16 oktober 2011
Jag fyller halvår idag (tack tack för alla gratulationer!). Denna stora dag firade jag med att ta mitt livs första påtår av kaffe hemma hos faster, som jag ibland får för mig är min mest hängivna bloggläsare. Tydligen känner hon också en människa som hon beskriver för folk som en "Elin-typ", vad nu det är... Jag tror att det var en komplimang så jag ska försöka ta åt mig.
I övrigt har Ockelbo-vistelsen flutit på lugnt och stillsamt. Förutom att jag till sist måste erkänna att jag INTE tycker om Narnia-böckerna. Jag är ledsen allihop, men jag tycker att de är ganska torra och tråkiga. Jag vet att de ska föreställa min stil, att det är barnböcker som har ett speciellt budskap och alltihop, men ofta tycker jag inte att de säger så mycket och när de gör det så gillar jag inte det de säger. Det är kollektiva bestraffningar och ojämställdhet och otroligt mycket krig. Allting påminner mycket om Gamla Testamentet där man precis som i många nutida krig målar upp fienderna som monster som förstört jorden och som man nu måste döda för att få tillbaka det goda i livet. Sånt klarar jag inte av. Det enda jag gillar är de två första böckerna, Min morbror trollkarlen och Häxan och lejonet, men det är mest för att de har intressanta berättelser med många spännande moment. Det tycker jag att de andra saknar. Nu ska jag komma till erkännandet att jag inte har läst de tre sista böckerna i Narnia-serien, men jag gör som man gör i Narnia: drar alla över en kam.
/ELIN
I övrigt har Ockelbo-vistelsen flutit på lugnt och stillsamt. Förutom att jag till sist måste erkänna att jag INTE tycker om Narnia-böckerna. Jag är ledsen allihop, men jag tycker att de är ganska torra och tråkiga. Jag vet att de ska föreställa min stil, att det är barnböcker som har ett speciellt budskap och alltihop, men ofta tycker jag inte att de säger så mycket och när de gör det så gillar jag inte det de säger. Det är kollektiva bestraffningar och ojämställdhet och otroligt mycket krig. Allting påminner mycket om Gamla Testamentet där man precis som i många nutida krig målar upp fienderna som monster som förstört jorden och som man nu måste döda för att få tillbaka det goda i livet. Sånt klarar jag inte av. Det enda jag gillar är de två första böckerna, Min morbror trollkarlen och Häxan och lejonet, men det är mest för att de har intressanta berättelser med många spännande moment. Det tycker jag att de andra saknar. Nu ska jag komma till erkännandet att jag inte har läst de tre sista böckerna i Narnia-serien, men jag gör som man gör i Narnia: drar alla över en kam.
/ELIN
Kommentarer
Trackback
