Om att se det stora i det lilla
För mig har populärkultur alltid varit mer än bara ytlig underhållning, och på senare tid har jag blivit ännu mer medveten om vilken stor betydelse tv och musik kan ha, särskilt för tonåringar. En av huvudrollsinnehavarna i Glee, Corey Monteith, dog nyligen av en överdos och på facebook såg jag den här kommentaren:
In a time where the media turned a case of accidental death into a dramatic case of racial violence, let us, for Corey's sake, pause for a moment today, and remember what Glee has taught us; love the person, not the outside, never be afraid to be your weird and wacky self, always have a song in your heart, and don't EVER stop believing!!!
Omvärlden kan se Glee som en dryg tonårssåpa med sång som inte är synkad till munrörelserna (jag kan erkänna mig skyldig till att störa migdet sistnämnda) men för den som tar serien till sig kan det vara den som får en att kämpa vidare och se det goda i andra människor.
Om ni undrar vart jag har tagit vägen så har jag först besökt Elise i Östersund, sen tagit Inlandsbanan ner till Dalarna och mormor och morfar och slutligen varit på en loppisrunda i Gävle. En något ovanlig loppisrunda där jag blev meddragen på Body Shop och IKEA, blä. Men jag fick i alla fall gratis mat. Alltid något. På lördag åker jag på semester.
Simma lugnt!
/ELIN
Elins version av 4th of July
Igår intog jag kvinnans rätta plats och stod i köket i fem timmar. Mitt forna hemland hade nationaldag och det var viktigt för mig att vörda detta, så därför lagade jag mat som jag bjöd mamma och pappa på. Först fick de burgare gjorda på quinoa och svarta bönor och därefter Citron- och marängpaj, båda ackompanjerat av Coca Cola. Det var mest av allt pajen (och minst av allt colan) som tog outsägligt lång tid att tillaga. Tre olika lager, varav en maräng som jag vispade i 45 minuter innan jag gav upp och hällde skiten som den var på pajen. Gott blev det i alla fall. Vid middagen hade jag ställt fram röda, vita och blå servetter, en dator som visade en vajande amerikansk flagga samt en chokladask med frihetsgudinnan på. Inte helt konventionellt nationaldagsfirande kanske, men man gör ju så gott man kan.
Till efterrätten visade jag även 500 av mina USA-bilder, som det tog nästan två månader innan jag kom mig för att visa.
God bless America
/ELIN
Sommar
Den här veckan avverkar jag hela sommarens behov av dagsverken genom att flytta runt papper från en låda till en annan på min ömma moders företag. Sen på måndag bär det av till Elise i Östersund för att se till den forna hembygden. Då jag nästan aldrig varit i Östersund på sommaren (därav uppfattningen att Östersund är en alltigenom kall och vindpinad plats) kommer det att bli spännande att se staden i sin sommarskrud.
Ikväll har jag och mor och far haft en så genuin sommarkväll som det bara är möjligt. Först var vi på motionsbingo i Mörtebo. Det är riktig tradition; man går runt byn med en bricka i handen, prickar av siffror, försöker undvika att bli uppäten av myggen och har chansen att vinna en burk konserverad frukt! Pricken över i:t är att de bjuder på kaffe. Kan det blir bättre? Därefter bar det av hem för att se på Allsång på Skansen (som för övrigt verkade ha valt bara allsånger med tusen verser ikväll, kan det vara för att man skulle slippa se så mycket av artisterna måntro?) och till sist Morden i Midsomer, som jag måste erkänna är helt okej trots fel polis. Efter en sån här kväll går det inte att förneka att sommaren är här.
/ELIN
Och nej, vi vann ingen frukt.
