Nyckeln vid Cirkelns slut

I eftermiddags kom jag på att jag skulle läsa sista halvan av Nyckeln, en bok jag la ifrån mig för ett år sen i rädsla för att den inte skulle sluta väl.
 
Sju timmar, fyra hundra sidor och många tårar senare la jag ifrån mig boken och insåg att det var dags att gå och lägga mig. Nyckeln är sista delen i ungdomstrilogin Cirkeln (eller Engelsforstrilogin som serien egentligen heter). Den handlar om några tonåringar som får reda på att de är häxor och måste rädda världen. Men som vanligt när jag läser fantasy är jag inte helt intresserad av de faktorer som består av häxor, magiska tecken, telepati och sånt. Istället blir jag helt fast i alla karaktärer och deras relationer.
 
Det är tydligt att författarna med hjälp av dessa böcker vill göra upp med sina tonår, och då gör man som läsare samma sak. För i boken tvingas bitchen, tönten, plugghästen, slampan, freaket och den snälla tjejen lära känna varandra på djupet. Lära sig att allt inte är som det ser ut att vara. Men inte på något cheesy sätt där mobbaren och mobboffret sätter sig ner och pratar, gråter ut och sen är allt perfekt. Alla är skitjobbiga mot varandra. Hela tiden. Vilket är sjukt befriande!
 
De bråkar om hur de ska rädda världen, varför och om de över huvudtaget ska göra det. Det finns ju så många viktigare saker att ägna sin tid åt. Som att flörta med sitt ex, röka på hemma hos ett äckel eller använda sin makt för att kontrollera hela skolan! 
 
Jag är fortfarande så inne i den här boken att jag inte kan skriva mer utan att avslöja slutet på hela trilogin. Men den är helt fantastisk i alla fall, och alla borde läsa den, oavsett om man dras till eller ryggar tillbaka inför ord som familjaris och psykokinesi. Jag ska i alla fall läsa allt igen så snart jag kan. Men då kanske jag ska läsa en liten bit i taget och inte upptäcka först sent på kvällen att det varit sommarvärme hela dagen. Till mitt försvar satte jag mig faktiskt ute på balkongen och läste i tio minuter när jag kommit på det.
 
/ELIN
 
PS. Japan var bra, om någon undrade. Mycket folk. Många tågresor. Jag köpte ett par hängselbyxor. DS. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0