att se hur jag har det och vad som är på G i Jönköping. Jag har i princip inget alls att visa dem eftersom jag inte sett något själv än. Risken är ju at vi blir stående på kullen och tittar ut över stan hela lördagen. Då får de ju se staden i alla fall, det är huvudsaken.

 

När jag häromdagen läste om emigranterna som åkte till USA hittade jag ett bra citat som kan vara tänkvärt även i dagens svenska samhälle:

 

/ELIN

Här mina vänner kommer det ni väntat på, utfallet av vad jag planerade att göra den här helgen!

 

1. Jag tittade på hela Stolthet och fördom igår. Precis som vanligt får jag en impuls att se den igen i samma stund som den är slut.
2. Jag åt Ben & Jerry's Half baked ice cream. Definitivt min favorit bland deras smaker.
3. En av de tre sappy filmerna blev sedd. PS. I love you. Helt okej.
4,5,6. Hrm, jag kom inte riktigt ner på stan på hela helgen så jag köpte ingen termosmugg, ingen pasta på bageriet och jag gick inte ens på några second hand-affärer. Det är skamligt jag vet, men det var väldigt skönt att ligga i sängen i två dagar.
7. Tvätta ska jag göra imorgon! Jippie!

+ Jag såg också Juno, I love you Philip Morris, hela Livet enligt Rosa-serien och en del Eva och Adam.

 

Så här i skrift ser det inte ut som någon helfestlig helg...

 

/ELIN

På lördag åker nästan alla mina klasskompisar till Tyskland. "Vad tråkigt för Elin" tänker ni men nej då! Jag har som bekant ett visst behov av att vara ensam och därför ska jag planera den här helgen in i minsta detalj för att få ut så mycket av den som möjligt. Jag har inga exakta tidsangivelser än men här är lite av det jag planerar att göra:

1. Titta på Stolthet och fördom. Fem och en halv timme långt och totalt beroendeframkallande.
2. Äta Ben & Jerrys-glass. Funkar både vid tragiskt "snyft, jag är så ensam"-humör och "yippee, jag kan göra vad jag vill!"-humör.
3. Titta på tre "sappy" (tårdrypande, sliskiga, underbara) filmer, nämligen: 1.Chocolat (har inte sett den på jättemånga år och jag har saknat den länge. 2.PS. I love you. En sån där film jag inte är säker på att jag gillar men ändå saknar ibland och 3.Den otroliga vandringen. En grej vi såg på engelskan idag påminde mig om en jättesorglig replik i Den otroliga vandringen som går ungefär: "Vem ska då vaka över dig, vem ska trösta dig när du är ledsen?".
4. Köpa en termosmugg. Okej, nu tänker ni "Va, är det vad hon drömmer om när hon ska få vara ensam hemma, att köpa en termosmugg?" Ja, det kanske det är! Eller så är det bara så att enda gången vi inte får mat på det här stället är just det tillfället då jag är sugen på kaffe. Så därför vill jag kunna ta med mig kaffe från lunchen och sitta och smutta på det hela eftermiddagen.
5. Köpa mat på Pastabageriet. Har ni hört något så ljuvligt namn på ett matställe förut?
6. Gå på second hand-affärer. Min förra second hand-runda var så lyckad att det bara måste bli fler såna. Lite skillnad från att gå i Östersund, där det finns en enda second hand-affär och den ligger så ocentralt det bara är möjligt.
7. Tvätta. Snarare en nödvändighet än något jag längtar efter.

Kvällen spenderades tillsammans med en amerikansk klasskompis hemma hos den amerikanske läraren på skolan och hans fru. Vi tittade på film, åt popcorn och pratade om världen. När jag pratar med amerikaner är det ganska pinsamt att avslöja hur lite jag vet om Sveriges historia. De frågade mig om vikingarna och Sveriges roll i Kalla kriget och Andra världskriget och jag svarade för det mesta "Eh... I don't know really. I haven't studied it that much". Amerikaner kan sin historia och förväntar sig att andra ska kunna sin egen.

 

Något jag däremot hade en del att säga om var religion i Sverige. Att förklara för en amerikan hur otroligt sekulariserat Sverige är är väldigt svårt, därför att för dem är den kristna tron lika vardaglig och självklar som det är för oss att handla på ICA. Det är inget man tänker på eller ifrågasätter, det bara sker. Jag tar in allt de säger och försöker lära känna denna på ytan kända men i verkligheten så obegripliga kultur, där religion och politik sägs ligga milsvitt ifrån varandra, men där presidenten i vilket sammanhang som helst kan avsluta tal med "God bless America".

 

Eftersom mina tankar om Sveriges och USAs respektive kulturer inte är färdigtänkta än är det här också ett ganska ofärdigt inlägg. Men jag kommer att fortsätta fundera på det här, som i grund och botten har att göra med att ha en identitet baserad på ett land, och jag förselår att du också gör det.

 

Det här året kommer att bli intressant på fler sätt än jag tidigare förstått.

 

/ELIN