Sommarjobb

I tre veckors tid tjänar jag pengar på att bada, äta mashmallows, sova i tält och sjunga sånger. Alltså sånt jag skulle göra ändå på sommarlovet. Jag är lägerledare på ett dagläger utanför Sandviken och det är ohyggligt kul. Jag ska leka, skälla, hindra barn från att drunkna, osv. Varje vecka avslutas med en övernattning i tält och det var det jag gjorde i natt. När jag har varit på läger förut har det alltid känts som att lägret har varat en evighet och att en massa saker borde ha hänt i världen medan jag varit borta. Så kände jag när jag kom hem i eftermiddags också. Fascinerande att sova borta en natt och sen förvänta sig att tredje världskriget ska ha brutit ut medan man var borta. Men det är så det känns. Man hinner med så mycket på en dag och ändå går allt snabbt. Det är den vanligaste kommentaren om läger, inte bara från mig. I går hann jag till exempel med att gå fem kilometer, grilla korv, äta två mellanmål, åka häst och vagn, bada, dra upp och skjuta iväg x antal kanoter, sätta upp ett tält, äta hamburgare, ha lägerbål, grilla mashmallows, läsa bok i det ljusa tältet och sen försöka somna med en rot tvärsöver ryggen. Hjälp vad mycket mat jag verkar ha ätit...

Varje upplevelse ska ha ett soundtrack och även om den här kanske inte är så munter så har den ändå en somrig känsla: Summerbreeze med Johnossi.

I morgon väntar mors födelsedag och midsommarfirande i Leksand. Är kanske femtonde gången jag besöker den där gropen och jag börjar nästan kunna det där nu. Jag har varit med på allt. 98 när majstången gick av, ett annat år då det var så kallt och blött att Martina fick stå på mina fötter halva tiden för att de inte skulle förfrysa, en tredje gången när vår traditionella glasskiosk till vår stora förskräckelse var stängd! Men också soliga dagar med 25000 personer i en gräsgrop och sen grillning utanför grannarnas husvagn. Då vet man att det är sommar. Man vet också att det är sommar när man lyckas prata om grillning fem gånger i ett blogginlägg...


Glad midsommar vänner!

/ELIN

Boktipset: Imorgon när kriget kom

Imorgon när kriget kom handlar om sju australiensiska ungdomar som åker bort och campar i vildmarken i fem dagar. När de kommer hem igen har en fiende armé intagit landet och tillfångatagit deras familjer. Hundar och får ligger döda på gårdarna och den vanliga trafiken har bytts ut mot pansarvagnar och militärgröna lastbilar. De sju tonåringarna måste bli rationella och fundera på vad de ska göra, dels för att slippa bli fast och dels för att hindra fiendernas framfart.

Det bästa med de här böckerna är att de beskriver verkliga människor. De är inga allvetande actionhjältar som tar varje motgång med en axelryckning. De frågar sig gång på gång vad som är rätt och fel, och vad som ger dem rätten att döda andra människor. Jag har läst psykologi, om Posttraumatisk stress och det är fascinerande hur man ibland får se att de verkligen är det de lider av. Det är mardrömmar, hysteri och oro om vartannat. 

På sju dygn (det känns som att sju är ledordet här), sedan jag kom hem, har jag hunnit läsa drygt tre och en halv av de sju böckerna. Ganska bra om jag får säga det själv. Jag gråter, skräms och skrattar (dock inte så ofta). Dessutom har jag ätit ett halv kilo frukostflingor... Nu ska jag spela alfapet!

Livet på en pinne

Med eld i baken rusade jag iväg till järnvägsstationen. Tåget mot Sundsvall anlände samtidigt som jag och efter att ha hämtat ut biljetten sjönk jag lättad ner på ett säte och hoppades för allt jag var värd att jag inte hade glömt något i lägenheten. I så fall skulle jag bli tvungen att åka tillbaka fastän jag planerat för att slippa göra det. I vilket fall som helst kom jag med alla tåg som planerat och spenderade helgen i Stockholm på equmenias riksstämma. Fyra dagar med långa förhandlingar (inklusive ett av mig inlämnat förslag som hela riksstämman antog), flummiga diskussioner (om bland annat Eva & Adam och skolminister Jan Björklund) och en hel del tunnelbaneåkande. Lantisen har nu blivit lite mer hemmastadd i Stockholm och vet numera exakt hur det känns att åka tunnelbana hem klockan elva en fredagkväll: Finemang! Öh, nej.

Nu har jag kommit hem till det tropiska Ockelbo. 30 grader var det i dag och jag hade fullt sjå med att försöka andas. Nu upptäckte jag också att jag igår hade tre gånger fler bloggläsare än jag brukar, vilket är väldigt underligt med tanke på att jag inte skrivit något den senaste veckan. Bättre kommer det nog inte bli framöver. Vädret och lyckan över att ha sommarlov får mig att förakta datorn och jag tillbringar hellre mina dagar med att läsa Imorgon när kriget kom på en av våra tre altaner (skryt). Jag ska också under sommarens lopp gå på 60-årskalas, diamantbröllopsfest, guldbröllopsfest, jobba som lägerledare, sova i tält fyra veckor i sträck och semestra med familjen. Men framförallt ska jag bada, bada, bada och bada. Tack för mig.

/ELIN

RSS 2.0