"Elin, du är...Mycket"

Gårdagen var extremt aktiv och extremt flummig. Först satt jag och skrev uppsats i sex timmar, sen gick jag och sa upp min lägenhet. Jag kom hem tjugo i fem och hade en kvart på mig att äta en tallrik fil till middag innan jag gick till kyrkan för att få skjuts ut till vår hajkrekning. Min lycka var total när vi var tvungna att ta två färjor på Storsjön för att ta oss till Järsta, platsen där vi ska ha hajk i juni. Att åka båt är bland det bästa jag vet, det ger en sån frihetskänsla.

Tre timmar senare hade vi tittat på den fantastiska byn Järsta, hittat den ultimata tältplatsen och lärt oss allt om Järstas historia och den berömda Marbymattan. Jag hade dessutom klämt i mig en massa knäckeböd och en stor kopp kaffe, så följaktligen var mitt humör på topp och käften gick i ett på mig. När vi väntade på den första färjan hem upptäckte jag en handduk som hängde på ett räcke. Naturligtvis inspirerade detta till filosofiska tankar om vem som hängt handduken där, varför, och om personen som hängt den där möjligen höll utkik efter om någon skulle ta handduken, därefter slå upp registreringsnumret på bilen hos Trafikverket, se vem som äger bilen, hitta telefonnumret och ringa till handdukstagaren bara för att undersöka motiven till att ta en gammal äcklig handduk som hänger på ett räcke.

Ungefär här började mina medresenärer tröttna på mig. Väl på färjan blev jag jättelycklig och ville spela upp Titanic-scener, något ingen annan ville. Dock fick jag snart ett utbrott och gallskrek i fören "I'm the king of the world!". Därefter ville jag dansa jenka. Ungefär här konstaterade en av mina scoutledarkompisar: "Elin, du är...Mycket".

Till slut kom vi i alla fall tillbaka till Östersund, men eftersom jag var hembjuden till Elise på cheesecake och te gick jag till henne istället för hem. Låt mig beskriva hur det går till när Elise och hennes mamma tittar på tv: De är så otroligt engagerade i allt som händer. Det gäller oavsett om vi tittar på CSI eller reklamavbrotten där emellan. Ingen annanstans har jag varit med om att en människa skriker "Dumma unge" så fot en specifik reklam börjar, eller att två personer bestämt konstaterar "Så där skulle Stig aldrig göra" när den nya ICA-reklamen inte är som de vill ha den.

Jag fick under CSI chansen att presentera två av mina viktigaste teorier. En av dem kom jag på i stunden, den andra har jag ägnat ganska mycket tid åt att fundera på:
  1. Det syns på medelålders män på tv om de är gifta eller inte. Det har inget med ring på fingret att göra, utan de är helt enkelt ganska tråkiga och har alltid mustasch.
  2. (Och den här förstår jag faktiskt själv hur idiotisk den är, jag är inte lika dum som jag ser ut:) Man kan efter vad en människa har för efternamn avgöra vad denne har för kön.

Den andra teorin grundar sig på min korridor: På dörrarna står bara efternamnen på folk, och jag är helt säker på vilka som är tjejer och vilka som är killar. Till exempel heter min närmaste granne Wretman, och det vet ju alla att det är ett tjejefternamn. Visserligen motsägs detta faktum i och med att 1. Jag har sett Wretman och han är en kille och 2. Den enda jag hört talas om tidigare som hetat Wretman är Tore Wretman, och han var också en man. Men de här är givetvis undantagen som bekräftar regeln.

 

Kvällen avslutades med att jag stod i dörren och skulle gå hem och Elises mamma presenterade sin egen teori om att Olle i Mors lilla Olle inte är någon femåring utan en stilig ung man, och att Elise som älskar blåbär och har en brun onepiece i själva verket är björnen i Mors lilla Olle. Alltså är frågan: Vem är Elises Olle i livet? Den här teorin utgår ifrån att Olle och Björnen har ihop det på något vis och eftersom jag är ganska hämmad som person tycker jag att den tanken är ganska motbjudande. Men det är ju bara jag.

 

Där var den lilla kortfattade beskrivningen av min dag. Simma lugnt!

 

/ELIN


Bingo!

