efteralladar

I förmiddags när jag hämtade tidningen tänkte jag skriva en Ode till landsbygden när jag insåg hur fantastiskt det är att man kan gå och hämta tidningen i pyjamas utan att en enda bil kör förbi och stirrar på en. Men sen insåg jag att de flesta som bor i stan inte behöver gå lika långt och därför är risken mindre att någon stirrar på dem alls, särskilt de människor som får tidningen direkt genom dörren (om nu inte tidningsbudet är väldigt creepy och står kvar och tittar in genom brevinkastet tills man hämtat sin tidning). Sen insåg jag att hela min idé var rätt värdelös, när en bil kom farande och jag var tvungen att springa över vägen för att slippa bli påkörd (bli påkörd i pyjamas måste ju förresten vara det pinsammaste man kan vara med om). Alltså fick jag retirera till att skriva ett blogginlägg om att jag hade kunnat skriva ett blogginlägg om det inte hade varit en sån dålig idé. Så roligt kan man ha det.

 

För övrigt har jag startat ett eget litet LAN här hemma för att kunna föra över allt jag har på en dator till en dator som jag inte har någon av dessa saker på. Visserligen är datorerna inte sammankopplade, vilket innebär att det faktiskt inte är något LAN, så där sprack det också...

 

Jag ber om ursäkt om ni kände er tvungna att läsa det här dravlet. Jag hade helt enkelt inte så mycket mer att skriva, men jag skrev det ändå.

 

/ELIN

Den här midsommaren var nästintill identisk med mina andra midsommar och ändå var den helt unik. För den här gången fick jag inte bara titta på när kullorna och masarna rodde iväg i kyrkbåtarna, jag var en av dem som rodde. Och när stången skulle resas var jag inte bara publik när kyrkbåtsföljet bar in dekorationerna till stången; för jag var med och bar det stora lövade hjärtat som också skulle hissas.

 

De flesta av mina midsomrar har spenderats i Gropen i Leksand; jag var där när majstången gick av, jag stod med alla andra och huttrade när det var så kallt att min kompis var tvungen att stå på mina fötter för att de inte skulle frysa sönder. Därför var det något av en höjdpunkt i mitt liv när jag i fredags fick ha folkdräkt på mig och vara med och ro kyrkbåt (själva rodden gick kasst och jag kommer antagligen aldrig göra om det, men det viktiga var att jag fick sitta i båten) och sen vandra genom Leksand med ett svintungt hjärta gjort av järn.

 

När spöregnet så småningom kom gjorde inte heller det något, för jag hade fått låna en regnkappa som täckte hela mig, och jag kunde lugnt stå stilla och titta på alla andra firare som skyndade sig ut ur Gropen i samma stund som majstången kommit upp. Pricken över i:t var slutligen att regnet tilltog i styrka då vi skulle sjunga nationalsången, och stod och jag började skratta åt svenskarna som rusade bort med sina paraplyer i handen under orden "Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden"...

 

Just nu händer det faktiskt saker i mitt liv, och även om dessa saker kanske är roligare att läsa om så gör de också att jag inte riktigt hinner skriva så mycket. Förra helgen var jag på equmenias riksstämma i Göteborg, där jag träffade en masa vänner, diskuterade och röstade om olika frågor. Riksstämman förtjänar ungefär tio inlägg till, för så bra var den, men det blev bara en snabbgenomgång. På väg hem från Götet mötte jag upp med min Collegelinjen-vän Nina i Stockholm, och vi hängde där ett par dagar och turistade (tittade på vaktavlösningen på slottet och åt kanelbullar och drack kaffe utanför stadshuset) innan vi åkte hem till Ockelbo. Här i Ockelbo kan man också säga att vi turistade; jag visade henne Rönnåsen med sitt klapperstensfält och utkiksplats varifrån man ser hela Ockelbo och ända bort till havet. En annan dag var vi också till Älgparken som ligger bara ett par kilometer från mitt hus, men det var första gången jag var där trots att det funnits i sex år. Pinsamt.

 

Sista dagen regnade det konstant, så då stannade vi inne och försökte göra en musikvideo till Darins låt "Why does it rain?". Lättare sagt än gjort upptäckte vi och gav up efter att ha gjort de första 15 sekunderna. Igår åkte Nina hem, och där skulle min upptagna tillvaro kunna ta slut, om det inte vore för att jag ska åka till Tua i Leksand imorgon och hänga där fram till Midsommar. Det kommer bli fantastiskt!

 

/ELIN