efteralladar

För något år sen kom jag underfund med att det receptet på lycka är så enkelt som att äta fil och flingor framför tv-serien Livet i Fagervik. Idag har jag glädjen att meddela att det finns mer än ett recept.

 

Ikväll hade jag otrolig överskottsenergi efter att ha sovit till klockan två på eftermiddagen och inte börjat vakna till på riktigt förrän mamma och pappa började prata om att gå och lägga sig. Jag behövde något att göra. Alltså tog jag på mig gummistövlarna och gick med hink i handen över åkern och ner till sjön för att pyssla om ekan. Jag hade rep med mig, och scout som jag är knöt jag ihop repstumparna med råbandsknop och satte fast båten ordendligt i ett träd. Och så var det ju också den där lilla detaljen att båten inte riktigt var i själva sjön utan snarare i vassen fem meter ifrån sjön. Detta är ju som vi alla vet ett problem, dels för att det är väldigt svårt att ro på land och dels för att den behöver vatten för att svälla och hålla sig tät. Visserligen har inte båten varit tät de senaste tio åren, men skam den som ger sig! I en halvtimme stod jag i leran vi kallar badstrand och drog i eländet. Jag gav upp ett par gånger (skam!) men till slut flöt den, och jag kunde ösa i vatten för att den ska kunna gotta sig ordentligt. Svettig och skitig gick jag hem i mina älskade gummistövlar. Vilken lycka!

 

Ja, om jag inte sa det så har jag kommit hem till Ockelbo igen...

 

/ELIN