Ibland är Mark Levengood den ende som förstår mig

I tio års tid har jag varje kväll lyssnat på kasettband när jag ska sova. Det har varit kanske tolv band med Pippi, Bullerbyn, Traffe, Sune och Emil, som jag med tiden lärt mig utantill. Jag tycker om när det inte är alldeles tyst när jag ska sova och så har de här rösterna också blivit till en oerhörd trygghet för mig.
 
Men så i höstas flyttade jag till Jönköping utan möjlighet att ta med mig någon bandspelare. Jag försökte ett tag att somna utan att lyssna på något alls, men tomheten ekade så mycket högre än ljudet av Astrid Lindgrens, Anders Jacobssons och Peter Lundblads röster. Därför började jag istället lyssna på podcaster i min mp3-spelare istället. Jag provade med P3 Dokumentär, men att somna till dokumentärer som handlar om korrupta politiker och blodiga mord var konstigt nog ännu värre än tystnaden. Det fick bli Sommar i P1 istället. Har ni tänkt på att alla som pratar i Sommar har ett speciellt tonfall? De pratar liksom som om de utgår ifrån att alla ska finna det de säger så otroligt intressant, och det är väl också meningen med programmet.
 
Den som är överlägset mest behaglig att lyssna på är Mark Levengood. Mark har sommarpratat flera gånger, men jag har fastnat för det program han gjorde 2007. Han berättar om hur han träffade en lintott på ett badhus och en månad senare förlovade sig med honom och hur han och lintotten många år senare "råkade hiva ner en hink penispasta" på Johan Ulvessons terass och sen försökte låtsas som att det inte var de som gjort det. Men han pratar också om folk han helt enkelt tycker är dumma i huvudet och det är detta som är så befriande. Ibland när man är arg på folk vill man bara skrika ut det men på ett snällt sätt. Och eftersom Mark har en så mjuk röst och underbar accent kan han säga precis hur ondskefulla saker som helst och folk kommer ändå att tro at de lyssnar på ett mumintroll som plockar blommor på en äng.
 
När folk är trångsynta är Mark den ende som kan sätta ord på min irritation men samtidigt förstå att man inte vill något ont, utan bara få ur sig det där irriterade:
 
"Saliga äro de korkade ty de skola flyta när floden kommer"
 
/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0