No regrets

Oftast ångrar jag mig. 4 av 5 gånger som jag spenderar hela dagen i sängen och kollar på film så känns det i efterhand som slöseri med tid, att jag bara blir tröttare och på sämre humör av att göra ingenting. Men inte idag. Idag är jag trött, fridfull och har helt rent samvete för att jag tittat på tv-serier från lunch och in på natten. Det har lite att göra med att jag inte har några akuta läxor och lite med att jag sovit borta i natt, med min klass hos en familj i de fina förorterna. Vi åt gott, badade bubbelpool utomhus och tittade på Tillbaka till framtiden och av någon anledning rättfärdigar det en slappsöndag.
 
Jag måste ju få berätta vad jag har sett också:
  1. Gilmore Girls. Min gamla favorit som jag kan utantill men som alltid lyckas med att få mig att känna mig som hemma.
  2. The Vicar of Dibley (Ett Herrans liv). Den här skulle jag vilja tillägna en sju-åtta inlägg om jag kunde, men som sagt har jag slappdag och orkar inte. Det är i alla fall en otroligt rolig, skruvad brittisk tv-serie. Den gick på nittiotalet, och sent varje lördagskväll (direkt efter Karl för sin Kilt om jag minns rätt) gick det i repris när jag var i kanske tioårsåldern. Jag och mamma tyckte att det var väldigt roligt och nu har jag sett om hela serien på Netflix. Seriöst, den här serien har allt: En kvinnlig intelligent men lite hispig präst, En totalblåst tjej som bor granne med prästen, En lika totalblåst kille som är kär i den totalblåsta tjejen, En bonde som alltid pratar om att ha sex med sina djur, En gubbe som börjar alla sina meningar med "No, no, no, no, no, ....", En gubbe som blivit utnämnd till Tråkigast i Storbritannien och En rik gubbe som är pappa till den totalblåsta killen och ine tycker om kvinnliga präster (till en början i alla fall...). Egentligen räcker ju den här beskrivningen för att få vem som helst intresserad, men jag vill ändå visa ett klipp. Ni får gissa själva vem som har vilken roll:
 
 
/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0