Med sorg i hjärtat

Har ni någon gång varit med om att ni tyckt om en serie redan innan ni sett den? Det gör jag just nu. Jag älskar serien Bunheads fast jag inte har tittat på den än. Orsaken till att jag älskar den är att den är skapad av skaparna av Gilmore Girls, som är min absoluta favoritserie genom tiderna. Jag har genom säkra källor fått veta att Bunheads har ungefär samma still som GG dessutom. Alltså är kärleken redan avgjord. När min syster berättade för mig att den här serien fanns blev jag exalterad samtidigt som jag blev lite sorgsen. Att börja titta på en ny fantastisk serie känns som att jag överger Gilmore Girls och jag är inte riktigt redo för detta än. I snitt har jag tittat på kanske sju avsnitt Gilmore Girls i veckan de senaste tre åren och det har blivit en del av min identitet.
 
För att ni verkligen ska förstå min koppling till denna tv-serie (vars namn brukar få folk att tro att det är samma stil som Gossip Girl vilket gör mig otroligt irriterad) så måste jag beskriva den kort. Det är alltså en dramakomediserie om en mamma och hennes tonårsdotter och deras liv tillsammans. Punkt slut. Detta i sig kanske inte låter så fantastiskt men det som gör det så underbart är
  1. Att de alltid pratar extremt mycket.
  2. Att de alltid pratar väldigt snabbt.
  3. Att de alltid pratar om konstiga saker som man omöjligt kan förstå ens hälften av.
  4. Att den lilla staden de bor i är fylld med en massa knäppa karaktärer som alltid tjafsar men som ändå tycker väldigt mycket om varandra.
  5. Att allt som är konstigt är norm.
Alla som känner mig kan förstå hur otroligt tilltalande alla de här fem faktorerna är för mig. Jag gillar att babbla och jag gillar när allt inte måste vara så normalt hela tiden. Dock har fascinationen för denna tv-serie fört med sig ett antal bieffekter:
  1. Jag tycker mycket mer om kaffe, eftersom Gilmore Girls alltid dricker kaffe och därför alltid är väldigt hyper. 
  2. Jag slänger Gilmore Girls-referenser omkring mig utan att någon någonsin förstår vad jag menar. När jag säger "Coffee, Coffee, Coffee" vid förmiddagsfikat så vill jag inte bara säga så för kul skull utan jag refererar till den här scenen, där Lorelai måste gå till ett nytt kaffeställe när hon är desperat efter koffein:
 
Mer kommer jag inte på, men som med andra beroendeframkallande medel har alla bieffekter inte visat sig ännu, så det är bara att vänta och se.
 
Det som dock tyder på att det är dags att börja med Bunheads är att jag idag var inne på ett Gilmore Girls-forum(!). Och inte bara det, jag hamnade också på en sida kallad Virtual Gilmore Girls där fans har försökt skriva manus till tre nya säsonger efter att serien lades ner 2007. Har man riktigt tråkigt kan man alltså gå in och läsa (den ganska mycket sämre) handlingen i säson 8, 9 och 10 i en 7 säsonger lång tv-serie. Riktigt så tråkigt hoppas jag att jag inte behöver ha i mitt liv. Det kanske är dags att lämna det här kapitlet bakom mig och gå vidare. Inte för att jag tänker sluta titta på Gilmore Girls, men jag ska i varje fall skära ner lite. Kanske. Först vill jag bara visa det här klippet, som är en av de roligaste scenerna någonsin. Jag är deprimerad över att den inte går att bädda in i inlägget så ni måste lova att ni tittar på det fast jag bara ger er länken! Det kommer att förgylla din dag:
 
Long distance call
 
/ELIN

Kommentarer
Postat av: Elise

Jag älskar dina nördiga inlägg.

Svar: Oh, a compliment from the Master!:P Tack så mycket!
Elin

2012-12-04 @ 09:26:35
URL: http://ienstadvidstorsjon.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0