Riktigt spännande grejer på gång...
Den här helgen händer det. För första gången i mitt liv ska jag sova på hotell inom Sveriges gränser. Ni anar inte hur spännande det här är. Det enda pinsamma i historien är att jag ska sova mina första hotellnätter under Scouternas nationella stämma. Då är man pappersscout på riktigt (FYI pappersscout är en person som håller på med scouting men hellre sysslar med mötesprotokoll och stadgar än lär sig hur man överlever i skogen eller knyter en engelsk säckknop).
Missförstå mig rätt, jag har bott på hotell, men det är då såna vid medelhavet där städerskorna gör fjärilar av ens pyjamas. Jag har även bott på vandrarhem i såväl USA som Tjeckien. Men det närmaste jag kommit hotell i Sverige är campingstugor.
För att ge er perspektiv på hur stort och unikt det här är ska jag lista alla olika sätt jag faktiskt har sovit på:
- I hus.
- I tält (såväl bra ställda tält som tält som står i en backe, vilket slutar med att alla ligger i en hög på morgonen).
- På en tältsäng på en balkong.
- Under ett köksbord utomhus.
- I husvagn.
- På tåg, bussar och i bilar (inklusive två stycken trettio timmar långa bussresor).
- På en veranda i halv storm.
- Under bar himmel bredvid en eld.
- Under bar himmel bredvid främmande människor som gick på samma scoutledarutbildning som vi men inte i samma grupp. Det var mörkt ute så jag vet fortfarande inte vilka de var eller hur de såg ut.
- I en tältkyrka (den skulle vaktas. Om det började regna skulle vi gå omkring och slå med en pinne i taket för att vattnet inte skulle tynga ner duken).
- Tvärs över golvet i en båthytt där det fanns plats för fyra personer och vi sov sex stycken.
- I vindskydd.
- Under en trappa (mina storasyskon var på hajk och eftersom jag var för liten för att följa med fick jag flytta in under trappen några veckor i stället).
- I mängder av gympasalar, klassrum och kyrkor.
Jag har alltså arbetat mig hårt upp genom klasserna och kommer nu till de riktigt fina salongerna; svenska hotell. Jag förväntar mig att det ska vara ungefär som hotellsviten i Pretty Woman: Massor av rum, en flott balkong som man inte går ut på och folk som bara väntar på att få bära mina väskor och bjuda på champagne och jordgubbar. Jag hoppas att jag inte har för höga förväntningar.
/ELIN
PS. Om ni tycker att det varit tyst här på bloggen den senaste tiden så är det för att jag tappat rösten. DS.
Kourtney and Kim cheer Elin up
En sån där dag då jag först jobbar, sen fördriver tid på biblioteket i en och en halv timme innan scout. Då börjar jag må dåligt och åker hem istället för att gå på scout.
Vad finns det då som kan trösta mig och få livet att kännas värt att leva igen?
Svaret ger sig själv: Familjen Kardashian. När jag är på dåligt humör finns det två saker som muntrar upp mig: kriminalserier och överdrivet ytliga serier. Det är något med att de båda innehåller situationer som jag inte kan känna igen mig i alls som får mig att slappna av och bara stänga av hjärnan.
Jag har inte sett ett enda avsnitt av någon av de tusen Kardashian-serier som finns sen jag började jobba. Nu ikväll började jag se Kourtney and Kim take New York. I korta drag är det två systrar i trettioårsåldern som bråkar som tonåringar, samtidigt som de utvecklar ett framgångsrikt företag. Däremellan hinner storasystern göra slut och bli ihop med sin pojkvän och den andra systern går på en date öppet på en restaurang och blir sen ledsen för att en tidning skrivit att hon varit på date. Det är underhållning helt enkelt!
Haha, bara under tiden som jag skrev det förra stycket hann storasystern börja storbråka med sin pojkvän.
Och nu blev de sams igen! Tack och lov för det; nu kan jag sova lugnt i natt.
/ELIN
