Julhelgen
För alla fans där ute tänkte jag kort rabbla upp vad jag gjort under den här julen:
Dagen före julafton: Spelade det trevliga sällskapsspelet Min bondgård. Det går ut på att få en ko, en gris, en häst och ett får till sin alldeles egna bondgård. Ålder 5-12. Jag vann. Var även på midnattskonsert med hälften av Ockelbos befolkning
Julafton: Åkte till mormor och morfar. Åt mängder med mat och fika, och tittade på dels Kalle Anka och dels min familj som sov till Kalle Anka. En liten tradition vi har.
Juldagen: Spelade dataspel med min bror hela dagen. Åt julbord till lunch och julbordsrester till middag.
Annandag jul: Gick på gudstjänst med jättefina julsånger i Missionskyrkan. Åt julbord med farmor och farfar till lunch. Åt julbordsrester till middag.
Tredjedag jul: Åt spagetti till lunch!
Dagen efter tredjedag jul (även kallat "igår"): Åt julbord till lunch med familjen, storebrors flickvän, hennes pappa och mina morföräldrar. Åt julbordsrester till middag, när magknipet väl gått över...
På lördag ska jag bege mig till Falun och fira nyår med mina gamla gymnasiekompisar (man måste ju hålla fast vid de gamla traditionerna) och några dagar senare beger jag mig upp till Östersund för att skriva den efterlängtade omtentan.
/ELIN
Dagen före julafton: Spelade det trevliga sällskapsspelet Min bondgård. Det går ut på att få en ko, en gris, en häst och ett får till sin alldeles egna bondgård. Ålder 5-12. Jag vann. Var även på midnattskonsert med hälften av Ockelbos befolkning
Julafton: Åkte till mormor och morfar. Åt mängder med mat och fika, och tittade på dels Kalle Anka och dels min familj som sov till Kalle Anka. En liten tradition vi har.
Juldagen: Spelade dataspel med min bror hela dagen. Åt julbord till lunch och julbordsrester till middag.
Annandag jul: Gick på gudstjänst med jättefina julsånger i Missionskyrkan. Åt julbord med farmor och farfar till lunch. Åt julbordsrester till middag.
Tredjedag jul: Åt spagetti till lunch!
Dagen efter tredjedag jul (även kallat "igår"): Åt julbord till lunch med familjen, storebrors flickvän, hennes pappa och mina morföräldrar. Åt julbordsrester till middag, när magknipet väl gått över...
På lördag ska jag bege mig till Falun och fira nyår med mina gamla gymnasiekompisar (man måste ju hålla fast vid de gamla traditionerna) och några dagar senare beger jag mig upp till Östersund för att skriva den efterlängtade omtentan.
/ELIN
Kom bara att tänka på...
Jag kom bara att tänka på en av de saker som berör mig mest i Harry Potter och undrar om det även är med i filmen, någon som vet? Jag känner mig i alla fall ibland som Luna Lovegood när jag läser det här:
Luna had decorated her bedroom ceiling with five beautifully painted faces: Harry, Ron, Hermione, Ginny and Neville. They were not moving as the portraits at Hogwarts moved, but there was a certain magic about them all the same; Harry thought they breathed. What appeared to be fine golden chains wove around the pictures, linking them together, but after examining them for a minute or so, Harry realized that the chains were actually one word, repeated a thousand times in golden ink:
friends...friends...friends...friends...
Harry felt a great rush of affection for Luna.
För övrigt är julen bra. Jag har fått många julklappar: Två filmer, den enda Harry Potter-boken jag inte redan hade (därav kom jag på citatet), en berlock föreställande en dalahäst, en hemstickad mössa, en krånglig bok på engelska som jag aldrig kommer lyckas ta mig igenom och lite annat. I dag har dock mest varit en slappdag och jag och min bror har spelat dataspel hela dagen medan mamma har lagt pussel och pappa har sovit framför tv:n. Allt var bra tills jag fick reda på att jag måste skriva omtenta om mindre än två veckor, vilket innebär att jag måste ta mig upp till Östersund direkt efter nyår. Jippie...
/ELIN
Luna had decorated her bedroom ceiling with five beautifully painted faces: Harry, Ron, Hermione, Ginny and Neville. They were not moving as the portraits at Hogwarts moved, but there was a certain magic about them all the same; Harry thought they breathed. What appeared to be fine golden chains wove around the pictures, linking them together, but after examining them for a minute or so, Harry realized that the chains were actually one word, repeated a thousand times in golden ink:
friends...friends...friends...friends...
