efteralladar

Jag har blivit en oerhört ambitiös bloggare på senaste tiden, men jag måste bara berätta en sak.

Min kära, något komiska, moder har tömt strykkorgen. Det betyder att hon har strukit en massa saker som inte setts till på flera år. Resultatet blev att när jag kom hem låg på min säng en rosa t-shirt med en fjäril på som jag inte har använt sen jag gick i sexan (mamma gömde den för övrigt i strykkorgen för att jag hade på mig tröjan hela tiden trots att den var för liten) och ett par linnebyxor som jag först inte alls kände igen, men som jag till slut identifierade som byxorna jag hade på mig när jag slutade åttan. Så varmt som det är idag kanske jag borde ha de där kläderna på mig när jag går ut...

/ELIN

Sveriges bästa textförfattare.

När jag ser dig ser jag eld i dig
Du som kan förändra allt
Du har idéer, planer tror allt går om man vill
Samlar, demonstrerar

Du som låser upp bojor för hur man borde va
Tänker framåt och tittar i jorden, välkomnar alla
Står på barrikaden, tvåtusentalssuffragett
Rosa Parks sa aldrig att det ska va lätt

När du kommer och brinner säger de: "Skriv ett förslag.
Om två år och några månader kan du få svar"
När det är du som borde leda oss
Det är ni som borde leda oss
Led mig fel om ni vill men under min livstid
Kan jag nån gång bli ledd av nån som tror på nånting

När jag ser dig ser jag hur jag var
Innan för många hade förklarat hur det fungerar

Säkert – Riot


Och så en till (gash vad bra!!):

Krispigt i luften
Börjar bli kväll
Unkna lukten av två som låtsas
Det är okej att vara själv

"Hur har du haft det?"
Du vet som det är
Som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder

Kan du inte vara tyst nu?
Kan du inte vara tyst nu?

Varje ord du säger kan driva oss isär
Jag vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här
Ord är som napalmbomber
De ödelägger land
Jag vill inte höra vad du har att säga
Bara hålla din hand

Kan du inte vara tyst nu?
Kan du inte vara tyst nu?

Säkert – Tyst nu

/ELIN

Det hela började 23.20 i fredags. Jag skulle för första gången i mitt liv ta Nattåget. När jag tänker mig nattåg så ser jag framför mig människor som sover hela natten: somnar på ett ställe och vaknar många mil därifrån. Men det förutsätter ju att man åker med samma tåg hela natten. Jag fick byta tåg i Ånge. Ånge är ingen stor ort men det är däremot en stor tågort. Stationen är rejäl med flera affärer och caféer att roa sig i medan man väntar. Hur många av dessa var då öppna klockan ett på natten? Svar: Inte ens ytan man går in i affärerna och caféerna ifrån var öppen. Det som däremot var öppet var en liten hall med bänkar där vi satt oss ner 30-40 personer. Med undantag för de fyra tysta minuterna jag var med på efter terrordåden i Norge (som hamnar på en helt annan skala än det här) har jag aldrig varit med om att så många människor varit så tysta så länge. Det var nästan som om det inte bara var jag som hellre hade suttit på ett varmt tåg med knäna uppdragna under hakan och sovit. Så småningom fick jag åka vidare mot Stockholm (efter att först ha vandrat ett antal hundra meter på perrongen. Det verkar vara en affärsidé de har i Ånge, att inte parkera tågen vid stationen så att man måste titta på de vackra omgivningarna innan man kliver på tåget).

Klockan nio på morgonen var jag till slut framme vid mitt slutmål: Duveholmshallen utanför Katrineholm där Scoutforum 2011 hölls. Om du frågade mig vad ett scoutforum är så skulle jag inte kunna svara. Men det är väl något slags hajk-konferens-festival med trangiakök och random utplacerade trefötter på ett fält för att det ska se mer scoutigt ut. På lördagen kunde man gå på tre olika workshops för att lära sig lite mer om Livet. Det första var så tråkigt att jag och några till spenderade hela eftermiddagen med att spela kort istället. Överhuvudtaget har jag aldrig varit på något arrangemang där jag skolkat så mycket som jag gjort den här helgen. För att illustrera detta har jag programmet för helgen här:

Fredag 23/9

18.00 - 22.00 Incheckning öppen Jag kom dagen därpå.

