efteralladar

Jag må vara världens mest illojala bloggare, men nu hörni har jag något på gång. Som den detektiv/modebloggare jag är har jag fått korn på något stort. Därför presenterar jag:

 

Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin lidit av duktig flicka-syndromet. Alltså, jag har uppenbarligen känt press att få bra betyg och klara av saker, men jag har aldrig haft någon ambition att bli bäst på allt. Jag försökte väl se ut som att de praktiska skolämnena gav mig samma tillfredsställda glädje som mina klasskompisar verkade omgärdade av, men om sanningen ska fram skulle jag nog välja ett matteprov framför vilken lektion som helst i slöjd, bild eller hemkunskap. Dessutom har jag alltid varit för lat för att bli en sån där som tar på sig tusen uppdrag som fyller ut all tid. Jag behöver nog aldrig vara rädd för att bli utbränd.

 

Men om jag nu trots allt har haft sagda syndrom så utrotade jag det totalt ikväll. Klockan 23.30 satte jag mig ner för att för första gången fundera på vad jag ville söka för högskolekurser till hösten. Jag tittade lite grann, smsade några frågor till Martina som är van vid fristående kurser. 00.00 skickade jag så in min ansökan för några småkurser och jag måste säga att jag är väldigt nöjd. Det är inga utbildningar som ger mig någon storslagen examen, men jag kan lära mig lite nya saker och få erfarenheter som jag kan ha nytta av. Om jag nu bestämmer mig för att alls läsa någon av dem.

 

Idag var jag förresten på biblioteket. Jag satt i säkert en timme och snabbläste (grät) mig igenom Jonas Gardells Ett ufo gör entré och Jenny. Jag tappar andan varje gång jag läser Jonas knivskarpa iakttagelser om varje liten känsla som omgärdar barndomen och hur man i efterhand ser på sin uppväxt. För var gång jag läser böckerna är det också olika stycken som berör mig. Den här gången fastnade jag för följande ord:

 

Först föds man och blir den som de säger att man är.

Sedan kan man föda sig själv igen och bli den som man skulle vilja vara.

Måla sig själv med andra färger.

Om man har modet, om man har kraften.

Om man måste.

Det första tecknet är oansenligt.

 

Huvudpersonen Juha påbörjar sin förvandling från att vara någon som ägnar all sin tid åt att vara andra till lags till att bli den han känner att han skulle kunna bli. I hans fall innebär det att under bara några veckor klippa popfrisyr, färga håret svart, köpa David Bowie-t-shirt och ta hål i vänster öra ("bög-örat"). För oss andra kanske förvandlingen inte varit lika snabb och omvälvande, men jag tror att alla kan dra nytta av sin egen personliga metamorfos.

 

/ELIN