Harry felt a great rush of affection for Luna.
För övrigt är julen bra. Jag har fått många julklappar: Två filmer, den enda Harry Potter-boken jag inte redan hade (därav kom jag på citatet), en berlock föreställande en dalahäst, en hemstickad mössa, en krånglig bok på engelska som jag aldrig kommer lyckas ta mig igenom och lite annat. I dag har dock mest varit en slappdag och jag och min bror har spelat dataspel hela dagen medan mamma har lagt pussel och pappa har sovit framför tv:n. Allt var bra tills jag fick reda på att jag måste skriva omtenta om mindre än två veckor, vilket innebär att jag måste ta mig upp till Östersund direkt efter nyår. Jippie...
/ELIN
Have yourself a merry little Christmas
Jag är hos mormor och morfar några dagar och julförbereder. Mormor försöker slå svenskt rekord i hur många tomtar och julprydnader man kan smälla upp i ett enda hus. Och så gör vi godis och kakor som jag ska komma tillbaka och äta på julafton.
Men den största nyheten är i alla fall att jag har klätt granen! Jag har klätt den alldeles själv, med kulor och gamla kakor som har varit med sedan morfar var liten...
Jag kan passa på att rapportera (vilket jag skulle ha gjort för ett tag sen men haft så mycket att göra att det inte blivit av) att Människoafton avlöpte väl. Vi var två människor som samlades och gjorde typiska människoaktiviteter. Vi Blandade Pelle Svanslös-inspirerade mjölkdrinkar med sprutgrädde, åt Pelle Svanslös-inspirerad chokladpudding och tittade på hela Mysteriet på Greveholm-julkalendern. Då blir man så här glad, som Elise på det här kortet (som jag lovade lägga ut på min blogg:)
Och ja, hon har en onepiece på sig.
/ELIN
Men den största nyheten är i alla fall att jag har klätt granen! Jag har klätt den alldeles själv, med kulor och gamla kakor som har varit med sedan morfar var liten...
Jag kan passa på att rapportera (vilket jag skulle ha gjort för ett tag sen men haft så mycket att göra att det inte blivit av) att Människoafton avlöpte väl. Vi var två människor som samlades och gjorde typiska människoaktiviteter. Vi Blandade Pelle Svanslös-inspirerade mjölkdrinkar med sprutgrädde, åt Pelle Svanslös-inspirerad chokladpudding och tittade på hela Mysteriet på Greveholm-julkalendern. Då blir man så här glad, som Elise på det här kortet (som jag lovade lägga ut på min blogg:)
Och ja, hon har en onepiece på sig.
/ELIN
Slarvmaja slår till igen
Japp, det är mtt officiella namn numera: Elin Slarvmaja *******. Av hänsyn till att min mamma kanske läser det här och blir överdimensionerat orolig (vilket är en mors fulla rättighet, vem skulle annars vara det?) kan vi låtsas att det jag har tappat bort är ett gem.
Jag kan helt enkelt inte hitta mitt gem. Jag skulle låna ut mitt gem idag men hittade det inte. Då tänkte jag att jag kanske hade sålt mitt gem till någon, och frågade dem jag kunde tänkas ha sålt gemet till. Men ingen av dem hade köpt gemet. Jag tittade också igenom alla mina mailadresser, min facebook och konstiga ställen djupt inne på Studentportalen, där jag inte hittade någon annonsering av ett gem, men jag hittade däremot av någon outgrundlig anledning en publicering av hela min klass praktikrapporter. De ligger fem steg in på en konferens som är kopplad till portalen och som ingen någonsin använder.
Mitt gem är alltså inte sålt, inte utlånat, inte annonserat i cyberrymden och finns inte heller på något vettigt ställe i min lägenhet. Jag måste nog tyvärr snart leta på de högst ovettiga ställena (när jag tappade bort mitt leg (inte mitt ben alltså) för några veckor sen låg det ju på det mest orealistiska stället någonsin: I en gammal lägerbok i en gul plåtlåda där jag förvarar mina lägerminnen ovanpå bokhyllan). Men frågan är om jag inte väntar med det tills jag flyttar härifrån och inte kan missa gemet om det nu finns i lägenheten.
