efteralladar

Kanske börjar bli dags att avrunda den här tråden nu. På söndagen avslutades årsmötet, en cool tjej från världsscoutstyrelsen höll tal, jag gick och fikade med ett gäng SMU-scouter, sen tog jag adjö av Tua och åkte hem. Punkt slut.

När jag påbörjade den där följetongen kanske jag borde tänkt på något jag har skrivit om här förut: Att jag ogärna avslutar projekt jag påbörjat. Men nu ska jag berätta om något jättespännande och superkonstigt som hänt mig! I fredags tittade alltså jag och Elise på En prinsessas dagbok 1 och 2 (som så här några år efter att jag såg dem på bio mest påminner om nutidens Disney Channel-serier, typ Hannah Montana). För detta ändamål skulle vi ha något passande fika. Efter att ha ratat "mat som glittrar", "silverte" och diverse annat kom vi fram till att vi kunde fokusera på att hålla temat barnsligt och göra färgglada cupcakes istället. Alltså gjorde vi muffins och hade på blå glasyr (blå är ju den kungliga färgen), färgglatt strössel och små sockerprydnader med prinsesstema. Här är det eleganta resultatet:



Men, så till det konstiga: Jag har en gång, väldigt kort, berättat om när jag tittade på hela Pelle Svanslös-julkalendern iförd svans. Jag trivdes otroligt bra med att ha svans och det kändes som att den hörde till min kropp på något konstigt sätt. Det var Elises svans och hon lovade, halvt på skämt, att hon skulle göra en kattsvans till mig också. Och hör och häpna: i fredags fick jag en svans! Hon hade gjort den av två halsdukar och hennes mammas jacka. Lite skumt kanske att ha svans på sig när man tittar på En prinsessas dagbok, men jag blev väldigt glad i alla fall! Här är så min alldeles egen svans:



Och om det är nu ni känner "Nu har det väl ändå slagit slint i huvudet på flickstackarn" (även om jag känner få som använder just det ordet) så är ni välkomna till mig med era klagomål eller interventioner. Känner ni däremot "Wow, en svans borde man ha! Det är ju det som fattas i mitt liv också!" så kan ni ta kontakt med Elise för receptet.

Simma lugnt

/ELIN