efteralladar

Det här tandvärksspåret verkar vara en sån storsäljare att jag fortsätter på det ett tag (det har alltså inget att göra med att jag tycker synd om mig själv eller så).

När jag mår dåligt fysiskt märker jag att jag också blir väldigt känslig och blödig. Jag kan när som helst börja gråta åt vad som helst. Jag råkade zappa över till Biggest Loser idag. Jag följer inte det och har därför ingen koll på någon av dem som är med. Men när en man fick en bok med kort och hälsningar från sin familj där hemma, då började jag grina innan han ens gjorde det. Och så gråter jag lite över disken. Och om jag kommer att tänka på en tv-serie jag inte sett på länge. Ja ni vet hur det är.

Dagens höjdpunkt var i alla fall när jag pallrade mig iväg till Max och köpte mig en chokladlyxshake. Flytande glass är himmelriket för den som inte kan tugga. Imorgon ska jag och tre till hålla i en 45 minuter lång presentation om krishantering. Som tur är har jag inte så mycket att lära mig, utan ska mest läsa upp en lång "känslomässig" historia om en flyplanskrasch. Jag kommer nog inte att gråta, men risken är att jag läspar. Jag har nämligen lite svårt att säga "S" just nu, jag vet inte varför men jag antar att "S"-delen av munnen är lite för svullen. Det här är ju egentligen ett gyllene tillfälle att bli Ture Sventon och bestämma vissa ord jag inte kan uttala rätt och sen bara byta ut de "S"-en till "T". Det vore faktiskt ganska mysigt.



Det sorgliga är att det här youtubeklippet har ungefär sju gånger bättre kvalitet än min kära inspelning från -97. Men då får man ju såklart inte med de charmiga damerna i början som rider islandshästar på Island. Länge leve VHS-filmen!!!

/ELIN