Den (des)orienterande släkten

Den enda sport min släkt någonsin utövat är orientering. Min bror, min faster, mina farbröder och ett okänt antal kusiner orienterar eller har orienterat. Alldeles nyss när jag var på väg hem från skolan slog det mig plötsligt varför: Vi är alla totalt desorienterade och försöker komma tillrätta med det. Okej, nu finns det risk för att vissa blir provocerade och lite upprörda över detta, och med all rätt eftersom det inte är något jag frågat min släkt om utan på helt fri hand dragit slutsats om.

I alla fall har jag absolut noll lokalsinne. Så fort jag kommer in i ett hus så har jag inte aning åt vilket håll någonting utanför ligger. Flera gånger har jag trott att jag hittat en ny värld bara för att jag inte känner igen det jag tittar på. Helt ärligt! Till exempel brukar jag sitta på biblioteket här i Östersund och titta ut genom fönstret. Och åt ett håll finns det en väg som går in bakom biblioteket och de som går på den verkar alla ha det gemensamt att de är lite konstiga. Alltså tillhör de en egen värld där man är lite konstig och går fram och tillbaka utanför biblioteket hela dagarna. Och en gång när jag var ute och åkte skidor hemma i Ockelbo åkte jag över ån som rinner förbi oss och så kom jag till en åker som jag aldrig sett med en lada som jag aldrig sett och en väg som...ja, ni fattar. Slutsats: Jag hade kommit till en annan värld!

Det jag vill få fram är att jag har svårt för att koppla ihop olika platser. Det betyder också att när jag är inne i skolan och någon ska ge mig vägbeskrivning och pekar "Om du går ditåt och sen..." så måste jag genast avbryta med "Okej, jag har inte en aning om vart vi är nu". Det var bara två veckor sen jag insåg att ett av husen vi haft föreläsningar i ett år var exakt samma som jag sett från utsidan varje dag när jag gått till skolan, men eftersom vi går in i det genom ett annat hus kopplade jag aldrig att det var samma. Jag höll på att fråga mina klasskompisar om det, men så insåg jag att man måste ju inte alltid avslöja hur dum man är...

Av denna anledning har jag alltid tyckt illa om just orientering när vi haft det i skolan, eftersom jag är så grymt dålig på att fatta var jag är. Om man inte vet var man är i världen, hur ska man då veta var man är på en karta?

Hoppas att ni inte är lika vilsna som jag
Tjolong!
/ELIN

PS. Idag var det rimfrost på träden. Helt underbart vackert!

Kommentarer
Postat av: Rasmus

Det kinesiska ordspråket lyder.

Det är bättre att fråga och verka okunning. Än att inte fråga och förbli det.



2010-11-23 @ 14:55:15
Postat av: efteralladar

Haha, fast jag visste ju redan hur det var. Men annars håller jag med;)

2010-11-23 @ 15:56:42
URL: http://efteralladar.blogg.se/
Postat av: Marre

Haha! Du är så rolig! Jag måste erkänna att mitt lokalsinne liknar ditt, så jag är minst lika vilsen. ;)

2010-11-23 @ 20:02:28
Postat av: Sanna Ederwall

haha, bästa slutklämmen - "Om man inte vet var man är i världen, hur ska man då veta var man är på en karta?" helt sjukt bra Elin!!

2010-11-30 @ 20:53:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0