Nu alla barn kommer det som ni har väntat på!
...Tomten Strut och Snurre Snigel, en prisbelönt tjeckisk dockfilm från 1976.
Håll till godo. Det är ungefär det bästa jag har att erbjuda. Mina dagar fylls av jobb, tv-serier och filmjölk. Som vanligt alltså. Och så går jag på lite styrelse/stags-möten där emellan.
Men om jag skulle ha något att skriva om så skulle jag skriva om allt det vackra som Netflix givit mig de senaste månaderna (men det finns även andra tjänster för att se tv-serier och filmer lagligt). How I met your mother, Sherlock, Modern Family och tjugo halvbra romantiska komedier har alla gett mig olika lärdomar om livet:
- Nepotism är en viktig byggsten för intressant tv. Tv-serien Sherlock är till exempel ett enda stort familjeföretag där Sherlocks föräldrar spelas av skådespelarens verkliga föräldrar, och när de ska skapa en fru åt Dr Watson så tycker de att det är enklast att helt enkelt anlita Watson-skådisen Martin Freemans sambo att spela rollen. Och så där håller de på. Av någon anledning är jag extremt förtjust i såna här kopplingar, troligtvis för att jag gillar att jämföra karaktärer med de personer som spelar dem, och när de grötar ihop verkligheten med fiktion så blir allt väldigt smaskigt. På samma sätt gillar jag att i How I met your mother förekommer verkliga respektive till tre av de fem skådespelarna: Alyson Hannigan, Cobie Smulders och Neil Patrick Harris män har alla mindre roller i serien.
- Det är en ytterst hårfin gräns mellan att vara "Intresserad av tv-serier" och "Skvallerbesatt". Jag är på god väg att ha passerat den gränsen för länge sen.
- Serier kan vara bra och dåliga på samma gång. Jag har snart sett hela två första säsongerna av komediserien av Modern family, och jag kan helt enkelt inte komma på varför jag tycker så mycket om den. För jag borde inte göra det. Men jag har sett två säsonger på en vecka, så sannolikt gör jag det.
- Bra drama behöver humor, och bra humor behöver drama. Av den enkla anledningen att livet inte består av bara det ena. Hur hade serier som Vänner och How I met your mother klarat sig om de bara gick omkring och flabbade och var sarkastiska i tio år, utan att beröra några viktiga ämnen?
Det faktum att Netflix tror att jag är kvar i USA och därmed ger mig lägre pris gör knappast saken sämre.
Titta lugnt!
/ELIN
Ganska (O)Extreme makeover
I torsdags gjorde jag något som jag funderat på länge. I min värld finns det få saker som är så ovärda som att gå till frissan. Dels är det dyrt och dels är det väldigt dyrt med tanke på hur lite jag bryr mig om hur mitt hår ser ut (bortsett från att jag här använder ett öppet forum enbart för att prata om mitt hår). Framförallt har jag en sån rejäl kalufs att jag skulle behöva gå och klippa mig en gång i månaden för att hålla den i schack. I torsdags gick jag därför och införskaffade mig en hårtrimmer. Jag hade redan läst på en massa forum (allt från Familjeliv till Flashback) om hur otroligt svårt det är att klippa sig själv och hur fult det blir. Men min beslutsamhet var starkare än forummänniskorna. Idag spenderade jag så eftermiddagen med att trimma bort det mesta av mitt hår. Jag var så nervös till en början att jag till slut nästan var besviken över hur enkelt det var. Seriöst, efter en genomgång med trimmern hade jag nästan exakt samma frisyr som jag får efter 300 kronor hos någon med frisörutbildning.
Här är i alla fall resultatet.
Före:
Efter:
Nu utlyser jag en tävling där folk kan försöka räkna hur många klassiska Makeover-knep jag använde i dessa före och efter-bilder!!
Vissa kanske tycker att jag är dum som tar bort håret mitt i februari när det fortfarande kan komma en ny kallperiod. Men häromdan när jag stod och väntade på bussen så insåg jag att det tjocka hår jag hade gjorde att jag inte ens fick ned mössan över öronen. Mössan och håret tar ut varandra kan man säga.
Sanningen är att även en människa med noll estetisk blick enkelt kan få till en fullt hanterbar frisyr. Det är mycket i livet jag upptäcker är enklare än vad jag på förhand tror att det ska vara, och framförallt vad andra framställer det att vara.
/ELIN
PS. Det visade sig att jag inte alls slutat vara beroende av Melodifestival. Vi kan tillsammans dra en kollektiv lättnadens suck. DS.
