efteralladar

Enligt min åsikt innehåller sociala medier alldeles för mycket skryt och uppvisning av folks fina sidor. Det är hemlagade middagar, träningsresultat och välkammade luggar. För att skapa lite balans i detta ska jag nu berätta om den senaste gången jag var riktigt, riktigt korkad. Nämligen för 24 timmar sen. Jag har säkert varit korkad efter det också, men i så fall har jag inte insett det ännu.

 

Igår kväll när jag skulle sova lyssnade jag som vanligt på Pang Prego. Pang Prego gick ju på radio för fem-åtta år sen, men då lyssnade jag aldrig på det. Jag är inte heller säker på att jag hade gillat den sortens humor då. Men nu är jag besatt. Jag lyssnar varje ledig stund, och har kommit igenom omkring 100 avsnitt på en månad. I alla fall, de spelade upp en av mina favoritdelar av programmet, nämligen Jesper Rönndahls skojiga sång "Är det en mango". Den går så här:

 

 

(klippet är 8 sekunder långt, så du orkar nog klicka på länken och lyssna)

 

Jag hörde sången första gången för ungefär två veckor sen. Sen körde de den igen i ett annat avsnitt som jag lyssnade på i onsdags morse. Hela den förmiddagen hade jag den på hjärnan. Eftersom den inte är lång kan ni förstå att jag hann sjunga den i huvudet rejält många gånger på en förmiddag.

 

Och trots detta, så förstod jag inte skämtet. Jag är helt ärlig nu. I mitt huvud såg texten ut så här:

 

Är det en mango? Är det en mango? Är det en mango? Nej, nej. Är det en pappa? Ja.

 

Och jag tyckte fortfarande att det var hysteriskt roligt. När jag tänker efter så kanske jag tyckte att det var roligt just för att det var helt meningslöst. Lite "Rosa elefanter som var ute och flög"-syndromet; poängen är att det inte finns någon poäng.

 

Så låg jag och skulle somna igår kväll. Jag sjöng sången i huvudet och plötsligt klickade det till för mig. Ordet Papaya visade sig som i en uppenbarelse. Jag brast ut i ett hysteriskt gapskratt som säkert skrämde slag på de eventuella grannar som hörde det. Jag var liksom i chock över att jag varit så korkad.

 

Hela den här upplevelsen (ja, jag kallar det för upplevelse, ni får tycka vad ni vill!) är kanske ett tecken på att jag just nu ser allt som Jesper Rönndahl gör som briljant. En person som kan vara med och skapa såväl Hej domstol som Pang prego, vinna På spåret och göra ett urkul sommarprogram, han kan väl inte göra en sång om en mango som inte är rolig? Nej, just det. Då måste jag skratta åt den och sjunga den i flera veckor, även om jag är för dum för att förstå den. Det säger sig självt.

 

Nu vill jag uppmana alla andra att visa på internet hur korkade ni är. För att inte tala om hur fula och elaka ni kan vara. Det skulle lätta upp stämningen en smula.

 

/ELIN