efteralladar

Oj, var ska jag börja?

 

Jag har aldrig känt mig mer bortkommen än när jag gick in på ett hotell i centrala DC med en packryggsäck på ryggen, svettig och skitig efter att ha suttit på ett tåg i 17 timmar. Men känslan var värd det när jag kom in på mitt rum. Åh, underbara rum. På ett sätt är jag lite dum som börjar veckan på topp; med finaste rummet, solsken och Lincoln Memorial. Men samtidigt vill man ju börja bra också, så att humöret är på topp redan från början.

 

Att åka tåg var också en rolig upplevelse. Jag valde att äta middag på tågets restaurang, och det var en erfarenhet i sig. Servitörerna (ja, det fanns servitörer!) var noga med att fylla upp borden, vilket innebar att vi var fyra helt främmande människor som satt och åt en hel middag tillsammans. Det var två medelålders män och en medelålders kvinna och de var alla något slags experter på att åka tåg så de pratade tåg hela middagen. Men de gav mig också tips om vad jag borde göra på min resa, något som var väldigt värdefullt.

 

På eftermiddagen idag gick jag på min stora turisttur. Först gick jag till ett stort vitt hus som jag var osäker på vad det var (och nej, det var inte Vita Huset, ha ha ha) men som senare visade sig vara Capitol. Sen gick jag den långa långa vägen till Lincoln Memorial. Det var den plats jag sett mest fram emot att se, och det var helt magiskt att se den ikoniska platsen på riktigt. Det var där Martin Luther King Jr höll sitt tal och det är där Jenny och Forrest återser varann i den klassiska scenen i Forrest Gump. Jag bara satt och satt, tittade och tittade, och ville aldrig gå därifrån.

 

Till sist reste jag mig i alla fall och kikade lite på Vita Huset innan jag haltade hem till hotellet i mina kassa skor.

 

Nu ligger jag på min mjuka säng framför tv:n. Jag ska strax gå ut och köpa hem lite kinamat som jag ska äta framför tv:n (eller mer troligt, framför Gilmore Girls på datorn).

 

Dagens bilder: