efteralladar

Plötsligt kommer det fram. Mamma säger det sådär i förbifarten, som om det inte var stort alls. "Det är ju Melodifestivalen imorgon". Plötsligt kan jag knappt andas, och det enda jag kan komma på att säga är "ÄR DU SERIÖS???". Och ja, hon är seriös. Min mamma har nämligen inte så dålig humor att hon skulle se det där som ett fyndigt skämt.

 

Jag trodde inte att det faktum att jag inte har någon tv (något som i sig hade varit en omöjlighet för Elin för ett par år sen) hade så stor påverkan på mitt liv. Jag känner mig inte alls så avskärmad som man skulle kunna tro, då det mesta finns på internet. Men jag anar att min totala ovisshet om att Melodifestivalen börjar imorgon faktiskt beror på att jag inte sett alla de trailers för arrangemanget som med största sannolikhet hårdkörts på SVT de senaste veckorna. Jag hoppas i alla fall att det är anledningen. Alternativet är alltför skrämmande att tänka på. För inte kan det väl vara så att förra årets USA-vistelse, dvs första gången jag inte såg Melodifestivalen alls, fungerade som någon slags permanent avgiftning?

 

Nu är jag rädd på riktigt. Det är bäst jag sätter igång och gör i ordning de sedvanliga tabellerna för poängsättning innan min numera nyktra hjärna tvingar mig att glömma den nya insikten. Kanske kan jag på så vis tvinga fram ett återfall...

 

/ELIN