Har man inget annat för sig så...

Ikväll gör jag något så upplyftande som att titta på en film som jag avskyr av hela mitt hjärta. Jag lovar, det finns ingen film jag tycker mindre om. Filmen jag talar om är The wedding singer med Adam Sandler och Drew Barrymore, och anledningen till att jag hatar filmen är att jag analyserade den i den uppsats jag skrev som mitt projektarbete på gymnasiet. I uppsatsen jämförde jag kvinnosyn i två romantiska komedier från två olika tider, och så här i efterhand vet jag inte om jag hade tur att få en sån fullträff med The wedding singer eller om alla romantiska komedier är så genomgående sexistiska och kränkande.
 
Jag skulle lätt kunna gå igenom hela uppsatsen, inklusive omfattande omdömen från mina lärare, men så roligt ska vi inte ha det. Men jag måste ändå uttrycka en del av min ilska över denna film:
  1. Jag får total panik varje gång Adam Sandler pratar på sitt släpiga sätt. Det låter som att han vill att man ska tycka synd om honom, även när han är glad.
  2. Julia, den kvinnliga huvudrollen, kan inte fatta ett enda beslut själv. Oavsett om det gäller vem hon ska gifta sig med eller vad hon ska göra med sitt liv så behöver hon en man som bestämmer åt henne.
  3. Filmen är stötande mot kvinnor, transpersoner, överviktiga, homosexuella, människor som inte följer normen, män, barn och allt annat liv på den här planeten.
Det är lätt att tänka sig att jag tycker illa om The wedding singer för att jag såg den ungefär trettio gånger på en termin, och en gång till och med satt och pausade mig igenom hela skiten för att skriva ner alla repliker. Men att se filmer många gånger är inget nytt för mig. Ärligt talat tycker jag att en film är bäst när man ser den för tionde gången. Problemet här är snarare att jag har sett den här filmen för vad den är. Jag har sett vilka värderingar den visar upp och jag är livrädd för att analysera filmer på ett liknande sätt i framtiden för risken är stor att de flesta bara speglar vilket ruttet samhälle vi lever i.
 
Nu kanske ni undrar varför jag sitter och tittar på filmen om den nu plågar mig så mycket? Svaret är lika enkelt som intetsägande: Jag har den på datorn.
 
Hoppas att jag kunnat muntra upp er lite
/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0