efteralladar

Jag har varit otroligt upptagen i två dygn nu. Av de senaste 48 timmarna har jag spenderat 17 i kyrkan. Resten har jag varit trött och utslagen av för mycket tankeverksamhet. I fredags kväll hade middag med Ungdomsrådet, där jag sitter, Församlingsstyrelsen och Lars, som är distriktets ungdoms- och församlingskonsulent. Det var ohyggligt trevligt att bara umgås och diskutera olika saker, och vi satt kvar till klockan tio på kvällen. Det enda poblemet med det var att jag skulle tillbaka till kyrkan nästa morgon för att ha scoutledardag, återigen med Lars. Var det ohyggligt trevligt att prata med ungdomsrådet och styrelsen så var det ohyggligt roligt att leka med scoutledarna. Vi hade utepedagogik inomhus eftersom, som konsulenten sa: "Det är ju flera meter snö ute". Vi gjorde gruppövningar, pratade om ledarskap och åt pizza och alldeles för mycket godis. En av de bästa dagarna på länge.

När jag kom hem var jag helt utpumpad av allt prat och godis, och självklart skulle jag tillbaka till kyrkan i morse klockan tio igen (klockslaget 10 verkar vara vägledande här). I förmiddags hade vi nämligen scoutgudstjänst. Vi sjöng scoutsången, jag invigde tre åttaåringar till scouter och det tindrade i föräldrarnas ögon av stolthet. Så trots att det är utmattande med sånt här ideellt arbete är det så otroligt värt det i slutänden. Förhoppningsvis känner jag så på onsdag också, när jag ska lämna in metod-uppgiften som inte är skriven än. Jag ska dessutom spendera både måndag och tisdag kväll i kyrkan också (fem dagar i rad sammanlagt, konstigt att vi inte tröttnat på varandra än) så risken är ju att skolarbetet får lida för att jag har roligt.

Du måste tro det finns nåt episkt över dig
Du måste höra stråkkvartetten, den är i dig
Måste känna skornas skav

När jag slutar springa
Hittar nåt att vara i
Där jag inte önskar att jag jämt hade en pandemi

/ELIN