Lördag 24/9

08.30 - 10.00 Incheckning öppen Jag checkade in
09.00 - 09.30 Välkommen till Scoutforum 2011 Jag kom efter att det hade börjat och ljudet var då för dåligt för att jag skulle kunna höra ett ord.
10.00 - 12.00 Programpass En workshop
12.00 - 14.00 Lunch Tittade på när mina vänner lagade pytt i panna medan jag åt macka med jordnötssmör efter att man informerat om att alla former av jordnötter var förbjudna pga allergi
14.00 - 16.00 Programpass Kom för sent till en workshop. Hörde inget av informationen, gav till slut upp och gick till kaféet och spelade kort
16.00 - 18.00 Programpass Hade tänkt gå på en workshop. Spelade fortfarande kort
19.00 - 21.00 Middag med underhållning Åt mat. God mat. Underhållningen var två band som spelade. Hyfsade lokalband men de höll på i evigheter så vi gav upp och gick till tältet och eldade i ett trangiakök i tältet för att kunna göra te

Söndag 25/9

09.00 - 09.30 Morgonsamling Vi satt och åt frukost när någon sa "Nu är det morgonsamling va?". Vi var tre stycken som faktiskt gick dit, efter att ha stannat vid baja-majorna på vägen. Kom tjugo minuter efter att det hade börjat.
10.00 - 12.00 Programpass Valde en extra kort workshop för att kunna gå och bada istället, eftersom vi hade fri tillgång till badhuset. I badhuset dök jag och gjorde illa ryggen. Så här i efterhand tror jag att det var ett straff för att jag inte levde upp till mitt Duktig flicka-syndrom
12.30 - 13.00 Avslutning Då åt vi lunch
Lunch & Avresa För att även denna programpunkt skulle faila var jag kvar en halvtimme till innan min avresa.

Som om inte det var nog skolkade jag även från mina plikter som scout. Jag reste med rullväska (väldigt praktiskt när man åker tåg, men helgerån för en scout) och hade inte på mig min scoutskjorta på hela helgen. Men det jag skulle göra var att umgås med mina jamboreekompisar och det blev ordentligt gjort. Även om man inte såg så mycket av personen som dragit med en på Scoutfroum, på grund av vissa omständigheter...(pik).

 

Nu ska jag presentera mina två stoltheter:
1. Min lägerfilt

Jag har spenderat någon vecka med att sy fast de märken som inte längre ska sitta på skjortan och det blev detta ädla konstverk. I teorin ska du kunna titta på min lägerfilt och se vem jag är.

2. Min sovsäck

Konstigt nog verkar det finnas en gräns för hur länge en sovsäck håller sig bra. Jag har haft min sen jag var sju år och nu funkar den inte för fem öre. Därför köpte jag igår en ny sovsäck för halva priset i scoutshoppen. Vilket kap! Tror jag, jag har ju inte provat den än.

Snälla som de är fick jag sova hos min syster och hennes pojkvän (sambo? fästman?) inatt innan jag tog mig tillbaka till Östersund i morse. Landade 12.57, gick upp till lägenheten och lämnade packning och satte sedan av mot universitetet för föreläsningen 13.15. Höll nästan ut till slutet men gav upp och gick hem innan (skolk är ju ändå ett nytt mönster i mitt liv så varför inte?). Nu är jag slut. Ska äta en massa fil och titta på en massa bra filmer och inte åka ett enda tåg eller läsa ett smack om processkartläggning.

Tjolong!
/ELIN

Hämtat från svt.se 22 september
"Omkring 100.000 barn i Västafrika sliter på kakaodlingar under slavliknande förhållanden, i många fall mot sin vilja, rapporterar CNN.

Redan 2001 uppmärksammades situationen om barnarbete och människohandel på vissa kakaoodlingar i Västafrika.

I Sverige reagerade chockladföretagen på rapporterna och branchföreningen Chokofa jobbar sedan flera år för att förbättra arbetsförhållandena på kakaoodlingarna, framför allt i Västafrika.