Jag sitter och gör en bingobricka inför min mammas femtioårskalas i sommar. Ni vet, när man får en lapp med rutor på och så ska man till exempel hitta "Någon som klappat en delfin" eller "Någon som bott i Tranås". När det gäller såna här lekar är det viktigt att man känner sin publik. I det här fallet innebär det att se till att ha fler exempel i stil med "Har jobbat som pastor" än "Har druckit bodyshots". Martina föreslog till och med att jag skulle ha en ruta som sa "Någon som inte gått på bibelskola". Även om just den är en gnutta överdriven så illustrerar det ganska bra hur man måste tänka med de gäster som kommer på mammas fest. Har någon förslag på andra roliga saker man kan ha med så är det välkommet! Det ska vara blandade exempel så lås inte fast er vid vad jag just skrev.

För övrigt händer det inte så mycket i mitt liv just nu, det är därför jag inte bloggar så mycket. Jag pluggar inte så mycket, städar inte så mycket, jag blir vansinnig på J:et på min dator som håller på att ge upp, och ser fram emot att åka på riksstämma på lördag. Det mest spännande jag gjorde igår var att laga åtta strumpor. Alla mina strumppar utom ett var trasiga så det var dags att ta tag i det. Nu är det fixat. Oj, jag blir uttråkad bara att skriva om det här...

Ja ja, jag ska försöka se till att ta kort i helgen i alla fall, så att jag fåt något nytt att säga (ja, jag vet att det bara är söndag och därmed en vecka kvar till helgen men man får väl se framåt lite?. Tills dess kan ni roa er med att fundera på min strumpor. Det ska jag göra.

Tjingeling
/ELIN

Perfekt

Låt mig beskriva en perfekt eftermiddag. Efter att inte ha fått så mycket gjort går du från universitetet ner på stan. Av gammal vana går du in en sväng på statsbiblioteket. Det första underbara som händer är att du upptäcker att alla tre Sagan om Ringen-filmerna för första gången finns inne på hyllan, så självklart lånar du dem direkt. Därefter går till lådan där de säljer ut barnböcker för fem kronor styck. Där hittar du någon lagom trevlig tonårsroman som du tar med dig till en av fåtöljerna. Eftersom du inte vet om den är bra sitter du i fåtöljen och läser en stund för att komma på om den är värd fem kronor och en plats i den redan fulla bokhyllan hemma. Nu kommer vi till det alldeles helt underbara:

Sen sitter du i den där fåtöljen i tre timmar och bara läser. Du ser ingen annan människa, du tittar inte ens upp, du har bara nacken i exakt samma position och läser de 250 sidorna. Inte för att boken är det mest briljanta du någonsin läst (tjej blir kär i tjejkompis, råkar strula till det med kompisens bror, hittar en 84-årig lesbisk mailkompis på internet, och så slutar det ganska lyckligt. Ja ni vet, som tonårsböckerna brukar vara). Men det finns en magisk känsla i att sitta och läsa det vardagliga språket och för en stund få leva i någon annans universum. En sextonårig, ganska normal tjejs universum. Du behöver inte ens ha skuldkänslor för att du inte gör något vettigt, för du vet att du inte hade gjort något vettigt även om du hade gått hem.

De sista tjugo sidorna fick du tyvärr stressa igenom, eftersom biblioteket skulle stänga, men du är ändå sprudlande lycklig när du går till Konsum. Och så, när du har varit på Konsum och bestämt dig för att göra palt någon dag, och kommer hem med dina sju potatisar, så hittar du ett paket i din postbox. Presenten till dig själv som du beställde på din födelsedag och som består av två filmer du är otroligt sugen på att se och en säsong av en tv-serie som du av någon outgrundlig anledning tror att du kommer tycka om (för den som är intresserad köpte du Amelie från Montmartre, I love Philip Morris och Höök, allt till det nätta priset 227 kronor). Du sätter dig ner i din lägenhet, äter lite macka med tångkaviar på och ser på tv. Så är allting fulländat.

/ELIN

Elin 21 år

Dagen började med att jag gick upp och tittade på rättegången mot Breivik i fyra timmar. Festligt värre. Dessutom städade och diskade jag ett bra tag, för att liva upp stämningen lite grann.

