efteralladar

Idag blev det en heldag på stan. Det skulle ha varit shopping och sen Les Misérables på bio men det blev dåligt med shoppande och Les Misérables visades inte. Det blir aldrig som man tänkt sig.

 

Jag och mina vänner Lisa, Nina och Julie tog "The L" (tåget) ner på stan för att påbörja vår stora shoppingrunda. Efter fem minuter på H&M var jag och Nina illamående och gick till Starbucks istället. Jag har redan tappat räkningen på hur många gånger jag varit på Starbucks och det råder inga tvivel om att det kommer att bli många, många fler. Det är liksom svårt att undgå när de finns i varje gathörn och frestar mig med sina café mocca och brownies. Efter en timme på Starbucks (under vilken Lisa och Julie varit på Subway; ni kommer snart förstå temat* på den här historien) gick vi ut på stan igen. Men Lisa och Julie ville gå på Starbucks så vi skildes åt. Nina ville gå på H&M igen och det var här något började gå fel.

 

Det finns få ställen där jag har så låga tankar om mänskligheten som på H&M. Människor som säljer mängder av plagg utan att garantera att inga människor lidit under tillverkandet, människor som kan välja och vraka mellan tusentals superbilliga plagg för att sedan använda dem ett par gånger innan de är förbrukade. Kort sagt: jag fick ett utbrott och lät Nina gå ensam på H&M medan jag gick för att lugna ner mig. Först gick jag och köpte en bagel (på Einsteins bagels, bara det liksom!) och sen tog jag en kameratur på Chicagos Riverwalk. Plötsligt var jag fantastiskt lycklig över den mänsklighet som skapat bagels och skyskrapor, något motsägelsefull jag vet.

 

Efter turen gick jag till Lisa och Julie på Starbucks. Men eftersom klockan började bli mycket och Nina var hungrig gick vi därifrån. Lisa och Nina gick till McDonalds och medan jag och Julie väntade på dem gick jag till Dunkin' Donuts och köpte mig min femtioelfte kopp äckligt kaffe sen jag kom till USA. 

 

Vi tog tåget till Lincoln Square (världens mysigaste område) för att gå på bio tillsammans med fyra andra från skolan. Väl framme på biografen fick vi reda på att de inte visar Les Misérables, så istället skulle hälften se den nya Tarantino-filmen medan jag och tre till såg Silverlinings Playbook (som enligt imdb tydligen döpts om till "Du gör mig galen!" på svenska...). För att ladda upp inför filmen gick vi till ... McDonalds! Och efter det gick vi till bion och köpte popcorn och en mellanstor läsk som med all säkerhet hade klassats som STOR i Sverige.

 

Filmen var väldigt bra, jag var imponerad. Jag vet inte om den kommit ut i Sverige än, men jag kan med glädje rekommendera den. Det är ett romantiskt drama/komedi med en rolig approach. Den blandar mentalsjukhus med dans med football och det blir ganska unikt till slut. Jag vill inte säga mer än så, mest för att jag nu skrivit i en halv evighet och borde göra något vettigare. Som att kolla på Vänner.

 

/ELIN

 

*Temat var Mat/Amerikanska multiföretag/Frosseri.