Receptet på lycka

Mina damer och herrar, jag har den stora glädjen att meddela att jag har funnit receptet på lycka! Att det var så enkelt, så billigt, hade jag aldrig trott, men det är sant. Jag upptäckte det igår kväll efter att jag stängt av datorn för dagen. Det kurrade i min mage och samtidigt var jag otroligt ivrig att titta på DVD-filmen som jag hämtat ut samma eftermiddag. Därför gjorde jag mig en filtallrik (en av de bästa jag gjort i mina dar om jag får säga det själv) och satte mig med den i fåtöljen framför första säsongen Livet i Fagervik. Och så var lyckan gjord. Här är receptet så att ni kan göra det själva:

  • Filmjölk
  • Flingor
  • Solroskärnor
  • DVD-spelare
  • TV
  • Ett någorlunda bekvämt underlag att sitta på
  • Första säsongen av Livet i Fagervik
Sen mår man sådär riktigt mysigt och pirrande härligt bra.

För er som inte vet vad Livet i Fagervik är så är det en TV-serie som sändes på SVT 2008-2009. Den handlar om en liten advokatfirma i småstaden Fagervik som löser fall som handlar om allt från rån av glassbilen, till en kvinna som tagit 80 körlektioner och fortfarande är kass på att köra bil. Huvudkaraktärerna är advokaten Johan och hans sekreterare Annika, som medan de hjälper folk med sina vardagliga juridiska problem har en spirande romans på gång. Det är det hela. Det är inget storartat, inget konstigt (okej, lite konstigt kanske, jag kommer till det sen), bara livet.

De roligaste (och kanske konstigaste) scenerna är den där kvinnan med körlektionerna ska visa hur bra hon är på att köra bil med fyra personer i baksätet (advokaten, advokatsekreteraren, kvinnans man och körlärarens fru måste givetvis följa med i bilen), den med gubben som sågar av sin brors flaggstång för att den låter illa och när det kommer fram att det manliga moderata kommunalrådet och det manliga socialdemokratiska oppositionsrådet har en affär med varandra. Detta är underhållning på hög nivå. Och extremt charmigt och mysigt. Jag satt hela kvällen igår och slapp ur mig små högljudda pip när mysigheten blev för mycket och var tvungen att uttryckas i pip. 

/ELIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0