Efter fem kom i alla fall Elise hit på "kalas". Kalaset bestod i att vi först tittade på Project Runway (som hon hatar men som vi ändå alltid ser på eftersom hon lyckas komma hem till mig just när det visas) och jag fick en bok med Romeo och Julia i pjäsform som hon köpt för tjugo kronor och aldrig orkat läsa (det kan låta som en pik till henne, men var snarare en intressant detalj i sammanhanget, eftersom jag inte förväntade mig en present eftersom jag aldrig gett henne någon). Sen började det sedvanliga filmtittandet. Den här gången blev det Eva och Adam - Fyra födelsedagar och ett fiasko, Masjävlar och två avsnitt av Vi på Saltkråkan. Därutöver hade Elise tagit med sig en hel väska full med foton från sin uppväxt, för att kontra mitt fotoalbumsvisande från förra filmkvällen. Kortvisningen tog cirka två timmar och jag lärde mig bland annat vem i hennes scoutkår som hade långt hår och vilken hajk som "nästan var i Partille". Dessutom fick jag se cirka tjugo bilder på olika troll i Sälen, i olika årstider och med olika familjemedlemmar bredvid. Tänk vad mycket det finns i världen som man inte visste något om!

Till sist hade vi umgåtts i nio och en halv timme (begreppet "filmkväll" har utvidgats en smula under det senaste året) och Elise kom på att hon skulle till skolan före tio på morgonen. Vid det laget var vi så pass trötta att dagens citat blev:

"Jag känner människor som har läst manga"

Detta vred vi oss av skratt åt. Bara en kvart senare har jag svårt att minnas varför. Nu är i alla fall födelsedagen över. Jag tackar ödmjukast för gratulationerna och ber att få tillönska er en god natts sömn.


Ananaspajen jag bakade som tårta. Magiskt god om jag får säga det själv, och det får jag eftersom det inte är mitt recept. Receptet kommer från boken "Favoritrecept från Ockelbo" som jag varmt kan rekommendera. Den kom ut för fjorton år sen och säljs inte längre, men hade den gjort det hade jag tipsat er om att köpa den. OBS! Det är inte meningen att den ska vara 2/3 pajform stor, utan vi har ätit av pajen. Bara så att ingen lägger ner tid på att försöka forma sin paj lika som min för att den ska bli lika magiskt god.

/ELIN

Om att vara demokratinarkoman

Det finns få saker som får en att känna sig lika viktig som att vara med på ett styrelsemöte. Det skulle i så fall vara att veta att man är röstberättigad i styrelsen och blir lyssnad på när man pratar. Jag älsar styrelsemöten! Jag älskar årsmöten! Det är så galet roligt att diskutera och uttrycka sin åsikt. När det är så här trevligt folk som det oftast är i de sammanhang jag är med är det otroligt härligt. Även när man som tjugoåring (i två timmar till är jag tjugo, så det så!) sitter och argumenterar emot en gammal styrelseräv (och indirekt anklagar honom för att vara en bakåtsträvare) är det väldigt trevlig stämning.

Det roligaste jag ska göra den här våren är att åka på equmenias riksstämma vid Sista april-helgen. För fjärde året i rad är jag ombud på riksstämman och jag kan knappt vänta! Inte bara för att det är roliga gudstjänster och konserter, utan för att jag får sitta på en stol i timtals och sätta mig in i olika ämnen. Dessemellan kommer det upp några roliga typer till talarstolen (de är där mest för att det finns en godisskål på talarstolen) och argumenterar hårt för frågor som alla i hela rummet redan är överens om, utan att de förstår det. Sen finns det ju också de frågor som vållar debatt, och då gäller det att springa runt på påverkanstorget och prata med alla som kan tänkas veta något om ämnet, och sen skriva en motion som i ögonblicket man skriver den verkar fantastiskt nyskapande och smart, men när det ska röstas verkar antingen banal eller totalt orealistisk.

