efteralladar

Elin bloggar klockan fem på morgonen, det var något nytt! Det är ju inte frivilligt precis. Eller jo, att blogga är såklart frivilligt, men att vara vaken hade jag kunnat klara mig utan. Jag har haft så ont i munnen hela natten att jag inte somnade förrän klockan 00.15 och inte vaknade förrän 02.45. Sen hade jag sovit färdigt, tydligen. Det jag skrev igår om att den som kunde trösta mig nu är Kalle Lind visade sig stämma bättre än jag visste då. I morse (natt) läste jag nämligen nio kapitel i Människor det varit synd om. När jag kom till kapitlet som förklarar varför det är synd om Cyndee Peters fick jag ett sånt fnissanfall (prova ni att gapskratta när ni inte kan gapa ordentligt så får ni se hur lätt det är) att jag var rädd att mina grannar skulle klaga på hon som fnissar klockan halv fyra på morgonen. Det enda som händer i hela kapitlet är att Kalle rabblar upp hela programmet för en sex timmar lång gala (Röda Fjädern) som Kjell Lönnå var värd för år 1989. Så roligt kan man ha det på morgonkvisten.

Nu står jag i valet och kvalet mellan att vara på universitetet mellan 8 och 16 eller gå till tandläkaren. Det lutar mot en kompromiss.

Aj. Aj. Aj. Aj.

/ELIN