efteralladar

Jag upptäckte nyss att jag bara skriver i bloggen när jag fått ett nytt jobb, aldrig när jag blir av med dem. I den här takten kommer det om ett par år framstå som att jag har fjorton jobb samtidigt, och så ambitiös kommer jag aldrig att bli. Då jag ogärna vill bidra till vanan att bara visa upp sina succéer, befordringar och nybakade bullar i sociala forum kan jag nu rapportera att UNHCR-jobbet tog slut i november och jobbet på demensboende blev aldrig något jobb, bara tre introduktionsdagar. MEN (märk hur diskret jag återgår till att prata om mina framgångar) nu har jag skaffat mig något annat. Eller skaffat är att ta i; jag behövde knappt anstränga mig alls för att få det här jobbet, det kom som ett brev på e-posten. De kommande två månaderna har jag en projektanställning som utredare på Norrköpings Kommun, vilket känns kanon! Jag ska jobba lite med säkerhet och alltså röra mig lite inom mitt eget område. Hittills har jag jobbat på i 1,5 timmar så det känns stabilt.

 

Annars rullar det på. I helgen var jag på möte med Scoutstaget i Stockholm. Det är spännande att komma längre och längre in i en organisation och engagera sig på nya sätt. För fyra dagar sen hade jag till exempel ingen aning om hur det kan gå till när man försöker koka ihop en verksamhetsplan, men nu är jag kung på att visionera och drömma om vad som ska hända 1,5 år senare. För 20 sekunder sen visste jag heller inte att visionera inte är ett ord som finns med i den svenska ordlistan, vilket är lite pinsamt eftersom jag använt det en gång i kvarten hela helgen. Men men, om jag säger det tillräckligt ofta kommer det till slut att vara allmänt accepterat. Det gäller att ha visioner.

 

Fridens

/ELIN