Cryptosporidium
Jag har 5 saker att säga om min nye(-a) vän Cryptis:
1. Vi hade tänkt bada med scout i kväll, vilket några scouter har tjatat om hela terminen, men nu måste vi ställa in för att inte alla ska bli sjuka.
2. Jag kan med stolthet annonsera att jag i egen hög person själv inhyst den lilla parasiten. För två veckor sen efter att jag varit och simmat blev jag sjuk i fem dagar och symptomen stämde exakt överens med det de besrkiver i media. Alltid något att fira!
3. Det faktum att man redan tagit på sig denna börda borde ju lämpligtvis föra med sig en belöning i form av immunitet (ni vet, som i Robinson-tävlingarna) men icke sa nicke.
4. Med tanke på att jag just nu läser delkursen Kriskommunikation är det jätteintressant att studera hur Östersunds kommun hanterar krisen och vilken information de går ut med i media.
5. Jag vet att det är ett i-landsproblem, men jag tycker det är jättejobbigt att inte dricka vatten som kommer direkt från kranen. Särskilt som jag dricker vatten precis hela tiden. Jag har alltid en flaske med mig till skolan och ett glas bredvid sängen när jag sover. När jag var i Turkiet i somras drack jag sex liter om dagen...
6. När jag var på affären idag var det kaos på mineralvatten-avdelningen. Plasthöljen överallt och flaskor här och var. Hilarious!
/ELIN
1. Vi hade tänkt bada med scout i kväll, vilket några scouter har tjatat om hela terminen, men nu måste vi ställa in för att inte alla ska bli sjuka.
2. Jag kan med stolthet annonsera att jag i egen hög person själv inhyst den lilla parasiten. För två veckor sen efter att jag varit och simmat blev jag sjuk i fem dagar och symptomen stämde exakt överens med det de besrkiver i media. Alltid något att fira!
3. Det faktum att man redan tagit på sig denna börda borde ju lämpligtvis föra med sig en belöning i form av immunitet (ni vet, som i Robinson-tävlingarna) men icke sa nicke.
4. Med tanke på att jag just nu läser delkursen Kriskommunikation är det jätteintressant att studera hur Östersunds kommun hanterar krisen och vilken information de går ut med i media.
5. Jag vet att det är ett i-landsproblem, men jag tycker det är jättejobbigt att inte dricka vatten som kommer direkt från kranen. Särskilt som jag dricker vatten precis hela tiden. Jag har alltid en flaske med mig till skolan och ett glas bredvid sängen när jag sover. När jag var i Turkiet i somras drack jag sex liter om dagen...
6. När jag var på affären idag var det kaos på mineralvatten-avdelningen. Plasthöljen överallt och flaskor här och var. Hilarious!
/ELIN
Den (des)orienterande släkten
Den enda sport min släkt någonsin utövat är orientering. Min bror, min faster, mina farbröder och ett okänt antal kusiner orienterar eller har orienterat. Alldeles nyss när jag var på väg hem från skolan slog det mig plötsligt varför: Vi är alla totalt desorienterade och försöker komma tillrätta med det. Okej, nu finns det risk för att vissa blir provocerade och lite upprörda över detta, och med all rätt eftersom det inte är något jag frågat min släkt om utan på helt fri hand dragit slutsats om.
I alla fall har jag absolut noll lokalsinne. Så fort jag kommer in i ett hus så har jag inte aning åt vilket håll någonting utanför ligger. Flera gånger har jag trott att jag hittat en ny värld bara för att jag inte känner igen det jag tittar på. Helt ärligt! Till exempel brukar jag sitta på biblioteket här i Östersund och titta ut genom fönstret. Och åt ett håll finns det en väg som går in bakom biblioteket och de som går på den verkar alla ha det gemensamt att de är lite konstiga. Alltså tillhör de en egen värld där man är lite konstig och går fram och tillbaka utanför biblioteket hela dagarna. Och en gång när jag var ute och åkte skidor hemma i Ockelbo åkte jag över ån som rinner förbi oss och så kom jag till en åker som jag aldrig sett med en lada som jag aldrig sett och en väg som...ja, ni fattar. Slutsats: Jag hade kommit till en annan värld!