/ELIN

Orsa kompani lovar ingenting bestämt

Folk säger ofta att jag skriver precis som jag pratar och att jag pratar precis som jag tänker. Om jag då skulle börja skriva precis som jag tänker och göra ett helt blogginlägg med bara det som faller mig in så borde det ju bli alldeles ypperligt bra. Tror jag. Därför tänkte jag nu berätta en historia om en unge som inte ville sitta upp i sin vagn och inte kunde bli något oavsett hur mycket hon ville det. Hennes f... Okej det där var bara korkat, jag försökte göra en sån där historia som en person får börja och sen får nästa fortsätta tills det blir alldeles knasigt. Det hade nog gått ganska bra att göra det själv också förutom att jag inte har så värst mycket fantasi. Men när vi gjorde det på Sjövik handlade den om en snigel som var rosa med svarta nitar och hade ett kylskåp. Eller så var det kylskåpet som hade nitar eller var rosa. Idag har jag i alla fall pratat med mormor som lärde mig ett nytt uttryck: Orsa kompani lovar ingenting bestämt. Fastän hon sa det som om jag borde kunna det och jag sen lyckades googla fram förklaringen (något mormor var imponerad av att jag hann göra medan vi pratade) så fattar jag inte riktigt vad det betyder. Det handlar om soldater och brännvin i alla fall. Allt jag vet om orsa är egentligen björnparken och att mormor och morfar förlovade sig där. Men det har väldigt lite med kompanier att göra. Och ännu mindre med brännvin. Jag har förresten blivit helt besatt av P3 dokumentär, och ju smaskigare historier desto bättre. Alltså funkar det inte med bara spioneri och nazism, ordentliga mord måste det vara, eller bara att folk dör på läskiga sätt. Mina favoriter har hittills varit Tjörnbrokatastrofen (en bro rasar och flera bilar kör rakt utför stupet i mörkret utan att se att det inte finns någon bro där), Sjukhusmorden (en ung kille som jobbar på ett sjukhus går omkring och förgiftar minst 11 personer) och Estonia (ja, ni vet, Estonia).

Där har vi texten som jag just skrev. Ska vi då göra en narrativ analys på denna text, som alltså visar vad som fanns i mitt huvud de senaste minuterna så hittar vi följande ledord:
  • Snigel
  • Nitar
  • Kylskåp
  • Mormor
  • Orsa
  • Brännvin
  • Björnpark
  • Mord

Nu råkar det dock vara så att jag aldrig lyssnat så noga på föreläsningarna och har därför inte en aning om hur man utför en narrativ analys, men är det någon annan som har ett förslag på vad den här texten egentligen vill säga så är ni välkomna att bjuda mig på lunch och förklara.

 

Hej svejs

 

/ELIN


We built this city

Världens snyggaste tröja anlände i mitt postfack idag:



T-shirten var en present till alla som byggde tält på jamboreen. Titta särskilt på den fina (oranga) byggarhjälmen som legogubben har på sig! Det är rörande. Här är för övrigt staden vi byggde (snodd bild, jag fick sällan åka helikopter över lägret):



För den som är intresserad kan jag tala om att det stora vita tältet längst upp till vänster var min arbetsplats (det var där kungen hängde), i den lilla skogsplätten i mitten stod det höga skitäckliga tornet som var byggt av enbart slanor och rep (och eventuellt lite spik), den stora klungan med vita tält föreställer centrum, med torg och restauranger och allt, och allra längst upp till höger bodde och åt jag. Kan tillägga att det tog en bra stund att gå till jobbet varje morgon...

Oj, nu fick jag en nostalgiöverdos av att titta på gamla bilder och läsa min loggbok. Särskilt fint var det att läsa om kvällen då jag och Tua satt i tältet hela kvällen och tänkte på våra bästa Harry Potter-ögonblick, och sen i ren och skär lycka fick låna Emils Harry Potter och hemligheternas kammare-bok. Jag läste högt för Tua, och såklart så somnade hon. Folk brukar göra det när jag läser högt. Jag har inte kommit på än om det är bra eller dåligt...

/ELIN

9 påsklärdomar

  1. Påskgodis + Födelsedagskalas = Magknip.
  2. Ska man åka tåg och vara borta (hemma) minst en månad är det en fördel att ha plånbok med sig.
  3. Det är svårare att gömma påskägg för sina barn när de är tjugo+ år gamla än när de är fem.
  4. Det går att gråta till vilken film som helst i världen. Igår Fyra bröllop och en begravning och Livet är en schlager.
  5. Han som spelar Gollum är andreregissör i Bilbo-filmen som kommer i vinter.
  6. Det är ganska onödigt att söka till folkhögskolor man inte vill gå på.
  7. Det går att göra Janssons frestelse som smakar precis som Janssons frestelse utan att ha någon fisk i. Mums!
  8. "Dymmel" som i Dymmelonsdag betyder en träkläpp som man satte i kyrkklockan för att den skulle låta mindre under påsken.
  9. Jag är bäst på alfapet.

