Riksstämmobaksmälla

Hemma från *equmenias riksstämma. Problemet med att ha det riktigt, riktigt bra är ju att komma hem efteråt. Jag har haft det ruggigt roligt i fyra dagar och det är jobbigt att komma hem, slå sig ner framför tv:n och låtsas som om inget har hänt. Låtsas som om "Halv åtta hos mig" är lika underbart som att sitta i förhandlingar, diskutera scoutstruktur och sitta klockan två på natten och låtsasintervjua en halvgalen människa som pratar om sin kärleksrelation till en flodhäst och komponerar en sång på två minuter som jag sen får på hjärnan ("Vi kommer aldrig ses igen, vi kommer aldrig ses igen" osv. osv.). Det faktum att han sen signerar ett av korten till hans talkshow till mig och skriver ett hjärta som A i förnamnet gör min lilla övertrötta hjärna bara mer förvirrad.


Jag i skitigt hår, pappas flanellskjorta nerkladdad med vinägrettdressing, och Andrés autograf. Funderandes på vad jag ska göra med den sistnämnda...

En av de roligaste sakerna med att åka på den här riksstämman var att jag nu, efter tre riksstämmor, kan räkna mig som en av de ombud som förstår mest om hur organisationen fungerar och hur man ska tänka kring att-satser. Jag tycker ju också att det är så GALET roligt att gå omkring på påverkanstorg (rum fyllt med olika ämnen som man kan välja vilka man vill diskutera och lära sig mer om. Folk kan sätta upp sina förslag och så får de argumentera för dem och försöka fiska röster). Jag är sist kvar på plats och önskar att påverkanstorget inte skulle ta slut alls. Men slut tog det ju, och det gjorde även hela riksstämman. Nu gäller det att minnas vad man tyckte var meningsfullt innan.

/ELIN

*equmenia är Sveriges största kristna barn- och ungdomsorganisation och bildades 2008 som en federation mellan Svenska Missionskyrkans Ungdom, Svenska Babtistsamfundets Ungdom och Metodistkyrkans ungdom. Enligt ett beslut som vi tog igår är equmenia från och med 2012 inte längre en federation utan ett enda förbund, då även förbundens tillhörande kyrkor från och med 2013 inte heller kommer att vara separata utan en enda. Där fick ni lite frikyrkoinfo, som ofta inte märks i media men som är en självklarhet i min värld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0