Back in business
Fem dagar var allt som krävdes för att få ordning på mitt liv. Jag snoozar en minut varje morgon! Det är nog det jag är mest stolt över. Mobilen alarmerar 06.00, jag ställer om den till 06.01 och när alarmet låter igen tvingar jag mig upp ur sängen. Jag borstar tänderna som jag ska, åker bussar, jobbar längre än jag behöver för att lära mig saker och komma igång med min studie. Jag tittar knappt på mina tv-serier, utan sitter utmattad i soffan med mormor och morfar ett tag innan vi spelar yatzy. Vi spelar ett par gånger och sen är det dags att sova.
Så ser mitt liv ut och plötsligt känns allt prima. Även om kroppen ofta är trött mår själen mycket bättre än när jag var en slacker som snoozade halva morgonen, gick upp och knäppte på datorn och spenderade hela dagen med att titta på Gilmore Girls, Vänner eller OC och spela Spindelharpan. Nu kan jag göra det korta stunder istället, vilket är en mer hälsosam nivå.
I dag skulle jag som pricken över i:t på mitt nya hälsosamma jag ut och åka skidor med morfar. Det gick OTROLIGT bra. Inte! Jag kom ungefär femton meter innan jag insåg att det var lönlöst, eftersom plusgraderna gjorde att ett tjockt lager klistrades fast under skidora. För att komma framåt var jag tvungen att stapplande promenera på skidorna nerför backarna, och i den takten hade jag kommit fram på onsdag (och då ska jag jobba). Så jag fick vända igen, medan min friskus till morfar med glid under skidorna åkte iväg på sin mil (vilket jag kan tillägga att det inte hade blivit om jag varit med. Tre kilometer räcker gott åt mig när jag är så här otränad).
Nu ska jag strax sätta igång med veckans melodifestivaltabell. Tur att man har lite rutin i alla fall. Förut behövde jag timtal för att få rätt storlek på varje ruta...
Elin i sitt rum hos mormor och morfar
NEJ! Nu spelar mormor och morfar yatzy utan mig! Så här får det bara inte gå till! Hejdå.
/ELIN
Så ser mitt liv ut och plötsligt känns allt prima. Även om kroppen ofta är trött mår själen mycket bättre än när jag var en slacker som snoozade halva morgonen, gick upp och knäppte på datorn och spenderade hela dagen med att titta på Gilmore Girls, Vänner eller OC och spela Spindelharpan. Nu kan jag göra det korta stunder istället, vilket är en mer hälsosam nivå.
I dag skulle jag som pricken över i:t på mitt nya hälsosamma jag ut och åka skidor med morfar. Det gick OTROLIGT bra. Inte! Jag kom ungefär femton meter innan jag insåg att det var lönlöst, eftersom plusgraderna gjorde att ett tjockt lager klistrades fast under skidora. För att komma framåt var jag tvungen att stapplande promenera på skidorna nerför backarna, och i den takten hade jag kommit fram på onsdag (och då ska jag jobba). Så jag fick vända igen, medan min friskus till morfar med glid under skidorna åkte iväg på sin mil (vilket jag kan tillägga att det inte hade blivit om jag varit med. Tre kilometer räcker gott åt mig när jag är så här otränad).
Nu ska jag strax sätta igång med veckans melodifestivaltabell. Tur att man har lite rutin i alla fall. Förut behövde jag timtal för att få rätt storlek på varje ruta...
Elin i sitt rum hos mormor och morfar
NEJ! Nu spelar mormor och morfar yatzy utan mig! Så här får det bara inte gå till! Hejdå.
/ELIN
Working 9 to 5
Nu har jag gjort min första dag på praktiken. Jag är totalt slut. Jag gick upp klockan sex i morse och kom hem klockan sex igen. Om en och en halv timme måste jag gå och lägga mig igen.
Det här är ju vardagsmat för folk som arbetar, men jag ska säga att steget från att gå på universitet, och gå på någon föreläsning i veckan, plugga lite när man orkar och ta sovmorgon när jag råkat vara uppe länge på kvällen, till att vara borta hela dagen och ta in massiv information är ganska stort. Men jag får väl i alla fall sova gott om nätterna.
Det är ju faktiskt bra att jag får lite rutin i livet nu. Jag har slackat ner mig totalt. Däremot har det vissa nackdelar att bo med mormor och morfar. Jag blir så otroligt sugen på att gå i pension...
