Plötsligt kommer man hem från skolan och förstår vad Håkan Hellström sjunger om igen
Idag har varit lite svajig. En sån där duscha-i flera-timmar-alternativt-ligga-på-sängen-och-lyssna-på-musik-på-högsta-volym-hela-dagen-dag. Jag har inte gjort något av de där sakerna, men på god väg. Jag duschade istället för att äta lunch och när jag kom tillbaka till mitt rum efter lektionen la jag mig på sängen och lyssnade på Håkan Hellström. Jag blev okär i Håkan för en sisådär fem år sen, i och med att jag hade svårt för hans nya sound. Men idag kom allt tillbaka till mig. Jag blev en sån där fjortonåring som känner att det bara är Håkan som förstår mig.
Bunden till händerna.
Bunden till föttera.
Slängd till hajarna.
Bly i tärningarna.
Du kan inte vinna.
Som löv i november ..
.. så måste du falla.
Du kan inte vinna jämt.
Nån gång måste du förlora igen.
Bunden till föttera.
Slängd till hajarna.
Bly i tärningarna.
Du kan inte vinna.
Som löv i november ..
.. så måste du falla.
Du kan inte vinna jämt.
Nån gång måste du förlora igen.
För några veckor sen lyssnade jag förresten på en Winnerbäck-skiva som jag inte hört på länge. Jag hörde låtarna på ett helt nytt sätt; jag fattade exakt vad han pratade om. Och plötsligt slog det mig: När den där skivan kom ut var Lars bara ett år äldre än vad jag är nu! Det är en läskig tanke att vara nästan lika gammal som Lars Winnerbäck en gång varit...
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
En lite rolig grej som hände nyss är förresten at min rumskompis anlitade mig att laga hennes byxor, vilket är ganska komiskt med tanke på att ingen tyckte sämre om de praktiska skolämnena än jag. Men i USA har man inte lika mycket slöjd och sånt, så här kan jag framstå som värsta hemmafixaren.
Over and out
/ELIN
Kommentarer
Trackback