Förbättra
70 procent av världens kakaoproduktion kommer just från Västafrika och 90 procent av kakaon odlas på små familjejordbruk.

Bara i Elfenbenskusten är över 600.000 familjer beroende av kakaon för sin försörjning.

-Det pågår ett arbete för att förbättra insyn och kontroll, bland annat försök att bygga upp ett certifieringssystem, men det är ett mödosamt arbete som tar tid, säger Chokofas VD Håkan Björklund.

Istället för att vara i skolan förväntas barnen ibland arbeta på familjejordbruket.

Förbättra
Flera medier och människorättsorganisationer har pekat på problemet med människohandel och barnarbete under vad som beskrivs som slavliknande förhållanden på vissa kakaoodlingar.

-Detta är något som en samlad chokladindustri bestämt tar avstånd ifrån.

Håkan Björklund menar att att det stora problemet i Västafrika inte är tvångsarbete utan problemet är att istället att barn som arbetar i familjens egna jordbruk riskerar skador på grunda av tunga lyft och felaktig hantering av bekämpningsmedel och skördeutrustning.

Olyckorna bottnar ofta i bristande kunskaper och avsaknad av rätt utrustning. Och fattigdom.

-Vi måste arbeta ännu hårdare för att komma till rätta med dessa missförhållande, säger Håkan Björklund, och chokladföretagen verksamma i Sverige har gått samman i ett projekt för att förbättra arbetsförhållandena och öka medvetenheten kring hälso- och säkerhetsfrågor vid kakaoodlingar i Västafrika.

Rikard Palm
[email protected]"

/ELIN

För ett tag sen pratade någon om att de haft en stafett-grej med att lista speciella dofter och ljud på sina bloggar. Ni vet, minnen från förr som kommer tillbaka när man känner eller hör något. Så utan att ha fått någon egen stafettpinne ska jag göra två egna såna listor.


5 ljuvliga ljud

1. Ett av de vackraste ljuden jag vet är vedkapens brus, gnissel och surrande. Min pappa har alltid kapat och kluvit ved till vår vedpanna, och han brukade göra det tidigt om helgmorgnarna på våren. Därför kunde jag också vakna av det ibland och bli irriterad, men det är ändå ett av de bästa ljuden att vakna till. Ett tag blev pappa något fanatisk på vedkapandet och kapade såna mängder att det räcker i flera år, och har därför inte kapat någon ved på några vårar nu. Därför blir jag så glad när jag stundvis hör andra som utövar denna ädla konst om vårarna. Det påminner mig om påsk, tussilagor, knoppande träd och annat som hör till min favoritårstid.

2. Ett ljud som inte ens är i närheten av vackert är rösten av Zed. Zed har inget efternamn men spelar en ganska viktig roll i min barndom. Zed är en karaktär i Polisskolan. I första filmen är han bov och senare utbildar han sig till polis. Jag är uppvuxen med Polisskolan-filmerna men ser dem nästan aldrig numera. Kanske för att de är ganska dåliga. Men när den andra filmen gick på TV för något år sen tittade jag på den med mina föräldrar och när Zed visade sig första gången fick jag en smärre chock. För den som aldrig hört Zeds röst kan den liknas vid frigolit mot en glasruta blandat med en pubertal pojke, och som om det inte var nog så skriker han alltid. Och när han pratade fick jag en enorm nostalgisk känsla, det var precis som om jag var 5 år gammal igen och satt i finrummet med mina syskon och tittade på VHS-film.

3. Barnslig som jag är blir jag fortfarande exalterad av ljudet när mamma och pappa ordnar inför att gratulera mig på min födelsedag. Jag vaknar på morgonen och hör hur de äter frukost, dricker kaffe, läser tidningen. Till slut börjar de bre mackor, ta fram en kakbit och ställa fram presenter och en liten flagga på den röda brickan. Därefter går de upp till mina syskon och väcker dem. De kommer ner och mumlar och prasslar lite innan alla börjar gå mot min dörr. När den första personen har handen på dörren börjar de diskutera vad de ska sjunga, vilket alltid slutar med att man försöker sjunga "Har den äran" fyrstämmigt (eller åtminstone något som låter fyrstämmigt).