Nu: trevliga tankar. Imorgon bitti ska jag gå till campus extra tidigt för att titta på studentkören och luciafirande. Förhoppningsvis är det lika fint ute som det var i morse när jag gick till campus. Lätt snöfall, klart väder, tindrande ljus överallt och tre decimeter snö som knarrar mysigt under fötterna.
Jag kan helt enkelt inte hitta mitt gem. Jag skulle låna ut mitt gem idag men hittade det inte. Då tänkte jag att jag kanske hade sålt mitt gem till någon, och frågade dem jag kunde tänkas ha sålt gemet till. Men ingen av dem hade köpt gemet. Jag tittade också igenom alla mina mailadresser, min facebook och konstiga ställen djupt inne på Studentportalen, där jag inte hittade någon annonsering av ett gem, men jag hittade däremot av någon outgrundlig anledning en publicering av hela min klass praktikrapporter. De ligger fem steg in på en konferens som är kopplad till portalen och som ingen någonsin använder.
Mitt gem är alltså inte sålt, inte utlånat, inte annonserat i cyberrymden och finns inte heller på något vettigt ställe i min lägenhet. Jag måste nog tyvärr snart leta på de högst ovettiga ställena (när jag tappade bort mitt leg (inte mitt ben alltså) för några veckor sen låg det ju på det mest orealistiska stället någonsin: I en gammal lägerbok i en gul plåtlåda där jag förvarar mina lägerminnen ovanpå bokhyllan). Men frågan är om jag inte väntar med det tills jag flyttar härifrån och inte kan missa gemet om det nu finns i lägenheten.
Nu: trevliga tankar. Imorgon bitti ska jag gå till campus extra tidigt för att titta på studentkören och luciafirande. Förhoppningsvis är det lika fint ute som det var i morse när jag gick till campus. Lätt snöfall, klart väder, tindrande ljus överallt och tre decimeter snö som knarrar mysigt under fötterna.
Tredje advent
Seriöst, jag trodde att om man lägger ut något på Blocket så kommer alla mailsvar bara strömma in och jag måste välja och vraka vem som ska få köpa, och får springa till ett postombud var och varannan minut för att kunna skicka iväg grejerna.
Inte ett ljud. Ingen vill ha min fantastiska Environmental Chemistry. Jag kanske inte borde vara så chockad, eftersom just Environmental Chemistry är den absolut krångligaste och mest irrelevanta kursbok jag någonsin haft. Dessutom tar den upp mycket plats i bokhyllan och kommer bli tung att packa ner i en flyttkartong. Men om någon känner sig manad att få ett exemplar av Manahans miljökemibok, fullproppad av ord som "Partitioning of semivolatile organic substances" så är det fritt fram. Vem vet, blir jag tillräckligt desperat kanske jag skänker bort den gratis. Eller betalar någon för att ta den.
Idag har vi haft julavslutning med scouterna. Våra jätteduktiga scouter spelade upp ett drama där jag var en av de tre vise männen. Jag var fantastisk, min enda replik var: "Nej jag har händerna fulla med myrra", och som jag levererade den! Vi ledare tackades för ännu en termin, och jag kom på att det här var min sista "Tacka ledarna innan jul"-gång. Det får mig att känna mig lite sorgsen för jag är så hemma i scouterna här nu. Jag fixar med grejer och jag rotar i förråden och går omkring som om jag ägde stället. Och så är alla barnen och ledarna så fina.
Den här avslutningen gör också att jag vill åka hem nu. Utan scouter finns det inte så mycket för mig här, och det vore skönt att ta jullov nu. Men fyra dagar till ska jag anstränga mig i grupparbetet innan jag får hänge mig åt titta på julprydnaderna hos mamma och pappa och kasta mig i snöhögar. Dessutom är det ju Människoafton på torsdag.
Den här veckan kommer jag dock inte sova så mycket. Imorgon kväll börjar nämligen Musikhjälpen! Musikhjälpen är ett väldigt trevligt sällskap att leva med under en vecka. Tänk till exempel att sitta upp till efter klockan tolv på lördag bara för att få titta på hur Mona Sahlin ser ut mitt i natten! Eller att skolka från den obligatoriska föreläsningen på torsdag bara för att få se Emma Green Tregaro och Yannick Tregaro i glasburen. Sen är det ju också en massa bra musik och intressanta reportage om det aktuella ämnet. Så om jag inte sagt det redan: Titta och/eller lyssna på Musikhjälpen!!!
