Back in business
Okej, nu kör vi. Trådlöst nätverk är fixat av den snälle mannen på IT-avdelningen som kunde säga "Vad heter du?" på svenska. I denna tund borde jag egentligen jaga runt hela internet och halva campus efter kurslitteratur, men jag har ju så otroligt mycket bloggande att ta igen så det andra får göras sen.
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Kanske att det är väldigt konstigt att det just nu är Idrottsgala i Sverige fast klockan bara är kvart över två på eftermiddagen hos mig.
Idag började jag på college, vilket är ashäftigt. Kanske inte lektionerna i sig än så länge, men att gå emellan de bruna tegelhusen och se på folk som stressar mellan lektioner och undrar om de ska hinna få någon mat idag. Okej, det där kanske inte lät så fantastiskt, men allt är bara så amerikanskt (ett uttryck som vi använt otaliga gånger sen vi kom hit, bara för att poängtera att saker faktiskt är extremt amerikanska i Amerika). Tegelhusen som alla ser likadana ut, ekorrarna som springer överallt, de massiva mängderna läsk, pizza och hamburgare som öses över en var man än går.
Två gånger har vi varit nere på stan i Chicago. Jag bor i stan men det är ändå en mil till själva stadskärnan där alla skyskrapor och fancy affärer finns. Där finns också Millenium Park och Bönan. Bönan är et stort konstverk helt gjort i rostfritt stål som står mitt i parken. I den kan man spegla sig i olika vinklar och dessutom knäppa kort på sin egen spegelbild stående framför skyskraporna. Vi var där häromkvällen med en grupp av nya studenter, mest internationella, men också några amerikaner. Det var meningen att vi skulle åka skridskor men eftersom det regnade var det ingen som var särskilt sugen på det.
Jag kan också passa på att berätta att jag kan se Starbucks från mitt fönster, ifall det skulle göra någon avundsjuk (nämner inga namn!).
Äh, det är jättesvårt att sammanfatta fem dagar i ett nytt land där det händer jättemycket hela tiden. Det kommer inte att gå, så jag kör en liten övergripande lista istället:
- Mitt rum är stort eftersom det är gjort för tre personer men vi bara är två som bor här. De enda problemen är att det ligger precis vid stora vägen och alla ambulanser och polisbilar som åker förbi om nätterna är högljudda, och att elementet tre gånger per natt börjar låta otroligt illa. Det låter som om någon satt med en hammare intill elementet och slog oavbrutet. Det jag har hört är att det tar ungefär en och en halv månad innan man inte längre vaknar av ljudet.
- Jag har druckit en Chocolate Cake Shake. Det krävs en amerikan för att hita på något så maffigt; det är en chokladmilkshake som man har mixat ner en bit chokladkaka i.
Oj, nu måste jag springa. Ner på stan igen, mycket att stå i.
Good bajs.
/ELIN
Kommentarer
Postat av: tua
Jag är så sjukt avis Elin!
Postat av: Elise
1. TÄNK om det där vart en kidneyböna, va gott! :D
2. Har nog sällan känt mig SÅ träffad av "nämner inga namn". Ja. Jag bor i en stad 50 mil från närmsta Starbucks. Ja. Jag är avundsjuk på dig!
3. På din första punkt så låter ambulanserna och det som när jag bodde i Barcelona. Och det där med elementet låter som där jag bor nu, fast här är det rören som knäpper innanför väggarna dag som natt.
Trackback
