efteralladar

Du vet känslan av att hoppa av tåget i ett spöregnande Alvesta klockan 4 på morgonen. Och de enda som kliver av är du, två medelålders män som uppenbarligen hade planerat att hamna i just Alvesta, och två tågvärdar som ser ut att tycka synd om dig. Och då vet du också hur det känns när du med tunga steg gått i regnet över spåren emot tågstationen, och du plötsligt ser att det lyser i fönstren på stationshuset! Och när du gått in genom dörrarna till den varma och tysta lokalen är det som om du äntrat portarna till himmelriket. Och just då, när du trodde att du inte kunde bli lyckligare, så upptäcker du en liten skylt som meddelar att på Alvesta tågstation, där har de allt gratis trådlöst nätverk till alla gäster. Visserligen lyckades du inte få igång nätverket, men du mår ändå väldigt bra där du sitter, ensam på en station i mörkaste Småland (det är ju lätt att tro att det ska vara ljust även här nere i midsommartider men inte då).

Till och med att gå på toaletten på Alvesta station var helt magiskt. Jag mötte städarna när jag kom in här så toaletten luktade fräscht och det var nytt papper och jag tog mig till och med tid att rota runt i fodret på min jacka för att hitta en femma som råkade ligga där, för att kunna komma in på toaletten. Detta trots att jag visste att jag hade fler femmor i plånboken. Grejen är ju att från och med det här ögonblicket kommer Alvesta alltid att höljas i en rosaskimrande dimma så fort jag tänker på det. Jag vet fortfarande inte ett skvatt om Alvesta (förutom att det ligger i Småland och att det går tåg förbi där) men det är en varm och trygg plats där man tar hand om trötta och blöta förbipasserande resenärer.

Nu ska jag äta paj, och överblivna kakor från mammas femtioårsfest. På mig har jag syrrans gamla byxor, mammas gamla linne, brorsans gamla tröja och pappas gamla jacka. Man måste ju ta med sig familjen när man åker söderut.

Tack Alvesta.

Skrivet klockan 04.30 den 25 juni i (surprise surprise) Alvesta.

/ELIN