För att värma upp har ni här ett klipp med Christers band Universal Poplab, som jag faktiskt började lyssna på så smått efter det här uppträdandet. Titta särskilt från 3.40 och framåt, först när Christer säger " Jag är så väck nu" (efter att inte ha ätit på x antal dygn) och sen när de spelar den bästa låten...
/ELIN
Inte ett ljud. Ingen vill ha min fantastiska Environmental Chemistry. Jag kanske inte borde vara så chockad, eftersom just Environmental Chemistry är den absolut krångligaste och mest irrelevanta kursbok jag någonsin haft. Dessutom tar den upp mycket plats i bokhyllan och kommer bli tung att packa ner i en flyttkartong. Men om någon känner sig manad att få ett exemplar av Manahans miljökemibok, fullproppad av ord som "Partitioning of semivolatile organic substances" så är det fritt fram. Vem vet, blir jag tillräckligt desperat kanske jag skänker bort den gratis. Eller betalar någon för att ta den.
Idag har vi haft julavslutning med scouterna. Våra jätteduktiga scouter spelade upp ett drama där jag var en av de tre vise männen. Jag var fantastisk, min enda replik var: "Nej jag har händerna fulla med myrra", och som jag levererade den! Vi ledare tackades för ännu en termin, och jag kom på att det här var min sista "Tacka ledarna innan jul"-gång. Det får mig att känna mig lite sorgsen för jag är så hemma i scouterna här nu. Jag fixar med grejer och jag rotar i förråden och går omkring som om jag ägde stället. Och så är alla barnen och ledarna så fina.
Den här avslutningen gör också att jag vill åka hem nu. Utan scouter finns det inte så mycket för mig här, och det vore skönt att ta jullov nu. Men fyra dagar till ska jag anstränga mig i grupparbetet innan jag får hänge mig åt titta på julprydnaderna hos mamma och pappa och kasta mig i snöhögar. Dessutom är det ju Människoafton på torsdag.
Den här veckan kommer jag dock inte sova så mycket. Imorgon kväll börjar nämligen Musikhjälpen! Musikhjälpen är ett väldigt trevligt sällskap att leva med under en vecka. Tänk till exempel att sitta upp till efter klockan tolv på lördag bara för att få titta på hur Mona Sahlin ser ut mitt i natten! Eller att skolka från den obligatoriska föreläsningen på torsdag bara för att få se Emma Green Tregaro och Yannick Tregaro i glasburen. Sen är det ju också en massa bra musik och intressanta reportage om det aktuella ämnet. Så om jag inte sagt det redan: Titta och/eller lyssna på Musikhjälpen!!!
För att värma upp har ni här ett klipp med Christers band Universal Poplab, som jag faktiskt började lyssna på så smått efter det här uppträdandet. Titta särskilt från 3.40 och framåt, först när Christer säger " Jag är så väck nu" (efter att inte ha ätit på x antal dygn) och sen när de spelar den bästa låten...
/ELIN
blogg.se har ändrats: Vissa rutor är blåa:O
Vissa dagar känner jag mig bara så oerhört vuxen. Idag har jag lett en intervju med två bankchefer och ställt en massa intelligenta frågor. Dessutom skickade jag igår iväg två väldigt mogna mail angående mina framtidsplaner, som jag fick svar på idag. Visserligen var jag livrädd för att öppna dem, som jag alltid är när jag väntar på mail med eventuellt betydande information i, men jag undersökte ändå det jag undrade över på ett professionellt sätt och fick positiva svar tillbaka.
Det mindre roliga är att jag i mitt vuxenskap också har plugg att göra. Att läsa på inför ett litteraturseminarium är på något sätt inte alls lika kul som att leka vuxen. Särskilt inte när en av de texter jag ska läsa bara innehåller såna här meningar:
"Man blir bokstavligen aktör i en managementrörelse genom att offentligt och kontinuerligt företräda vissa ståndpunkter, med ett engagemang som sträcker sig från att vara en enskild och kanske isolerad eldsjäl, till att vara en centralt placerad, yrkesmässigt heltidsengagerad forskare, policyproducent eller konsult (jämför Eyerman och Jamison 1991 Ja, det ska jag definitivt göra...)"