Det här är ju vardagsmat för folk som arbetar, men jag ska säga att steget från att gå på universitet, och gå på någon föreläsning i veckan, plugga lite när man orkar och ta sovmorgon när jag råkat vara uppe länge på kvällen, till att vara borta hela dagen och ta in massiv information är ganska stort. Men jag får väl i alla fall sova gott om nätterna.
Det är ju faktiskt bra att jag får lite rutin i livet nu. Jag har slackat ner mig totalt. Däremot har det vissa nackdelar att bo med mormor och morfar. Jag blir så otroligt sugen på att gå i pension...
Hela livet var ett disco
Stora planer på gång.
Jag ska skriva en bok
Jag ska skriva en låt
Jag ska lära mig spela gitarr på riktigt
Jag ska skriva hemtenta
Jag ska förbereda min opponering i morgon
Jag ska packa allt jag ska ha med mig till mormor och morfar
Jag ska se färdigt Mordkommissionen
Så därför tittar jag på OC och äter mackor med jordnötssmör med sylt. Ja, jag har förresten skaffat min andra burk jordnötssmör! Den gav mig tyvärr inte riktigt lika mycket frigörelse som den förra (se inlägg från kanske november).
I kväll ska vi bada med scout. Vi skulle ha gjort det förra terminen, men min kära vän Cryptosporidium (som tydligen försvinner precis när jag åker härifrån) satte stopp för det, och eftersom de små liven (barnen, inte parasiterna) pratade om att åka och bada hela hösten tänkte vi ta det nu i stället. Problemet är bara att jag är förkyld. Och min mamma har sagt att man inte ska bada när man är förkyld. Därför ska jag inte tala om för min mamma att jag ska bada i kväll. Och där rasade vuxenpoängen...
Oj, jag har ju inte ens talat om min enorma fångst av vuxenpoäng! Förra veckan fick jag mitt första oranga kuvert! Jag har väntat på det oranga kuvertet sen min syster fick sitt första. Hon tog det som ett tecken på att hon var gammal, jag ser det som ett viktigt tecken på mognad. Så plötsligt en dag låg det där i postfacket. Jag har aldrig riktigt vetat vad kuvertet innehåller, mer än att det handlar om pension, men nu fick jag öppna mitt kuvertet. Papperet som låg i var ganska trist och jag vet inte vart jag har det, men kuvertet ligger på en mycket speciell plats och jag funderar allvarligt på att rama in det.
January brought a headache
In February, it got even worse
And when you thought it couldn't get more awful
Say hello to March
April brought me to a funeral
Gained another ten pounds in May
But I thought you said summer is going to take the pain away
Have you ever had the feeling
No one really knows what you're all about?
And when you try to show them
They all have things to do tonight
Jag ska skriva en bok
Jag ska skriva en låt
Jag ska lära mig spela gitarr på riktigt
Jag ska skriva hemtenta
Jag ska förbereda min opponering i morgon
Jag ska packa allt jag ska ha med mig till mormor och morfar
Jag ska se färdigt Mordkommissionen
Så därför tittar jag på OC och äter mackor med jordnötssmör med sylt. Ja, jag har förresten skaffat min andra burk jordnötssmör! Den gav mig tyvärr inte riktigt lika mycket frigörelse som den förra (se inlägg från kanske november).
I kväll ska vi bada med scout. Vi skulle ha gjort det förra terminen, men min kära vän Cryptosporidium (som tydligen försvinner precis när jag åker härifrån) satte stopp för det, och eftersom de små liven (barnen, inte parasiterna) pratade om att åka och bada hela hösten tänkte vi ta det nu i stället. Problemet är bara att jag är förkyld. Och min mamma har sagt att man inte ska bada när man är förkyld. Därför ska jag inte tala om för min mamma att jag ska bada i kväll. Och där rasade vuxenpoängen...
Oj, jag har ju inte ens talat om min enorma fångst av vuxenpoäng! Förra veckan fick jag mitt första oranga kuvert! Jag har väntat på det oranga kuvertet sen min syster fick sitt första. Hon tog det som ett tecken på att hon var gammal, jag ser det som ett viktigt tecken på mognad. Så plötsligt en dag låg det där i postfacket. Jag har aldrig riktigt vetat vad kuvertet innehåller, mer än att det handlar om pension, men nu fick jag öppna mitt kuvertet. Papperet som låg i var ganska trist och jag vet inte vart jag har det, men kuvertet ligger på en mycket speciell plats och jag funderar allvarligt på att rama in det.
January brought a headache
In February, it got even worse
And when you thought it couldn't get more awful
Say hello to March
April brought me to a funeral
Gained another ten pounds in May
But I thought you said summer is going to take the pain away
Have you ever had the feeling
No one really knows what you're all about?