Det jag vill få fram är att jag har svårt för att koppla ihop olika platser. Det betyder också att när jag är inne i skolan och någon ska ge mig vägbeskrivning och pekar "Om du går ditåt och sen..." så måste jag genast avbryta med "Okej, jag har inte en aning om vart vi är nu". Det var bara två veckor sen jag insåg att ett av husen vi haft föreläsningar i ett år var exakt samma som jag sett från utsidan varje dag när jag gått till skolan, men eftersom vi går in i det genom ett annat hus kopplade jag aldrig att det var samma. Jag höll på att fråga mina klasskompisar om det, men så insåg jag att man måste ju inte alltid avslöja hur dum man är...
Av denna anledning har jag alltid tyckt illa om just orientering när vi haft det i skolan, eftersom jag är så grymt dålig på att fatta var jag är. Om man inte vet var man är i världen, hur ska man då veta var man är på en karta?
Hoppas att ni inte är lika vilsna som jag
Tjolong!
/ELIN
PS. Idag var det rimfrost på träden. Helt underbart vackert!
I alla fall har jag absolut noll lokalsinne. Så fort jag kommer in i ett hus så har jag inte aning åt vilket håll någonting utanför ligger. Flera gånger har jag trott att jag hittat en ny värld bara för att jag inte känner igen det jag tittar på. Helt ärligt! Till exempel brukar jag sitta på biblioteket här i Östersund och titta ut genom fönstret. Och åt ett håll finns det en väg som går in bakom biblioteket och de som går på den verkar alla ha det gemensamt att de är lite konstiga. Alltså tillhör de en egen värld där man är lite konstig och går fram och tillbaka utanför biblioteket hela dagarna. Och en gång när jag var ute och åkte skidor hemma i Ockelbo åkte jag över ån som rinner förbi oss och så kom jag till en åker som jag aldrig sett med en lada som jag aldrig sett och en väg som...ja, ni fattar. Slutsats: Jag hade kommit till en annan värld!
Det jag vill få fram är att jag har svårt för att koppla ihop olika platser. Det betyder också att när jag är inne i skolan och någon ska ge mig vägbeskrivning och pekar "Om du går ditåt och sen..." så måste jag genast avbryta med "Okej, jag har inte en aning om vart vi är nu". Det var bara två veckor sen jag insåg att ett av husen vi haft föreläsningar i ett år var exakt samma som jag sett från utsidan varje dag när jag gått till skolan, men eftersom vi går in i det genom ett annat hus kopplade jag aldrig att det var samma. Jag höll på att fråga mina klasskompisar om det, men så insåg jag att man måste ju inte alltid avslöja hur dum man är...
Av denna anledning har jag alltid tyckt illa om just orientering när vi haft det i skolan, eftersom jag är så grymt dålig på att fatta var jag är. Om man inte vet var man är i världen, hur ska man då veta var man är på en karta?
Hoppas att ni inte är lika vilsna som jag
Tjolong!
/ELIN
PS. Idag var det rimfrost på träden. Helt underbart vackert!
Grubblerier (ej av det allvarliga slaget)
Som jag nämnde tidigare har jag varit i Dalarna i helgen. Det blev mest resande skulle man kunna säga, och jag hann avverka följande orter: Östersund, Bräcke, Ånge, Ljusdal, Bollnäs, Ockelbo, Gävle, Sandviken, Storvik, Hofors, Falun, Enviken, Borlänge, Rättvik, Mora, Orsa och Sveg. Visserligen var de flesta bara ställen jag passerade med tåg eller buss, men jag måste ändå säga att jag är ganska stolt över min prestation. Jag hann med att träffa Marre och Cecilia och gå och träffa mina gamla lärare. Några timmars härlig diskussion livade som vanligt upp tillvaron betydligt. Sen sov jag också hos mormor och morfar. Lördagen spenderade jag i Borlänge Missionskyrka och träffade en massa trevligt folk och pratade en hel del. En bra helg på det hela taget.