4. Låtar är i och för sig ett helt eget ganska långt kapitel vad gäller att minnas och tänka tillbaka. Men jag vill ändå ta upp två sånger som betytt mycket och som jag förknippar med mina två gamla bästa kompisar. Det är "I will follow you into the dark" och "I will always be your soldier" och de fick betydelse på högstadiet och är fortfarande mysiga att lyssna på. Mer tänker jag inte säga om det, ni får lyssna på låtarna.

5. När snön smälter bort varje vår tar jag på mig skorna och går ut för ett enda syfte: för att höra ljudet av mina skor mot grus. Det knastrar så skönt i jämförelse med tystnaden eller knarrandet när man går i snö. Men det måste vara stort grus så att stenarna verkligen gnids mot varandra.


5 drömmande dofter

1. När det har regnat, särskilt på våren, så luktar allting fräscht och det är som att hela världen är nytvättad.

2. Vissa lukter skulle lika gärna kunna vara jätteäckliga som helt underbara. En av mina favoritdofter är när min pappa eller morfar har varit i skogen. De har underställ och huggarkläder på sig och luktar som en blandning mellan tall och gran och väldigt svettig man.

3. När jag jobbade på ett dagläger i somras och skulle sova i tält klagade barnen på att det luktade illa i tältet. Jag fick en chock, för tanken hade aldrig slagit mig att själva lukten av ett tält kan vara något negativt. För mig är det bland det bästa som finns. Det luktar lite plastigt och kvavt på något sätt, och om det är ett militärtält kan det också lukta lite inrökt. Men i vilket fall som helst förknippar jag tältdoften med tusen fina minnen: campande när jag var liten, hajker och läger när jag blivit större. Det är samma sak med gummidoften av en luftmadrass eller den unkna tyglukten i en sovsäck som inte tvättats på länge. Det betyder frihet, oinbjudna ljud och alldeles för lite sömn! Magiskt.

4. Nu ska jag dra till med en riktig klassiker: Farmors pannkakor. När jag var mindre fick jag ibland pannkakor hos farmor och farfar och de var överlägset bäst jämfört med andra familjemedlemmars pannkakor. Antagligen för att de var flottigare och hade mer ägg i sig. Det var i alla fall mjuka och goda och doften av dem kändes lång väg.

5. Och så en sista doft: Nyklippt gräs. Det är en otroligt grön doft och då vet man att det verkligen är sommar.

Lämna gärna era egna dofter och ljud i kommentarsfältet.

/ELIN

Dessa dagar frossar media i 9/11 eftersom det är tio år sen det hände. Då jag är inne på svt:s hemsida flera gånger om dagen slår rubrikerna emot mig stup i kvarten. Det är brandmän som inte får komma på minnesceremonin, det är någon lärare som undervisade samtidigt som det hände och så vidare och så vidare. Det gör mig så fasansfullt irriterad. De förklarar gärna uppståndelsen med att världen förändrades i den stunden och det håller jag absolut med om att den gjorde, med tanke på flygsäkerhet och det övervakningssamhälle vi idag lever i, plus fientligheten mot islam. Men då tycker jag att det är tusen gånger viktigare att de fokuserar på hur samhället faktiskt har förändrats istället för att intervjua hundra personer som säger hur mycket de sörjer 9/11. För om det hade varit vilket annat land i världen så hade svt och andra medieföretag inte ägnat sex dagar åt tioårsdagen, för det hade inte sålt i närheten lika bra som att se George W Bush sitta i direktsänd TV och prata om de onda namnlösa som bestämde sig för att döda USA:s mammor och pappor.

Det kan möjligtvis vara så att jag var för liten för att bli lika tagen som andra av 9/11. Jag var tio år och för mig var attacken som vilket krig eller vilken olycka som helst, som man ser på TV varje dag. Någon får gärna säga emot, om ni tycker att uppmärksamheten är rättfärdigad och att det är jag som inte förstår bättre.

