efteralladar

Jag är halvsjuk men har ändå klarat av en heldag först med möte med Sanna, min kompis från första delen av Östersundstiden, som jag inte träffat på två och ett halvt år. Vi gick på stan ett tag med hennes kompis och hennes kompis kompis. Sen höll Sanna en monolog om Twilight för mig (rabblade upp hela handlingen i hela historien, och Ja det tog tid) och sen en monolog om något norskt som heter Ylvis och tydligen gjort en miljon Youtube-klipp och Sanna har sett dem alla och hon berättade handlingen i alla för mig. Här är ett av dem, väldigt kul måste jag erkänna:

 

 

Det är i alla fall roligt att träffa någon som pratar precis som jag: babblar på om något, kommer på en annan tanke, börjar prata om den istället och är snart långt ifrån det hon började berätta.

 

På eftermiddagen bar det av till övning med gospelkören. Jag med min stundande förkylningen och trötta hals spenderade åtta timmar i kyrkan, skrikandes höga soprantoner och stegande från sida till sida (à la mellanstadiet-dans) i takt till musiken. Klockan 19.30 spelade Loney Dear och efter honom var det vår tur att hålla en kort andakt och skrika bort det sista vi hade kvar av våra röster. Det gick inte riktigt lika bra som när vi sjöng på gudstjänsten för några veckor sen för alla var trötta och lite opeppade, men det var helt okej. Jag får bara sjunga tre konserter med den här kören så jag försöker njuta så mycket det bara går medan det varar.

 

Efter den svettigaste promenaden någonsin uppför SVF-kullen ska jag nu försöka sova. Och förhoppningsvis slippa vakna.

 

/ELIN