Jag skrev förut att de flesta av mina berättelser från i helgen eventuellt skulle handla om Harry Potter. Helt fel hade jag inte...jag har snart kommit igenom sjätte boken och jag måste säga att jag är lite smått irriterad. Den sjätte boken är den jag har läst mest på engelska, och jag bara känner hur jobbigt det är att nu läsa den på svenska. Det är en massa stavfel och en del meningar som är "fel" översatta och jag börjar sälla mig till dem som tycker bättre om den engelska versionen av Harry än den svenska. Fast egentligen är det ju inte så konstigt. J.K. Rowling har ägnat något decennium åt att skriva böckerna, medan översättaren bara får några månader att skriva om hela tjottaballongen!
På tal om böcker ska jag berätta om en uppenbarelse jag fick i somras. Jag började fundera på hur miljöer i böcker ser ut i mitt huvud. Det jag kom fram till fick mig att starta en omfattande undersökning i hur andra människor ser det som händer i böcker. Undersökningen bestod i att jag frågade mamma och Martina om saken. De tyckte båda att min egen uppfattning var lite vrickad, och jag kan nog hålla med dem om att deras sätt verkade vettigare, om än svårare för mig att förstå.
Undersökningens resultat: Martina sa att hon bygger upp egna helt nya världar åt karaktärerna, det vill säga rum och natur som passar in på bokens beskrivning av hur det ser ut. Mamma däremot sa att hon inte alls brukar fokusera på sånt, hon ser alltså inte så mycket väggar och miljöer omkring figurerna.
Det jag själv hade kommit fram till, vilket föranledde undersökningen, var att jag sätter in alla karaktärer som finns i böcker, i hus och rum jag känner igen väldigt väl. Jag har hur många exempel som helst på det:
Harry Potter bor i mina grannars hus (som förresten ska säljas). Han har alla sina lektioner i mitt gamla klassrum från mellanstadiet, oavsett vad det är för ämne. Alla hans lärares kontor ser exakt ut som min mammas gamla kontor (Vi kan ju redan här fastställa att jag har extremt dålig fantasi).
Tvillingarna (i böckerna om Tvillingarna) bor i min mormor och morfars hus. De har sina lektioner i träslöjdssalen i min gamla mellanstadieskola.
När jag var yngre läste jag också Äventyrens dal, berg, slott, blabla-böckerna, och huvudpersonerna i dem bor hemma hos min farmor och farfar.
De finns alltså i dessa hus, som jag bygger om lite i huvudet för att de ska passa in med beskrivningarna i böckerna. Det intressanta är att ingen bor i mitt eget hus som jag växt upp i, men jag insåg väl att det skulle bli trångt om alla skulle rymmas i vårat hus, så jag spridde ut dem lite över min omgivning, i de hus jag varit mest i. Jag hoppas att ni fattar ungefär vad jag menar med att "de bor" i de här olika husen, och inte oroar er alltför mycket om min mentala hälsa.
Eftersom min omfattande undersökning bara omfattade tre personer, som alla svarade helt olika, får ni gärna säga hur era hjärnor tänker sig miljöer när ni läser. Jag lovar att det är ett spännande ämne att utforska medan man läser! Om ni gör det kan jag skriva min C-uppsats om det här sen.
/ELIN
Jag skrev förut att de flesta av mina berättelser från i helgen eventuellt skulle handla om Harry Potter. Helt fel hade jag inte...jag har snart kommit igenom sjätte boken och jag måste säga att jag är lite smått irriterad. Den sjätte boken är den jag har läst mest på engelska, och jag bara känner hur jobbigt det är att nu läsa den på svenska. Det är en massa stavfel och en del meningar som är "fel" översatta och jag börjar sälla mig till dem som tycker bättre om den engelska versionen av Harry än den svenska. Fast egentligen är det ju inte så konstigt. J.K. Rowling har ägnat något decennium åt att skriva böckerna, medan översättaren bara får några månader att skriva om hela tjottaballongen!
