Ett annat sätt att vara ung
Jag läste just ut en bok som heter Ett annat sätt att vara ung. Den är skriven av Per Nilsson, en av de absolut bästa ungdomsboksförfattarna som finns. Jag upptäckte hans böcker för ett par år sen när en människa jag kände då berättade att det var lätt att känna igen sig själv i huvudpersonen. Det stämmer mycket väl. Om det finns någon som förstår människor som är 14-20 år så är det Per Nilsson. Det enda problemet han har är att han tror att för att en bok ska vara intressant måste något spektakulärt hända. Han borde förstå att om man är ute efter spänning och ovanliga händelser så väljer man en fantasy-bok eller en actionfilm eller något, och inte en av hans böcker. För många ungdomar räcker det mer än väl med en bok som verkar förstå precis hur JAG känner mig, i en tid då det inte verkar som att någon gör det.
Huvudpersonen Hannah i Ett annat sätt att vara ung är i alla fall vegan, och jag gillar skarpt hennes utläggning om just det ställningstagandet:
Det svåraste med att vara vegan är inte att hitta mat som produceras utan djurlidande, det är inte svårt att laga god veganmat, det är inte svårt att få i sej alla vitaminer och näringsämnen, det är inte svårt att ta med sej egen mat om man är bortbjuden till köttätare, det är inte svårt att avstå från vissa smaker, även om jag kan drömma om ost ibland, nej det svåraste är allt prat. Att alltid behöva förklara och försvara sej. Många människor blir aggressiva och uppretade av att möta en människa som inte vill äta likdelar. Det är underligt. Och ganska tröttsamt.
Bara för att man tagit ett ställningstagande som inte är i linje med exakt allt samhället säger åt en att göra är man inte alltid sugen på att prata om det. När försvarade du senast ditt val att äta kött så fort du ställde ner tallriken på bordet?
NU ÄR DET HÖSTLOV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
/ELIN
Kommentarer
Postat av: Elise
Åh, hjälp vad man känner igen sig i det där! För att inte tala om att man måste försvara "sin egen" version av vegetarianism. Att jag äter löpe, gelatin o.s.v. Vem har sagt att man måste vara hundra procent? Är det inte bättre än noll?
Postat av: Cecilia
Det är ju tyvärr för att det hör till normen att äta kött. Något som jag som köttätare kan bli lika irriterad på är när vegetarianer och veganer ska sitter och guilttrippar en för att man äter kött. Det får mig att vilja springa till närmaste McDonalds bara för att jävlas. Omogen? Jepp :)
Svar:
Elin
Trackback