/ELIN

Igår tittade jag på Till det som är vackert med Alicia Vikander och Samuel Fröler. Den handlar om en tjej från förorten som kommer i kontakt med klassisk musik och blir förälskad. Det är ett socialrealistiskt drama och jag blev väldigt imponerad av Lisa Langseth som både skrivit manus och debuterar som regissör. Jag fick verkligen en känsla av att filmen utspelade sig i verkligheten och inte i någon påhittad filmvärld. Det är scener på en mataffär och ett bibliotek och det speglar verkligen det svenska samhället. Sen är ju Alicia Vikander i rollen som Katarina också helt otrolig. Hon spelar psykiskt instabil och är kall men samtidigt extremt känslosam. Jag gillar också att hon inte ser sminkad ut utan har synliga födelsemärken och munsår. Ett bra betyg på Till det som är vackert och jag ser fram emot att se Alicia Vikanders senaste film Kronjuvelerna. Kanske något att önska sig i julklapp...

Idag har jag klippt håret och beställt två par nya superfräsiga glasögon. Jaså, vill ni se bilder? Ja men det klart att ni ska få! Här är ena paret (den blå klisterlappen ska inte sitta på när jag får dem):



Och här är det andra paret, som råkar vara exakt likadana som min brors glasögon:


Som en helt ny (aningen mysko) kvinna!

/ELIN

Jag har en Elin-dag idag. Det innebär i stora drag att jag sitter i sängen med pyjamas hela dagen och tittar på en massa tv-serier och hittar ny musik. Hittills måste jag säga att det går riktigt bra. Jag har sett Vänner, Gilmore Girls och One Tree Hill och dessutom lyssnat på helt otroligt bra musik som min spanska scoutvän Alexa gett mig. Russian Red är hennes och nu också min favorit. Lyssna särskilt på The sun the trees. Och samtidigt kan jag drömma mig tillbaka till en dag i augusti när jag stod på en liten scen gjord av lastpallar som drottningen stått på några dagar tidigare och sjöng ABBA-låtar i en mick samtidigt som mina kollegor arbetade och stirrade på mig. Det kanske låter som en konstig koppling men efter att min karaoke-stund var över stod vi och kollade upp annan svensk och spansk/valencisk musik på spotify. Så så konstigt var det inte.

Nej nu ska jag nog ta och gräva ner mig i något visuellt som det tar timmar att ta sig upp ifrån igen. Det står mellan Vänner och Matrix-trilogin. Hum, tufft val.

/ELIN

Att plugga blir intressant först då man kan applicera det man läser på verkligheten. Jag har ofta problem med det. Men idag satt jag stundvis som klistrad vid min Kvalitet från behov till användning (låter fascinerande va?). Dels var det otroligt intressant att få lära mig lite världshistoria. Anledningen till att Japan blev så framstående inom teknologisk utveckling var nämligen för att man efter andra världskriget importerade kunskap om kvalitetsteknik (utvecklingsarbete inom organisationer) från USA. Sen blev man så bra på det att USA kände sig hotade och började ta efter den japanska modellen (som från början kom från amerikanska forskare).

Det andra jag fastnade för var följande citat om att låta människor vara delaktiga i arbetet i en organisation:

• Det viktigaste för en människa är att veta och känna att hon behövs
• När en människa i frihet får ta ansvar frigörs resurser som annars inte är tillgängliga
• En människa som inte har information kan inte ta ansvar. En människa som har information kan inte undgå att ta ansvar

Det här resonemanget stämmer så väl in i min människosyn i allmänhet och min utbildningssyn i synnerhet. Om man ska utbilda någon till att vara delaktig i samhället måste man först lära personen att vara delaktig i skolan.

För övrigt har även jag fallit ner i Halv åtta hos mig-träsket. Jag kan ju skylla på att jag tittar för Helge Skoogs skull. Den mannen vill jag gifta mig med! Skulle kanske vara lite skumt i och för sig, då han är bara tre år yngre än min mormor och morfar. Nyss sa han "Ständigt denna Mannerström". Hihi. Alla vi Ture Sventon-nördar fnissade i alla fall. Alla en.

/ELIN