Vad har ni lärt er i påsk? En ny påskpsalm kanske? Eller att det går att få in 28 chokladägg i munnen?

/ELIN


Vårkänslor och tvångstankar

Först och främst vill jag rekommendera alla som är intresserade av mina förehavanden att läsa det här inlägget: "Här är mitt rum, här är min smutstvätt. Åh åh, där är Noblesseasken!". Dels för att det ger en väldigt detaljerad beskrivning av vad jag gjorde och utsatte min kompis för i tisdags, och dels för att Elise behöver fler bloggläsare.

Jag har åkt till Ockelbo för att fira påsk. Det fina med att åka hit är att det till skillnad från Östersund kan likna vår ute. I rättvisans namn var det faktiskt vår ett tag i Östersund också, jag såg för första gången en massa tussilago till exempel. Men sen kom det snö igen och la sordi på vårkänslorna. När det blir vår har jag tre stycken tvångstankar, saker som jag bara måste göra just för att det är vår. Det första är att jag måste hoppa hopprep, det andra är att jag måste hoppa hage och det sista är att jag måste plocka tussilago i ett specifikt dike. Tussilagoplockandet är inte så konstigt, men rep- och haghoppandet har nog med mitt barnasinne att göra, och att jag älskar ljudet av grus under skorna när snön och isen smält bort.

Ett annat bevis på att jag älskar våren är att det alltid är då jag tar fram kameran och knäpper kort på naturen. Det är inte medvetet så att jag tänker "Nu är det vår, nu ska kameran fram!", det råkar bara bli så att jag är på gott humör och är ute mycket vid just den tiden. Därav har jag också vid det här laget ganska många foton på just gula gräsmattor, kala buskar och översvämmade kohagar. Det som de här bilderna har gemensamt är att de är roliga att ta men oändligt tråkiga att titta på.

Nu ska jag i alla fall visa upp ett litet galleri av bilder, tillika orsaker till att komma hem till påsk:

Bilder jag tagit idag, tillika orsaker att komma hem till påsk:


Ett sökande efter träningskläder blev till något som snarare liknade second hand-shopping i familjens garderober. Bland annat hittade jag pappas gamla flanellskjorta. Superfin på mig, tänkte jag, och förbereder mig nu för att be honom låna ut den.


Att spela basket ute på gården är inte fullt lika förenat med tvångstankar utan något jag gärna gör ändå. OBS! Bilden är inte arrangerad, utan bollen rullade naturligt och lade sig i gropen mellan de två buskarna! Åtminstone hade den gjort det om den gjort som jag sa till den från början.


Pappas krokusar.

Och, såklart:

Internetuppkopplingen. Här är routern fint placerad mellan soffan och den blommiga spaden, framför jordgloben (för övrigt iförd hatt, som alla mer belevade jordglober) och under den stålsträngade gitarren.

Jag tillönskar er härmed en Glad Påsk och en fortsatt fridfull Stilla Vecka.

/ELIN

Den här veckan har jag bestämt mig för att gifta mig med...

1. Colin Firth. Det bestämmer jag mig för ganska ofta, men nu är det på riktigt!

2. Molly MCDonald i Karl för sin kilt. Hur arg hon än är har hon alltid glimten i ögat. Helt underbar och ganska tokig person. Så vill jag vara när jag blir gammal.

3. Tomas La Cour i Mordkommissionen. Den mannen lever ständigt i gränslandet mellan genial och helt galen. Jag vet inte om ni minns Mordkommissionen, men han utreder i alla fall brott genom att försöka rekonstruera dem. Han lever sig in i offrets eller mördarens roll, ibland får han syner och ibland ligger han utslagen i flera dagar och vaknar upp och blir huvudmisstänkt för att ha hängt någon.

Så med andra ord har jag mitt på det torra.

/ELIN

RSS 2.0