efteralladar

Gårdagen var extremt aktiv och extremt flummig. Först satt jag och skrev uppsats i sex timmar, sen gick jag och sa upp min lägenhet. Jag kom hem tjugo i fem och hade en kvart på mig att äta en tallrik fil till middag innan jag gick till kyrkan för att få skjuts ut till vår hajkrekning. Min lycka var total när vi var tvungna att ta två färjor på Storsjön för att ta oss till Järsta, platsen där vi ska ha hajk i juni. Att åka båt är bland det bästa jag vet, det ger en sån frihetskänsla.

Tre timmar senare hade vi tittat på den fantastiska byn Järsta, hittat den ultimata tältplatsen och lärt oss allt om Järstas historia och den berömda Marbymattan. Jag hade dessutom klämt i mig en massa knäckeböd och en stor kopp kaffe, så följaktligen var mitt humör på topp och käften gick i ett på mig. När vi väntade på den första färjan hem upptäckte jag en handduk som hängde på ett räcke. Naturligtvis inspirerade detta till filosofiska tankar om vem som hängt handduken där, varför, och om personen som hängt den där möjligen höll utkik efter om någon skulle ta handduken, därefter slå upp registreringsnumret på bilen hos Trafikverket, se vem som äger bilen, hitta telefonnumret och ringa till handdukstagaren bara för att undersöka motiven till att ta en gammal äcklig handduk som hänger på ett räcke.

Ungefär här började mina medresenärer tröttna på mig. Väl på färjan blev jag jättelycklig och ville spela upp Titanic-scener, något ingen annan ville. Dock fick jag snart ett utbrott och gallskrek i fören "I'm the king of the world!". Därefter ville jag dansa jenka. Ungefär här konstaterade en av mina scoutledarkompisar: "Elin, du är...Mycket".

Till slut kom vi i alla fall tillbaka till Östersund, men eftersom jag var hembjuden till Elise på cheesecake och te gick jag till henne istället för hem. Låt mig beskriva hur det går till när Elise och hennes mamma tittar på tv: De är så otroligt engagerade i allt som händer. Det gäller oavsett om vi tittar på CSI eller reklamavbrotten där emellan. Ingen annanstans har jag varit med om att en människa skriker "Dumma unge" så fot en specifik reklam börjar, eller att två personer bestämt konstaterar "Så där skulle Stig aldrig göra" när den nya ICA-reklamen inte är som de vill ha den.

Jag fick under CSI chansen att presentera två av mina viktigaste teorier. En av dem kom jag på i stunden, den andra har jag ägnat ganska mycket tid åt att fundera på:

1. Det syns på medelålders män på tv om de är gifta eller inte. Det har inget med ring på fingret att göra, utan de är helt enkelt ganska tråkiga och har alltid mustasch.
2. (Och den här förstår jag faktiskt själv hur idiotisk den är, jag är inte lika dum som jag ser ut:) Man kan efter vad en människa har för efternamn avgöra vad denne har för kön.

Den andra teorin grundar sig på min korridor: På dörrarna står bara efternamnen på folk, och jag är helt säker på vilka som är tjejer och vilka som är killar. Till exempel heter min närmaste granne Wretman, och det vet ju alla att det är ett tjejefternamn. Visserligen motsägs detta faktum i och med att 1. Jag har sett Wretman och han är en kille och 2. Den enda jag hört talas om tidigare som hetat Wretman är Tore Wretman, och han var också en man. Men de här är givetvis undantagen som bekräftar regeln.

 

Kvällen avslutades med att jag stod i dörren och skulle gå hem och Elises mamma presenterade sin egen teori om att Olle i Mors lilla Olle inte är någon femåring utan en stilig ung man, och att Elise som älskar blåbär och har en brun onepiece i själva verket är björnen i Mors lilla Olle. Alltså är frågan: Vem är Elises Olle i livet? Den här teorin utgår ifrån att Olle och Björnen har ihop det på något vis och eftersom jag är ganska hämmad som person tycker jag att den tanken är ganska motbjudande. Men det är ju bara jag.

 

Där var den lilla kortfattade beskrivningen av min dag. Simma lugnt!

 

/ELIN