efteralladar

För tre år sen var jag hon som visste allt. Jag hade koll på saker, och undrade man över något var det mig man gick till. Inte så att jag löste samhällets problem men jag hade koll på alla småsaker. Ni vet; när nästa lektion skulle börja, vad läraren hade sagt om uppgiften förra veckan och så vidare. Jag var Kalle med Kollen (Kalle med Kollen, för den som inte vet det, var han i Myror i Brallan som visste allt om djur och natur (till skillnad från alla andra i Myror i Brallan som inte visste något alls om djur och natur)).

Nu för tiden är jag helt lost.

"Elin, vad är klockan?"
"Ingen aning"

"Elin, vet du när metoduppgiften ska in?"
"Ingen aning"

"Elin, vad sa vi på förra UR-mötet?"
"Ingen aning"

Samtidigt som det kan vara frustrerande att alltid vara ute och cykla är det också ganska avslappnande att inte veta allt. Jag slipper titta på Studentportalen och schemat hela tiden, och ingen förväntar sig att jag ska veta. Jag tar det lugnt och gör bara som alla andra: frågar den där människan som har koll på allt.

Det finns alltid viktigare saker att fundera på.

/ELIN