På tal om böcker ska jag berätta om en uppenbarelse jag fick i somras. Jag började fundera på hur miljöer i böcker ser ut i mitt huvud. Det jag kom fram till fick mig att starta en omfattande undersökning i hur andra människor ser det som händer i böcker. Undersökningen bestod i att jag frågade mamma och Martina om saken. De tyckte båda att min egen uppfattning var lite vrickad, och jag kan nog hålla med dem om att deras sätt verkade vettigare, om än svårare för mig att förstå.
Undersökningens resultat: Martina sa att hon bygger upp egna helt nya världar åt karaktärerna, det vill säga rum och natur som passar in på bokens beskrivning av hur det ser ut. Mamma däremot sa att hon inte alls brukar fokusera på sånt, hon ser alltså inte så mycket väggar och miljöer omkring figurerna.
Det jag själv hade kommit fram till, vilket föranledde undersökningen, var att jag sätter in alla karaktärer som finns i böcker, i hus och rum jag känner igen väldigt väl. Jag har hur många exempel som helst på det:
Harry Potter bor i mina grannars hus (som förresten ska säljas). Han har alla sina lektioner i mitt gamla klassrum från mellanstadiet, oavsett vad det är för ämne. Alla hans lärares kontor ser exakt ut som min mammas gamla kontor (Vi kan ju redan här fastställa att jag har extremt dålig fantasi).
Tvillingarna (i böckerna om Tvillingarna) bor i min mormor och morfars hus. De har sina lektioner i träslöjdssalen i min gamla mellanstadieskola.
När jag var yngre läste jag också Äventyrens dal, berg, slott, blabla-böckerna, och huvudpersonerna i dem bor hemma hos min farmor och farfar.
De finns alltså i dessa hus, som jag bygger om lite i huvudet för att de ska passa in med beskrivningarna i böckerna. Det intressanta är att ingen bor i mitt eget hus som jag växt upp i, men jag insåg väl att det skulle bli trångt om alla skulle rymmas i vårat hus, så jag spridde ut dem lite över min omgivning, i de hus jag varit mest i. Jag hoppas att ni fattar ungefär vad jag menar med att "de bor" i de här olika husen, och inte oroar er alltför mycket om min mentala hälsa.
Eftersom min omfattande undersökning bara omfattade tre personer, som alla svarade helt olika, får ni gärna säga hur era hjärnor tänker sig miljöer när ni läser. Jag lovar att det är ett spännande ämne att utforska medan man läser! Om ni gör det kan jag skriva min C-uppsats om det här sen.
/ELIN
PM Klaaaaart
Jag har nu skrivit färdigt min pm (jag måste säga att jag är lite besviken över att ingen tagit upp kampen om att det ska heta ett pm, det är ju faktiskt på gränsen till att det är som "ett apelsin"). Så nu ska jag ta ledigt i helgen och ägna mig helhjärtat åt Harry Potter, SMU och Dalarna. Det blir nog några vändor Yatzy med mormor också, om jag får bestämma...
Jag hoppas verkligen att ni klarar av att inte få ett enda inlägg från mig på tre hela dagar, jag känner ju hur beroende ni har blivit:P Som plåster på såren ska jag försöka berätta sen om något spännande jag varit med om i landskapet med de röda stugorna med vita knutar.
Nu borde jag kanske börja packa, diska och läsa de 200 sidorna Harry Potter jag måste läsa innan jag åker, för tåget går klockan sex imorgon bitti.
/ELIN
PS. Hoppas inte för mycket på min berättelse om landskapet med stugorna, för risken är att jag just då är så inne i Harry Potter och Halvblodsprinsen att det är det enda jag har något att berätta om. DS.
PPS. Wow, jag lyckades skriva Harry Potter tre gånger (fyra gånger) i mitt kortaste inlägg hittills. Jag är djupt imponerad! DDS(?).
Jag hoppas verkligen att ni klarar av att inte få ett enda inlägg från mig på tre hela dagar, jag känner ju hur beroende ni har blivit:P Som plåster på såren ska jag försöka berätta sen om något spännande jag varit med om i landskapet med de röda stugorna med vita knutar.
Nu borde jag kanske börja packa, diska och läsa de 200 sidorna Harry Potter jag måste läsa innan jag åker, för tåget går klockan sex imorgon bitti.
