efteralladar

(Första inlägget på över ett halvår. Kanske måste börja inse att jag inte kan försörja mig på den här bloggen.) 

 

Jag började dagen med att titta på Skam. Sen fortsatte jag hela resten av dagen med att titta på Skam. Nu är jag färdig med alla tre säsongerna och till ingens förvåning känns det plötsligt lite tomt. Det fanns aldrig några tvivel om att jag inte skulle gilla serien, jag gillar i princip alla barn- och ungdomsserier, särskilt om de innehåller hyfsat smarta karaktärer. Nu har jag tittat och har i likhet med många andra totalt kärat ner mig i Nooras coolhet och skönhet och engagerat mig i Isaks sökande efter sig själv. Framförallt har rösterna i mitt huvud börjat prata norska, vilket är lite pinsamt eftersom jag själv inte alls kan prata norska.

 

Nu ska jag titta på Dawson's Creek! Jag undrar om jag är den enda som ledigt växlar mellan Skam och Dawson's Creek? I tonårsserievärlden är de nog varandras motsatser. Den ena serien är smart, realistisk och ständigt överraskande. Den andra dryper av klyschor, smetig musik och brådmogna tonåringar spelade av 25-åringar. Men jag känner att de tvära kasten också delvis beskriver mig själv.

 

När jag säger till folk att jag till exempel vet allt om tv-serien Glamour eller att jag är galen i Say yes to the dress (fastän jag är totalt ointresserad av brudklänningar) så blir folk förvånade. Vissa har nog en bild av mig som något slags alternativ person som bara tittar på samhällsprogram och engagerar mig i djurrätt eller något (okej, jag vet inte vad en "alternativ person" gör, så jag drog bara till med något). Till viss del kanske jag är lite så, men att utgå ifrån att en människa bara är på ett sätt är att reducera henne till en karaktär i en av de där cheesy tv-serierna utan dimensioner. Jag vet att jag snuddat vid det här ämnet förut, när jag skrev om Neil Patrick Harris, men det är viktigt för mig så jag vill ta upp det igen. Folk är inte på ett enda sätt. I samma stund som du tar dig rätten att definiera en annan människas personlighet så inkräktar du på dennes innersta.

 

Det här var inte alls det jag hade tänkt skriva om, men orden skrev sig själva. 

 

Ha de!

 

/ELIN