efteralladar

Snart har jag bott i Söderköping i två år. Två år har gått utan att jag lärt känna en enda person i den här staden. Man skulle kunna säga att jag inte satt ner mina rötter här.

 

Förut såg jag uttrycket "rotlöshet" som något nedsättande. Rotlösa människor är de som ständigt reser, de som testar gränserna för att de inte vet var de har sig själva. Rotlöshet är att ständigt ha något oroligt och vilset i blicken.

 

På två år har jag inte på ett tillfredsställande sätt lyckats förklara för någon varför jag flyttade till just Söderköping, en liten sommaridyll som under större delen av året är ganska tyst och öde. Mitt svar blir alltid "Jag skulle ha någonstans att bo". Det är ett helt igenom uppriktigt svar, men det verkar inte räcka. Och kanske är det okej. Hur kul vore det egentligen om mitt liv kunde förklaras med ett par meningar?

 

Ju mer jag flyttar och upptäcker nya saker, desto mer inser jag att jag har rötterna i mig själv. Jag kan bo i en svinkall lägenhet i Östersund utan särskilt många vänner att umgås med, i ett collegerum i Chicago med en halvskum rumskompis eller i en krokig lägenhet i ett sekelskifteshus i Söderköping. Jag är ändå jag och jag vet att jag klarar mig bra. Om inte det är att vara rotad så vet jag inte vad det är?

 

 

 

/ELIN