And when you try to show them
They all have things to do tonight
Inte mycket (och samtidigt väldigt mycket) på gång
Jag skrev ju att jag skulle ägna några inlägg åt Melodifestivalen. Och det skulle jag väl kunna göra, om jag nu hade sett programmet. Alltså, jag har ju sett alla bidrag (förutom Loreen eftersom mormor ringde just då, och jag fick sätta mina poäng på måfå) men så fort programledarna kommer i bild brukar jag byta kanal. Det gör mig mest generad och obekväm när de ska sjunga och dansa och skämta. Och hela grejen med kända artister som ska få tips av den skäggige amerikanen i cowboyhatt har jag fortfarande inte kommit underfund med om det är ett skämt eller inte. Om någon vet får ni gärna informera mig? Men jag tittar ändå troget på bidragen. Hittills tycker jag att Jenny Silver, Rasmus Viberg, Pernilla Andersson och The Moniker har varit bäst. Och så brukar jag tycka om Sanna Nielsen, för att hon sjunger bra och är trevlig, men låten i år var kanske inte den bästa.
Jag gillar att ha sånt här att tänka på. Om jag inte får koppla bort hjärnan några gånger om dagen blir jag galen. Inte för att jag har så många kloka tankar som trängs om utrymme, utan att för att jag gör om allt till stressmoment.
I dag har jag blivit befordrad till Vice Ordförande i Ungdomsrådet i Odenslundskyrkan. Det är ett mycket prestigefyllt uppdrag och jag ska göra mitt bästa för att leva upp till förväntningarna. Det praktiska är ju att jag inte har några förväntningar på mig.
Det känns som att jag har jättemycket att skriva, jag kan bara inte komma på vad det är. Min vår är väldigt oplanerad och oviss. Det enda jag vet att jag ska till Åbo i mars (Yey!) och Stockholm i juni (Yey!). I övrigt skulle man kunna säga att min framtid är tabula rasa, dold i mörker, gömd för blotta ögat, ja ni fattar...
/ELIN
Jag gillar att ha sånt här att tänka på. Om jag inte får koppla bort hjärnan några gånger om dagen blir jag galen. Inte för att jag har så många kloka tankar som trängs om utrymme, utan att för att jag gör om allt till stressmoment.
I dag har jag blivit befordrad till Vice Ordförande i Ungdomsrådet i Odenslundskyrkan. Det är ett mycket prestigefyllt uppdrag och jag ska göra mitt bästa för att leva upp till förväntningarna. Det praktiska är ju att jag inte har några förväntningar på mig.
Det känns som att jag har jättemycket att skriva, jag kan bara inte komma på vad det är. Min vår är väldigt oplanerad och oviss. Det enda jag vet att jag ska till Åbo i mars (Yey!) och Stockholm i juni (Yey!). I övrigt skulle man kunna säga att min framtid är tabula rasa, dold i mörker, gömd för blotta ögat, ja ni fattar...
/ELIN
Ännu en dag i paradiset
Ibland kan systrar vara bra att ha, vem hade kunnat tro det? Efter X antal dagar med panik frågade jag till slut min kära syster om hjälp med att komma på en idé till vad jag skulle skriva om i min forskningsstudie. Klok och erfaren som hon är hade hon strax ringat in ett område som plötsligt framstod som självklart och som jag fick en massa idéer om. Nu ska jag bara få klartecken från två håll så kan jag börja rota efter information.
I går kväll tittade jag på två stycken filmer, en nygammal och en ny. Den första var Billy Elliot, om den elvaåriga Billy i 1980-talets England som plötsligt får en stor passion för att dansa balett. Jag har inte sett den sedan jag i femman eller sexan såg den i skolan. Jag kan bara gratulera läraren som visade den, för dennes goda smak. Den är riktigt bra och särskilt lämplig att visa just för mellanstadieelever, eftersom den handlar om drömmar, normer, sexuell läggning och föräldrars påtryckningar. Jag minns att jag tyckte att den var bra då också, även om jag såklart såg den på ett annat sätt än jag gör nu.