Där har jag något att se fram emot ikväll. Eller så låtsasläser jag texten och går sen över till att titta på Stolthet och fördom i 5,5 timmar, så att jag är lagom mör på seminariet i morgon. Svårt val.
/ELIN
Det mindre roliga är att jag i mitt vuxenskap också har plugg att göra. Att läsa på inför ett litteraturseminarium är på något sätt inte alls lika kul som att leka vuxen. Särskilt inte när en av de texter jag ska läsa bara innehåller såna här meningar:
"Man blir bokstavligen aktör i en managementrörelse genom att offentligt och kontinuerligt företräda vissa ståndpunkter, med ett engagemang som sträcker sig från att vara en enskild och kanske isolerad eldsjäl, till att vara en centralt placerad, yrkesmässigt heltidsengagerad forskare, policyproducent eller konsult (jämför Eyerman och Jamison 1991 Ja, det ska jag definitivt göra...)"
Där har jag något att se fram emot ikväll. Eller så låtsasläser jag texten och går sen över till att titta på Stolthet och fördom i 5,5 timmar, så att jag är lagom mör på seminariet i morgon. Svårt val.
/ELIN
Elin i stora världen The End
Kanske börjar bli dags att avrunda den här tråden nu. På söndagen avslutades årsmötet, en cool tjej från världsscoutstyrelsen höll tal, jag gick och fikade med ett gäng SMU-scouter, sen tog jag adjö av Tua och åkte hem. Punkt slut.
När jag påbörjade den där följetongen kanske jag borde tänkt på något jag har skrivit om här förut: Att jag ogärna avslutar projekt jag påbörjat. Men nu ska jag berätta om något jättespännande och superkonstigt som hänt mig! I fredags tittade alltså jag och Elise på En prinsessas dagbok 1 och 2 (som så här några år efter att jag såg dem på bio mest påminner om nutidens Disney Channel-serier, typ Hannah Montana). För detta ändamål skulle vi ha något passande fika. Efter att ha ratat "mat som glittrar", "silverte" och diverse annat kom vi fram till att vi kunde fokusera på att hålla temat barnsligt och göra färgglada cupcakes istället. Alltså gjorde vi muffins och hade på blå glasyr (blå är ju den kungliga färgen), färgglatt strössel och små sockerprydnader med prinsesstema. Här är det eleganta resultatet:
Men, så till det konstiga: Jag har en gång, väldigt kort, berättat om när jag tittade på hela Pelle Svanslös-julkalendern iförd svans. Jag trivdes otroligt bra med att ha svans och det kändes som att den hörde till min kropp på något konstigt sätt. Det var Elises svans och hon lovade, halvt på skämt, att hon skulle göra en kattsvans till mig också. Och hör och häpna: i fredags fick jag en svans! Hon hade gjort den av två halsdukar och hennes mammas jacka. Lite skumt kanske att ha svans på sig när man tittar på En prinsessas dagbok, men jag blev väldigt glad i alla fall! Här är så min alldeles egen svans:
Och om det är nu ni känner "Nu har det väl ändå slagit slint i huvudet på flickstackarn" (även om jag känner få som använder just det ordet) så är ni välkomna till mig med era klagomål eller interventioner. Känner ni däremot "Wow, en svans borde man ha! Det är ju det som fattas i mitt liv också!" så kan ni ta kontakt med Elise för receptet.
Simma lugnt
/ELIN
När jag påbörjade den där följetongen kanske jag borde tänkt på något jag har skrivit om här förut: Att jag ogärna avslutar projekt jag påbörjat. Men nu ska jag berätta om något jättespännande och superkonstigt som hänt mig! I fredags tittade alltså jag och Elise på En prinsessas dagbok 1 och 2 (som så här några år efter att jag såg dem på bio mest påminner om nutidens Disney Channel-serier, typ Hannah Montana). För detta ändamål skulle vi ha något passande fika. Efter att ha ratat "mat som glittrar", "silverte" och diverse annat kom vi fram till att vi kunde fokusera på att hålla temat barnsligt och göra färgglada cupcakes istället. Alltså gjorde vi muffins och hade på blå glasyr (blå är ju den kungliga färgen), färgglatt strössel och små sockerprydnader med prinsesstema. Här är det eleganta resultatet:
Men, så till det konstiga: Jag har en gång, väldigt kort, berättat om när jag tittade på hela Pelle Svanslös-julkalendern iförd svans. Jag trivdes otroligt bra med att ha svans och det kändes som att den hörde till min kropp på något konstigt sätt. Det var Elises svans och hon lovade, halvt på skämt, att hon skulle göra en kattsvans till mig också. Och hör och häpna: i fredags fick jag en svans! Hon hade gjort den av två halsdukar och hennes mammas jacka. Lite skumt kanske att ha svans på sig när man tittar på En prinsessas dagbok, men jag blev väldigt glad i alla fall! Här är så min alldeles egen svans:
Och om det är nu ni känner "Nu har det väl ändå slagit slint i huvudet på flickstackarn" (även om jag känner få som använder just det ordet) så är ni välkomna till mig med era klagomål eller interventioner. Känner ni däremot "Wow, en svans borde man ha! Det är ju det som fattas i mitt liv också!" så kan ni ta kontakt med Elise för receptet.
