efteralladar

Igår tog jag ett viktigt steg i min frigörelseprocess. Det var så att säga "Ett litet steg för människan och ett stort steg för mänskligheten". Steget bestod i att jag köpte mig en burk med jordnötssmör. Det kan verka lite konstigt, men jag ska förklara historien bakom det:

För några år sen, kanske åtta eller så, så köpte min mamma och pappa en burk med jordnötssmör. Jag och mina syskon åt av detta jordnötssmör och kände det som om vi kommit till himmelen. En väldigt onyttig och gomfastklistrad himmel, men ändå. Det var SÅ gott! Men när burken var slut ville de inte köpa mer jordnötssmör för att det inte var nyttigt. Flera gånger sen jag flyttade hemifrån har min blick dragits till jordnötssmöret i affären, men mitt samvete (som i det här fallet har min mammas röst) sa åt mig att det var onyttigt och att jag inte skulle köpa det. Men igår när jag var på Konsum (Jag är ju medlem i Konsum och då vill man gärna vara lite solidarisk (För er som inte sett/kommer ihåg Macken: det är ett citat från Macken)) så tog jag alltså det stora steget och köpte mig en burk ekologiskt jordnötssmör. När jag kom hem bredde jag lite på mackan och det smakade ljuvligt! Det smakade som Snickers, förutom att det totalt fastnade i gommen, vilket var ganska irriterande.

Det var meningen att jag skulle knäppa kort på burken, men så kom jag på att det skulle kunna uppfattas som reklam för Green Choice Creamy Pea nut butter och så kan vi ju inte ha det. Därför bredde jag på det på en macka i stället, som jag nu är tvungen äta upp. Osis...

Vid det här laget kanske ni har märkt att jag gillar parenteser. Det beror på att när jag skriver så skriver jag som jag pratar, och när jag pratar så kommer jag hela tiden på en massa inlägg jag vill göra som ofta avviker från ämnet, och i skrift blir det ofta till parenteser. Det är helt enkelt något man får vänja sig vid om man ska läsa vad jag skriver. Det är en del av tjusningen med mig!

/Elin