efteralladar

Det fanns stora planer på att titta på film med klassen, om världen när Columbus upptäckte Amerika. Men istället stannade jag inne på mitt rum och upptäckte Amerika på egen hand. Sedan jag i somras fick reda på att jag skulle få åka till Chicago har jag försökt undersöka om jag har några släktingar i USA. Jag frågade mina far- och morföräldrar om de mindes att några av sina äldre släktingar tog sitt pick och pack och korsade Atlanten. Av farfar fick jag då låna en bunt gamla brev från USA sedan hans mamma brevväxlade med sin amerikaboende kusin. Det var långa beskrivningar av alla sjukdomar och plågor de hade men samtidigt stiliga kort på farfars släktingar i tjusiga hattar och pälsar. Lite poserande kanske?

 

Jag sökte också på internet, ett tag såg det ut som att de dött ut allihop, men ikväll återupptog jag sökandet cirka tusen gånger ivrigare. Och gissa om det gav resultat! Jag hittade säkert tjugo avlägsna släktingar (jag är lite för trött i huvudet för att komma på exakt hur vi är släkt men jag tror att de jag hittade är mina femmänningar) i Kansas och Colorado. Rätt långt i från Chicago alltså, men hur ofta brukar jag egentligen besöka mina andra femmänningar? Inte särskilt ofta. Alltså gör det nog inget att det skiljer några hundra mil. Mindre press liksom.

 

Det läskigaste med den här upplevelsen (förutom alla sjukdomar och skumma uppgifter om folk som gift sig med sina brorsdöttrar som poppade upp lite här och var) var att jag för en stund sen hittade sidan findagrave.com. Där kan man titta på fotografier av folks gravstenar. En till sak som vårt utvecklade samhälle kände ett trängande behov av..

 

Tjingeling!

 

/ELIN