/ELIN
PS. Hoppas inte för mycket på min berättelse om landskapet med stugorna, för risken är att jag just då är så inne i Harry Potter och Halvblodsprinsen att det är det enda jag har något att berätta om. DS.
PPS. Wow, jag lyckades skriva Harry Potter tre gånger (fyra gånger) i mitt kortaste inlägg hittills. Jag är djupt imponerad! DDS(?).
Jordnötssmör
Igår tog jag ett viktigt steg i min frigörelseprocess. Det var så att säga "Ett litet steg för människan och ett stort steg för mänskligheten". Steget bestod i att jag köpte mig en burk med jordnötssmör. Det kan verka lite konstigt, men jag ska förklara historien bakom det:
För några år sen, kanske åtta eller så, så köpte min mamma och pappa en burk med jordnötssmör. Jag och mina syskon åt av detta jordnötssmör och kände det som om vi kommit till himmelen. En väldigt onyttig och gomfastklistrad himmel, men ändå. Det var SÅ gott! Men när burken var slut ville de inte köpa mer jordnötssmör för att det inte var nyttigt. Flera gånger sen jag flyttade hemifrån har min blick dragits till jordnötssmöret i affären, men mitt samvete (som i det här fallet har min mammas röst) sa åt mig att det var onyttigt och att jag inte skulle köpa det. Men igår när jag var på Konsum (Jag är ju medlem i Konsum och då vill man gärna vara lite solidarisk (För er som inte sett/kommer ihåg Macken: det är ett citat från Macken)) så tog jag alltså det stora steget och köpte mig en burk ekologiskt jordnötssmör. När jag kom hem bredde jag lite på mackan och det smakade ljuvligt! Det smakade som Snickers, förutom att det totalt fastnade i gommen, vilket var ganska irriterande.
Vid det här laget kanske ni har märkt att jag gillar parenteser. Det beror på att när jag skriver så skriver jag som jag pratar, och när jag pratar så kommer jag hela tiden på en massa inlägg jag vill göra som ofta avviker från ämnet, och i skrift blir det ofta till parenteser. Det är helt enkelt något man får vänja sig vid om man ska läsa vad jag skriver. Det är en del av tjusningen med mig!
/Elin
För några år sen, kanske åtta eller så, så köpte min mamma och pappa en burk med jordnötssmör. Jag och mina syskon åt av detta jordnötssmör och kände det som om vi kommit till himmelen. En väldigt onyttig och gomfastklistrad himmel, men ändå. Det var SÅ gott! Men när burken var slut ville de inte köpa mer jordnötssmör för att det inte var nyttigt. Flera gånger sen jag flyttade hemifrån har min blick dragits till jordnötssmöret i affären, men mitt samvete (som i det här fallet har min mammas röst) sa åt mig att det var onyttigt och att jag inte skulle köpa det. Men igår när jag var på Konsum (Jag är ju medlem i Konsum och då vill man gärna vara lite solidarisk (För er som inte sett/kommer ihåg Macken: det är ett citat från Macken)) så tog jag alltså det stora steget och köpte mig en burk ekologiskt jordnötssmör. När jag kom hem bredde jag lite på mackan och det smakade ljuvligt! Det smakade som Snickers, förutom att det totalt fastnade i gommen, vilket var ganska irriterande.
Det var meningen att jag skulle knäppa kort på burken, men så kom jag på att det skulle kunna uppfattas som reklam för Green Choice Creamy Pea nut butter och så kan vi ju inte ha det. Därför bredde jag på det på en macka i stället, som jag nu är tvungen äta upp. Osis...
Vid det här laget kanske ni har märkt att jag gillar parenteser. Det beror på att när jag skriver så skriver jag som jag pratar, och när jag pratar så kommer jag hela tiden på en massa inlägg jag vill göra som ofta avviker från ämnet, och i skrift blir det ofta till parenteser. Det är helt enkelt något man får vänja sig vid om man ska läsa vad jag skriver. Det är en del av tjusningen med mig!
/Elin