Simma lugnt
/ELIN
Stomp, muffins och hemtentor
Jag är förkyld och hemtentar. Därför drömmer jag om stomp (ett bröd som man steker som pappa gör varje jul).
Ikväll ska jag se En prinsessas dagbok 1+2 och äta muffins med skojigt strössel på. Och nysa och hosta på Elise. Det är vänskap det... (förutom att hon inte vet om än att jag ska nysa och hosta på henne).
För övrigt har jag om igen repeterat titeln på alla julkalendrar sen 1984 så nu kan jag dem på riktigt.
Julstrul med Staffan och Bengt
Trolltider
Julpussar och stjärnsmällar
Marias barn
Liv i Luckan
Ture Sventon...<3
Några fascinerande fakta från Elins liv.
/ELIN
Blööööööö
Ikväll ska jag se En prinsessas dagbok 1+2 och äta muffins med skojigt strössel på. Och nysa och hosta på Elise. Det är vänskap det... (förutom att hon inte vet om än att jag ska nysa och hosta på henne).
För övrigt har jag om igen repeterat titeln på alla julkalendrar sen 1984 så nu kan jag dem på riktigt.
Julstrul med Staffan och Bengt
Trolltider
Julpussar och stjärnsmällar
Marias barn
Liv i Luckan
Ture Sventon...<3
Några fascinerande fakta från Elins liv.
/ELIN
Blööööööö
Elin i stora världen Del 4
Ooh, ja. Jag fortsätter den här tråden. Ska se hur lång man kan göra en följetong...
Men för att hålla på The Grand Finale (språkmix, jag vet) tänker jag nu ta ett steg tillbaka och göra en liten reflektion. Jag har nämligen funderat en del på dörrar och trappor den senaste veckan. Detta har till stor del att göra med det faktum att jag åkte en massa tunnelbana i helgen, och trappor och dörrar är ganska centrala i tunnelbaneåkandet. Min första reflektion är då angående dörrar:
Men för att hålla på The Grand Finale (språkmix, jag vet) tänker jag nu ta ett steg tillbaka och göra en liten reflektion. Jag har nämligen funderat en del på dörrar och trappor den senaste veckan. Detta har till stor del att göra med det faktum att jag åkte en massa tunnelbana i helgen, och trappor och dörrar är ganska centrala i tunnelbaneåkandet. Min första reflektion är då angående dörrar:
- Jag fastnade mellan dörrarna på ett tunnelbanetåg i fredags.
- Igår fastnade jag mellan dörrarna på väg in till apoteket här i Östersund.
Dessa två faktum får mig att dra slutsatsen att dörrar är farliga.
Reflektion två:
- Rulltrapporna på tunnelbanan går extremt snabbt. När jag var liten var jag livrädd för rulltrappor (kan bero på att det inte fanns några såna i Ockelbo. Det fanns en hiss däremot, som var det roligaste i världen. Från Ugglebo (ICA) ner till parkeringshuset) och hade jag försökt gå på en av de här rulltrapporna då hade jag troligtvis ramlat.
- Rulltrappan på en av galleriorna i Östersund är det absolut långsammaste som finns. Varje gång jag har varit på Konsum och åker nerför den står jag där så länge att jag hinner glömma bort att jag åker rulltrappa. Jag hinner drömma om resten av evigheten medan jag står där!
Min slutsats: Stockholmare i tunnelbanan har mer bråttom än konsumbesökande jämtar.
Öhm, den sista slutsatsen var kanske en smula uppenbar...
/ELIN
