efteralladar

Så här i sluttampen av en utbildning och en period i livet vill man ju gärna sammanfatta den tid som varit, dels för att få minnas tillbaka och vara nostalgisk, och dels för att kunna gå vidare. Därmed presenterar jag (trumvirvel)...:

Elins fem fem-i-topplistor över Östersundstiden!

Fem låtar jag kommer att förknippa med Östersund:

1. Förändrat med Steget. Vansinnigt deprimerande sång, och band också för övrigt. Jag kan rekommendera det i viss mån, men inte för mycket. Den lyssnade jag mycket på under min första höst i Östersund.
2. Creep med Radiohead. En ännu mer deprimerande låt som jag också försöker hålla mig borta ifrån för att slippa falla ner i självförakt.
3. Lycklig och förvånad med Lars Winnerbäck. Från lite lyckligare tider.
4. Isarna med Säkert. Ganska häftig låt att lyssna på när man sitter nere vid Storsjön och tittar ut över isen i Säkert-Annikas hemstad.
5. Törneros med Stiko Per Larsson (av uppenbara skäl).

Fem fina minnen:

1. De två gångerna mormor och morfar har varit upp och hälsat på mig. Väldigt kort, men mysigt.
2. När jag och två scoutledarkompisar höll i invigningsfesten i kyrkan i vintras. Vansinnigt roligt och folk verkade verkligen uppskatta det.
3. Den helt perfekta kvällen då jag åt fil och tittade på en massa avsnitt av Livet i Fagervik. Ibland mår man så otroligt bra av så lite.
4. (Med risk för att börja låta som en extremt ensam person:) Vi var med klassen på Sandö för att lära oss om krisarbete i praktiken. På kvällen började mina klasskompisar dricka och det bestämdes att man skulle gå till "puben" på skolan. Jag, som inte riktigt kände för det, kom på att det var friidrott på tv den kvällen. Sagt och gjort gick jag till mitt rum klockan åtta på kvällen, borstade tänderna och tittade på när Christian Olsson gjorde sitt första 17-metershopp på länge. Helt underbar kväll.
5. Häromveckan, när vi hade spelat brännboll med scouterna, och jag och två av mina scouter körde tre olika gå-ramsor som jag har lärt dem hela vägen hem. I såna stunder inser jag vilka jag kommer att sakna härifrån.

Fem favoritplatser i Östersund:

1. Länsbiblioteket. En oas i min tillvaro. Sorlande men tyst prat, fontänens eviga porl och nästan aldrig någon jag känner som jag måste förhålla mig till. Dessutom helt gratis filmer som man får låna i en vecka. Oslagbart.
2. Storsjöstråket. Vägen längs Storsjön där jag sprungit en del i vår. Det är som att springa längs kusten när man är där.
3. Odenslundskyrkan. Massor med underbara människor som blir glada av att se en och tycker att man har något att bidra med.
4. En liten plätt med asfalt på Brunnsgränd. Under mitt första år var det min favoritplats i hela stan. På ett ställe när jag gick till skolan hade någon spillt gul, rosa och blå färg på trottoaren. Det har suddats ut av väder och vind nu, men den färgklicken var en liten energiinjektion på morgonen när man skulle släpa sig upp för alla backar till universitetet.
5. Kupan. Affären som jag förutom Konsum besökt flest gånger. Halva min garderob består nu för tiden av Kupan-fynd.

Fem flummiga händelser:

1. Elise ger mig en svans. Sådär bara utan vidare.
2. I november 2010 simmar jag tre kilometer i badhuset just under den period då Cryptosporidium härjar i stadens vatten. Jag blir inte bara utslagen av den långa simturen, utan sjuk också. Dagen därpå går jag till skolan med feber och ont i hela bröstkorgen:                                                                                                                                    "Väl i skolan stapplade jag in några minuter för sent på seminariet, blev uttittad medan jag gick in i en papperskorg av metall, muttrade "Diskret entré" och slog mig ner på en stol. Därefter var allting upp och ner. Jag, som brukar vara ganska tyst på lektioner och seminarier, förutom när jag verkligen har något att säga, babblade på, gav mig in i diskussioner, sa flummiga saker, samtidigt som jag kände mig yr och var konstant illamående. Jag antar att eftersom jag redan mådde kasst hade jag ju inget att förlora. Dessutom gick presentationen jättebra fast jag inte hade övat. Ni vet hur man kan få en klump i magen när man är nervös? Jag hade redan en enorm klump i magen så när redovisningen närmade sig hade den inte så mycket annat att göra än att försvinna. När det var klart mådde jag lika illa igen."
3. Vi är på väg hem från Vännäs efter riksstämman. Plötsligt tvärstannar bilen, och min scoutledarkompis Ida och hennes lillasyster rusar ut ur bilen (den ena utan skor) och påbörjar någon slags fotosession framför Lapplands-skylten, eftersom lillasystern aldrig varit i Lappland förut. Skumt...
4. Halva c-uppsatsen som jag och min uppsatskompis just nu håller på och skriver. Trots att vi är ganska olika som personer har vi något gemensamt: Båda tycker om att sitta och prata med sig själv, diskutera med sin dator och helt plötsligt börja sjunga utan anledning. Samarbetet har mest handlat om att lära mig förstå när hon pratar med mig och när hon mest mumlar för sig själv. Det jobbigaste är när det är en kombination av de två.
5. Elise och jag har "filmkväll" och ser finalen av Melodifestivalen, hela Ronja Rövardotter, sista avsnittet av Livet enligt Rosa, ett halvt avsnitt Idol 2006, tio minuter På Rymmen (från Ockelbo, med mina syskon som gick på mellanstadiet) och en snabbspolad version av hela Rosa – The movie medan jag rabblar upp handlingen. Vi har med råge utvidgat begreppet "Filmkväll" det senaste året.

Men det är ju viktigt att vara positiv också, så därför har jag en sista lista:

Fem saker jag inte kommer att sakna med Östersund:

1. Den eviga snuslukten som omger stan som ett moln. Egentligen skulle den här saken kunna utgöra alla fem punkterna, men då hade listor i allmänhet förlorat sin mening.
2. Vinden som aldrig slutar blåsa. Normal storm ses som en bris här, och blåser det bara lite är det vindstilla.
3. Mitt otroligt rymliga kök:                  
4. Cigarettröklukten som kommer in i min lägenhet varje kväll (japp, jag är lite tobaksfientlig).
5. Storsjöodjuret. Det råmar varje kväll när jag ska sova. Okej det där var lögn, men jag kommer inte på fler saker jag inte kommer sakna.

Kort sagt har det varit tre roliga och utvecklande år, som faktiskt blivit bättre och bättre för varje år. Jag har gått från att vara en ensamvarg till att vara en hyfsat social människa, och det har känts helt rätt hela tiden. Nu ska jag spendera de sista tre veckorna med att skriva färdigt uppsatsen, gå på sittning, åka på hajk och till slut röja ur lägenheten.

 

/ELIN