Den andra filmen var Tvivel, en av alla mina Meryl Streep-filmer (jag har Mamma Mia, Djävulen bär Prada, Tvivel, Timmarna och Kramer vs Kramer, alltså fler än vad jag har filmer med Jack Black, tvärtemot vad jag påstod för några veckor sen när vissa av mina läsare blev upprörda över att jag hånade honom) som jag hade planerat skulle lösa alla mitt livs bekymmer (jag visste ju inte att söstra mi skulle åstadkomma just det dagen därpå). Konstigt nog var det inte så lätt och jag blev lite besviken på filmen. Jag har på senare tid märkt att jag har svårt för att tycka om filmer som jag inte kan känna igen mig i, och att leva mig in i en katolsk skola på 60-talet med en massa nunnor som sprang omkring och såg stränga ut var oväntat svårt. Så det slutade med att jag slötittade på den och la pussel i stället. Jag har för övrigt lagt färdigt pusslet nu. Jag köpte det på Kupan för tio kronor i tisdags, 1000 bitar, och igår la jag färdigt det. Eller snarare, jag la färdigt det klockan halv fyra i morse. Jag vet, jag har kassa rutiner, och det faktum att min kära vän Martina varje morgon ska envisas med att bevisa att hon vet när jag vaknar genom att skicka ett sms när hon tror att jag har vaknat får mig mest att känna mig stalkad. Tyvärr måste jag säga att hon är ganska duktig på det också. Hon har varit högst en timme ifrån hittills, oavsett om jag gått upp sju eller halv tolv på morgonen.
Eftersom det händer absolut ingenting i mitt liv just nu (förutom nämnda gissningstävling om mina sömnvanor som det förresten inte är välkommet för fler att delta i) och ett stort litet evenemang drar igång i kväll kommer jag nog tillägna Melodifestivalen några inlägg. Jag har så länge jag kan minnas gjort listor och satt poäng för alla möjliga kategorier. Detta kan låta grymt ambitiöst och lite fanatiskt, men faktum är att jag några gånger har provat att inte sätta poäng (vilket brukar ta alla de tre minuterna eftersom jag är så velig och har minst fem kategorier) och jag blir så grymt uttråkad. Att bara sitta och titta funkar inte riktigt för mig. Så det är mycket för att ha något att göra. Och så är det otroligt roligt att titta tillbala på vad man tyckte.
Till sist tänker jag på Lena Nyman som dog i går. Hon är med i två av mina absoluta favoriter, Ronja Rövardotter och Ture Sventon. Hon är bara så genuint mysig och skarp i de serierna att jag inte kan låta bli att älska henne. Jag tänker inte skriva "vila i frid" eller något sånt för det låter som "hoppas ingen kommer och gräver upp dig" eller "hoppas du får sova en stund nu och att ingen kommer och tvingar med dig till himlen" och det är inte riktigt vad jag vill uttrycka. Istället ska jag spela en liten sång för er med en sångröst som är både len och bestämd.
Vargsången
/ELIN
I går kväll tittade jag på två stycken filmer, en nygammal och en ny. Den första var Billy Elliot, om den elvaåriga Billy i 1980-talets England som plötsligt får en stor passion för att dansa balett. Jag har inte sett den sedan jag i femman eller sexan såg den i skolan. Jag kan bara gratulera läraren som visade den, för dennes goda smak. Den är riktigt bra och särskilt lämplig att visa just för mellanstadieelever, eftersom den handlar om drömmar, normer, sexuell läggning och föräldrars påtryckningar. Jag minns att jag tyckte att den var bra då också, även om jag såklart såg den på ett annat sätt än jag gör nu.
Den andra filmen var Tvivel, en av alla mina Meryl Streep-filmer (jag har Mamma Mia, Djävulen bär Prada, Tvivel, Timmarna och Kramer vs Kramer, alltså fler än vad jag har filmer med Jack Black, tvärtemot vad jag påstod för några veckor sen när vissa av mina läsare blev upprörda över att jag hånade honom) som jag hade planerat skulle lösa alla mitt livs bekymmer (jag visste ju inte att söstra mi skulle åstadkomma just det dagen därpå). Konstigt nog var det inte så lätt och jag blev lite besviken på filmen. Jag har på senare tid märkt att jag har svårt för att tycka om filmer som jag inte kan känna igen mig i, och att leva mig in i en katolsk skola på 60-talet med en massa nunnor som sprang omkring och såg stränga ut var oväntat svårt. Så det slutade med att jag slötittade på den och la pussel i stället. Jag har för övrigt lagt färdigt pusslet nu. Jag köpte det på Kupan för tio kronor i tisdags, 1000 bitar, och igår la jag färdigt det. Eller snarare, jag la färdigt det klockan halv fyra i morse. Jag vet, jag har kassa rutiner, och det faktum att min kära vän Martina varje morgon ska envisas med att bevisa att hon vet när jag vaknar genom att skicka ett sms när hon tror att jag har vaknat får mig mest att känna mig stalkad. Tyvärr måste jag säga att hon är ganska duktig på det också. Hon har varit högst en timme ifrån hittills, oavsett om jag gått upp sju eller halv tolv på morgonen.
