efteralladar

De få gånger jag bloggar märker jag att jag snöar in mig på olika tv-serier och dylikt. Anledningen till det är att jag inte har något behov av att vara privat i bloggen. När man blir äldre mildras behovet av att totalt hänga ut sig själv och sina känslor. 24-åriga Elin skulle aldrig kunna göra ett sånt här inlägg till exempel: Elin är 19 år och självutlämnande.

 

Så istället för att som så många andra blogga om mitt liv och prata om hur många gånger jag varit på gymmet den här veckan (0), vilken grym handväska jag köpt (i krokodilskinn, kostade 6000 dollar. Skitful) eller i detalj beskriva hur idiotiska jag tycker att mina kompisar är (och några inlägg senare beklaga mig över att ingen av mina kompisar vill umgås med mig) så skriver jag om Gilmore Girls, Kalle Lind och barnprogram.

 

Därför över till dagens tema: Hjalmar Hjortron. Ni som inte är bekanta med denna förtjusande herre har verkligen missat något. Hjalmar Hjortron är med i tre avsnitt av Ture Sventon-julkalendern 1989, i form av pappa och kylskåpsingenjör. Hjalmar är tankspridd, paranoid och ganska korkad. Bästa kombinationen enligt mig, och det är det som gör honom till min idol.

 

Låt mig presentera några skäl till att alla borde börja idolisera Hjalmar Hjortron och ha en bild av honom hängande på väggen med ett ljus och rökelse under:

 

1. Han har uppfunnit ett kylskåp som är topphemligt, men har trots det installerat högtalare i kylskåpet som spelar Upplands regementes paradmarsch på högsta volym så fort luckan öppnas, så att det är omöjligt att missa att han har kylskåpet framme.

2. Han är ständigt utrustad med en mätsticka som mäter hur många semlor som får plats i ett kylskåp som han inte tänker sälja.

3. Sventon, Hjortron och kylskåpsassistent Matsson (aka boven) har exakt samma färg på perukerna. Faktiskt samma färg som bäret hjortron har. Tillfällighet? 

4. Hans hem är helt inrett med kylskåp, men familjen har ändå ingen mat hemma.

5. Hjortron tar med sig mat som hans fru har gjort till jobbet, bara för att kunna kyla den i sitt magiska kylskåp och sen ta hem den igen.

6. De äter korvkaka till middag. Behöver jag säga mer? Till och med berättarrösten är skeptisk!

7. Förutom kylskåp uppfinner Hjalmar också en liten roterande julgransfot. Jag misstänker att denna detalj är med för att vi ska påminnas om att det är en julkalender vi tittar på, trots att resten av Ture Sventon i öknen är baserad på sol, hetta och pastejer med fårstuvning. 

 

 

Till sist, för att ni verkligen ska förstå Hjalmar Hjortrons briljans så får ni här ett utskrivet replikskifte som sker per telefon. Sventon har hittat barnen på sin flygande matta och ringer nu Hjortron från en telefonkiosk i Flen. Denna konversation är också anledningen till att jag fnissar varje gång jag hör talas om orten Flen.

 

Sventon: Hallå? Är det ingenjör Hjortron? Det är Privatdetektiv Sventon. Jag är i Flen. Barnen är med. De smög sig ombord på mattan.

 

(Tystnad medan Hjortron försöker förstå vad Sventon säger) 

 

Sventon. Vi är i Flen!!!

 

Hjortron, förvirrat: Jaså, i Flen? Vi undrade just var ungarna höll hus. Vi trodde att de var hos grannarna.

 

Sventon: Jag är på väg till arabiska öknen.

 

Hjortron: Nej, där har jag aldrig varit, men i Flen har jag varit en gång.

 

Sventon, otåligt: Vad ska jag göra med barnen? Jag har bråttom!

 

Sventon igen, ironiskt: Ska jag kanske ta dem med till öknen?

 

Hjortron: Ja, det skulle ju vara förfärligt vänligt om herr Sventon ville göra det. Bara de är tillbaks till måndag. Och har varmt på sig på fötterna. Annars blir mamma så orolig. Hur länge stannar herr Sventon borta?

 

Sventon, blir avbruten av barnen: Ett ögonblick.

 

Hjortron: Jaså, bara ett ögonblick. Ja men då går det nog bra, antar jag.

 

Sventon ger upp.

 

 

Om du fick mersmak av detta så finns hela Ture Sventon på Öppet arkiv.

/ELIN