efteralladar

Härom veckan fick jag den konstigaste kommentaren någonsin på bloggen. Det var något slags företag som skrev den och eventuellt skrev den här organisationen kommentaren för att jag skulle göra reklam för den, men så roligt ska vi inte ha det. Vill ni veta vem den konstiga är så får ni kolla på inlägget om Stiko på Ångsta Vandrarhem. Så här var i alla fall kommentaren:

När man börjar skriva en text med orden "Jag råkade lära känna en rödhårig tjej på ett läger - och nio månader senare..." så är det en intresseväckande inledning på en text. Vad menas egentligen med 9 månader senare?

En befogad fråga kanske, det var mer avsändaren som var skum. Faktum är att jag skrev inledningen till inlägget först, innan jag insåg att just nio månader var en ganska suspekt tidsperiod. Det är alltså inte så att jag har träffat en flicka, väntat i nio månader och sen... ja, ni vet. Det är bara så att det är nio månader sen (i början av augusti) som jag var på World Scout Jamboree i Skåne. Där jobbade jag med speciella gäster med bland annat en extremt rödhårig tjej kallad Elise. Jag kan lika gärna passa på att berätta storyn om Elise.

Jag och Elise umgicks inte så mycket i början, men vi pratade några få gånger, mest om vilka av våra arbetskollegor som vi tyckte borde bli tillsammans med varandra (ganska roligt att spekulera i då det var väldigt många som flörtade med varandra). Inget av det blev ju verklighet men det var som att vi hade vår grej där. Så en dag kom vår chef, Ajay, in och behövde någon svensktalande som kunde guida en grupp från Folke Bernadotte-akademin. Både jag och Elise var livrädda för att guida, men det fanns inga andra svenskar lediga, så vi bestämde oss för att ta hand om dem båda två för att det skulle vara mindre läskigt. Så vi gjorde det, med den äran om jag får säga det själv. I slutet av den guidade turen berättade jag först för en äkta Bernadotte att jag kommer ifrån Ockelbo (ganska minnesvärt) och när någon annan sen frågade vad jag gör i vanliga fall sa jag att jag är scoutledare i Östersund. Elise, som gick en bit framför mig, tvärstannade och stirrade på mig. Det kom fram att hon inom några veckor skulle flytta till Östersund, och dessutom bo två hus bort från mig! Vi insåg att vi antagligen borde bli kompisar, och på den vägen är det.

Sedan dess har vi:

• Sett Pelle Svanslös med svans (motsägelsefullt jag vet, men det var jag som hade svansen och inte han).
• Haft Människoafton (vilket av någon anledning innebär att man dricker mjölkdrinkar, äter chokladpudding och tittar på Mysteriet på Greveholm).
• Ätit palt samtidigt som Piteå var en hållplats i På Spåret.
• Skapat otroligt strikta rutiner för hur våra filmkvällar ska gå till: Varannan gång har hon de stora kuddarna och varannan gång har jag dem, hon ska alltid dricka ur min rosa mugg eftersom hon älskar rosa, och jag har bara äckligt te hemma så hon har ett paket tepåsar stående i mitt skafferi. Trots att hon varit hos mig minst tjugofem gånger vet hon dock inte vilken lampknapp som hör till vilken lampa, vilket som är varmvatten eller kallvatten i kranen eller hur man öppnar min ytterdörr.
• Först bestämt oss för att ha en nyttig kväll, sen gått till Max sent på kvällen för att milkshake-behovet blev för starkt.
• Umgåtts tio timmar i sträck.
• Tvingat varandra att titta på varandras gamla barndomsfoton.
• Gått på Anna Ternheim och rivit ner en affisch med blodiga fingrar.
• Gått på samma Stiko-konsert två gånger med två dagars mellanrum, varav en mitt ute i skogen.

Ska jag vara helt seriös har det här varit det klart bästa året i Östersund, och det är delvis tack vare Elise. Eftersom umgänget har gått ut på att babbla konstant en halv natt, och bara till hälften lyssna på vad den andra säger har det varit otroligt roligt. Det jobbiga har varit när vi för en gångs skull varit ute bland folk och inte riktigt vetat hur vi ska bete oss. Vi pratar nog alltid lite för högt och säger lite för mycket strunt för att folk runt omkring ska stå ut.

 

Elise, med de små kuddarna och den rosa muggen (förlåt för den osmickrande bilden, men den fångade stämningen på ett så bra sätt:P)

 

Nu ska vi avrunda det här året med att äta ägg (de har tydligen äggonsdag i Elise familj) titta på Eurovision Song Contest (Elise är ju ett sånt ENORMT melodifestival-fan. Svårt att vara ironisk i text) och sen ska hon följa med mig på finlunchen som är min klass avslutning på programmet. Det kommer att bli legendariskt!

 

/ELIN