Eftersom det händer absolut ingenting i mitt liv just nu (förutom nämnda gissningstävling om mina sömnvanor som det förresten inte är välkommet för fler att delta i) och ett stort litet evenemang drar igång i kväll kommer jag nog tillägna Melodifestivalen några inlägg. Jag har så länge jag kan minnas gjort listor och satt poäng för alla möjliga kategorier. Detta kan låta grymt ambitiöst och lite fanatiskt, men faktum är att jag några gånger har provat att inte sätta poäng (vilket brukar ta alla de tre minuterna eftersom jag är så velig och har minst fem kategorier) och jag blir så grymt uttråkad. Att bara sitta och titta funkar inte riktigt för mig. Så det är mycket för att ha något att göra. Och så är det otroligt roligt att titta tillbala på vad man tyckte.
Till sist tänker jag på Lena Nyman som dog i går. Hon är med i två av mina absoluta favoriter, Ronja Rövardotter och Ture Sventon. Hon är bara så genuint mysig och skarp i de serierna att jag inte kan låta bli att älska henne. Jag tänker inte skriva "vila i frid" eller något sånt för det låter som "hoppas ingen kommer och gräver upp dig" eller "hoppas du får sova en stund nu och att ingen kommer och tvingar med dig till himlen" och det är inte riktigt vad jag vill uttrycka. Istället ska jag spela en liten sång för er med en sångröst som är både len och bestämd.
Vargsången
/ELIN
*
*Det finns ett ord jag försöker beskriva mitt tillstånd med hela tiden, men jag glömmer det varje dag. Irriterande! Men det är synonymt med tristess, vardag, leda etc. Så det var vad som skulle stå i rubriken.
Min entusiasm ligger på noll nu för tiden. Jag som en gång var ambitiös gör absolut ingenting, dygnet runt. Jag kommer för sent till ställen för att jag sitter och lägger pussel, jag tittar på tv för att slippa tänka. Nu när jag har satt mig på biblioteket för att plugga börjar jag lyssna på ny musik och bloggar i stället. Allt för att slippa göra något alls. Och det jag måste göra hopar sig framför mig som ett gigantiskt berg.
Jag kom plötsligt på att jag skulle lyssna på Moneybrother. Den här låten är med i en film jag köpte på second hand för några månader, Mamma, pappa, barn, men jag har inte sett klart den förrän nu för att den verkade konstig. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om den. Men låten är bra.
It's been hurting all the way with you Joanna
Ja, då ska jag återgå till att göra absolut ingenting. Tack för att du tog dig tid. Åh, nu citerade jag en tant som jag inte kommer på vem det är. Jo förresten, det är faster Agda i Ture Sventon! Hon besöker sina släktingar över jul och klagar på precis allting, och så har hon en rubinring som är det heligaste som finns. Japp, så var det. Då vet jag det. Om ingen fattar vad det är jag snackar om så är det inget att klandra sig själv för. Klandra mig. Jag har inget emot det.
/ELIN
Min entusiasm ligger på noll nu för tiden. Jag som en gång var ambitiös gör absolut ingenting, dygnet runt. Jag kommer för sent till ställen för att jag sitter och lägger pussel, jag tittar på tv för att slippa tänka. Nu när jag har satt mig på biblioteket för att plugga börjar jag lyssna på ny musik och bloggar i stället. Allt för att slippa göra något alls. Och det jag måste göra hopar sig framför mig som ett gigantiskt berg.
Jag kom plötsligt på att jag skulle lyssna på Moneybrother. Den här låten är med i en film jag köpte på second hand för några månader, Mamma, pappa, barn, men jag har inte sett klart den förrän nu för att den verkade konstig. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om den. Men låten är bra.
It's been hurting all the way with you Joanna
Ja, då ska jag återgå till att göra absolut ingenting. Tack för att du tog dig tid. Åh, nu citerade jag en tant som jag inte kommer på vem det är. Jo förresten, det är faster Agda i Ture Sventon! Hon besöker sina släktingar över jul och klagar på precis allting, och så har hon en rubinring som är det heligaste som finns. Japp, så var det. Då vet jag det. Om ingen fattar vad det är jag snackar om så är det inget att klandra sig själv för. Klandra mig. Jag har inget emot det.
/ELIN
